Vänsterpartiets ledning svänger i pensionsfrågan

Regeringen meddelar att den bjuder in SD, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att ta plats i den så kallade pensionsgruppen. Sedan ATP-systemet avskaffades och ett nytt pensionssystem infördes på 1990-talet har S, Moderaterna, C, KD och L utgjort den pensionsgrupp där pensionspolitiken avhandlas. En politik baserad på de grunder som pensionsöverenskommelsen slog fast 1999.

Peter Widéns debattartikel är också publicerad i tidningen Internationalen.

 – Vi har under en längre tid arbetat med att (…) få fler att ansluta sig till de grundläggande principerna och den överenskommelse som ligger till grund för arbetet med pensionsgruppen, säger äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje.

Hon är fullständigt glasklar med att kraven är ett trohetslöfte till pensionssystemets principer, att avhålla sig från att köra egna kampanjer utanför gruppen och att vara med på att genomföra vad de ursprungliga partierna under åren enats om.

Ett deltagande i pensionsgruppen innebär, som Anna Tenje med all önskvärd tydlighet förklarar, att du accepterar de ramar de borgerliga tillsammans med Socialdemokraterna slagit fast.

Kort sagt: Målsättningen är att binda upp alla partier så att ingen oppositionspolitik ska kunna föras. Vänsterpartiet ska dras in i samarbete med borgerligheten under disciplinkrav.

Det är ingen slump att högerpolitiker har betecknat pensionsöverenskommelsen som juvelen i kronan för det nyliberala projektet. En central del är ju att en del av den allmänna pensionen, premiepensionen, är menad att användas till aktiespekulation.

Målet är att indoktrinera också löntagarna och att sprida en individualistisk krämarideologi över hela samhället. Istället för att med varandra diskutera hur en anständig pension borde se ut ska vi med tidningarnas börssidor uppslagna vid köksbordet ägna vår energi åt placeringar som gynnar just oss själva som individer. Denna “landvinning” är en av de företeelser som de tilltänkta nykomlingarna i pensionsgruppen inte ska kunna ifrågasätta.

Ett argument från V-ledningen för att gå med i pensionsgruppen är att det är ett sätt att påverka och höja pensionen.

Men faktum är ju att Vänsterpartiet fått igenom förbättringar (av garantipensionen bland annat) utan att vara med. Och slående är att de som vill acceptera Tenjes invit verkar tro att politisk kamp är något som förs av smarta parlamentariker, punkt slut. Insikten att de förändringar som en socialistisk omdaning kräver måste förankras i mobiliseringar på arbetsplatser, gator och torg lyser ibland med sin frånvaro.

Med det inte sagt att ett vänsterparti aldrig ska gå med i en regering eller samarbeta med andra partier. Men då krävs det att det är en regering som tar steg för att omdana samhället i socialistisk riktning. Vi ska inte ha några gemensamma politiska projekt med borgerligheten. Det utesluter inte att vi kan samarbeta med liberala krafter i enskilda frågor, till exempel förhindra utvisning av flyktingar eller kräva åtgärder mot våld mot kvinnor.

Att bli en del av pensionsgruppen innebär att Vänsterpartiet accepterar dagens pensionssystem och bidrar till att cementera det. I stället borde den politiska linjen vara att bedriva hård opposition och bygga opinion mot systemet, öppet och tydligt inför offentligheten istället för i pensionsgruppens slutna sällskap. Det är med sådan opinion i ryggen det skulle vara möjligt att driva krav på ett rättvist pensionssystem som garanterar alla arbetare och låginkomsttagare en trygg ålderdom.

Peter Widén