På Form & Färgverkstaden, Bruksgatan 6 i Eskilstuna, pågår nu en utställning där Leif Korsman visar akvareller.
Utställningen pågår fram till och med 2 april.
Utställningen är indelad i tre grupper.
I ett av rummen i utställningslokalen visar han bilder där rost är ett återkommande tema.
Det är lås och gångjärn, spikar, handtag, dörrhaspar och andra former av beslag som Leif hittat på gamla byggnader. Det är emaljskyltar som patinerats av tidens tand och som börjar rosta.
Oftast fotograferar Leif av sina motiv för att sedan kunna sitta i lugn och ro för att “omvandla” dem till akvarellbilder.
Lås som sitter på gamla trädörrar är så exakta och detaljrika att man nästa vill känna om det är “på riktigt” eller om det är en målning. Man ser kådan som trängt ut genom kvistarna i träet. Man nästan känner doften av kåda.
Det andra rummet har landskapsmotiv som huvudtema. Vackra landskap som ibland är som en blandning mellan dröm och verklighet, mellan konkret och abstrakt.
Där finns även ett två fina akvareller på ett par gamla utslitna, torkade och förvridna läderkängor. Man funderar vem som har gått i dessa kängor en gång i tiden.
Det tredje rummet är lite av en salig blandning där man hittar mycket smått och gott att fördjupa sig i.
Där finns en, eller kanske två eller tre, gubbar som plirar med ögonen och ser lite finurliga ut.
Ett annat porträtt för tankarna till Astrid Lindgrens rumpnissar.
En bild som sticker ut lite extra är en mörk bild av ett (rov)djur med starkt lysande gula ögon.
Jag kom osökt att tänka på årets licensjakt på lodjur där länsstyrelserna i landet kommit fram till att 201 lodjur ska skjutas trots att lodjuret är både rödlistat (utrotningshotat) och fridlyst.
Lodjuret på akvarellen tittar på mig med en frågande, ja nästan bedjande, blick: “Voffor gör di på detta viset?”, som rumpnissarna i Ronja Rövardotter.
Men nu är frågan till de som ger tillstånd och de troféjägare som ska skjuta lodjuren: “Voffor gör di på detta viset?”
Detta är min egen reflektion när jag ser bilden på lodjuret. Vad konstnären själv haft för “baktanke” vet jag inte. Men som betraktare av konstverk har man ju den friheten att få “fransa ut i kanten” och göra sina egna tolkningar.
Jag vill lägga till att jag bara fotograferat av akvareller som inte är inglasade. De som sitter bakom glas är svåra att fota av på ett rättvisande sätt på grund av alla reflexer som uppstår.
Lite kort om Leif Korsman:
“Leif Korsman är född 1945 i Mårdsjön, Jämtland, med finlandssvenskt påbrå. Efter mycket flyttande hit och dit blev han bosatt 1976 i Sveg i Härjedalen. 2014 blev det flytt till Eskilstuna.
Leif är utbildad bildlärare och var verksam som sådan fram till 1990. Därefter är han konstnär på heltid.
Med en grundträning som tecknare har Leif via akrylmålning alltmer övergått till akvarell. I akvarellen kan man säga att han funnit sitt huvudinstrument.
Mediet bjuder ofta på överraskningar och därmed utmaningar, men erbjuder samtidigt en stor variation av möjligheter. Leif ägnar sig åt ett rikt experimenterande med olika färger och papper, även ett eget handgjort papper förekommer…
Leifs konstnärliga skolning består i ett år på Konst och Miljöskolan i Sundsvall samt de fyra åren på Teckningslärarinstitutet i Stockholm. Dessutom har han deltagit i enstaka kurser i bl.a. grafik. I övrigt självlärd med mycket studerande i allehanda böcker och eget experimenterande av alla möjliga slag. Inte bara måleri utan även skulptur, träsnideri, vävning m.m. På senare tid har även datorn börjat ingå i arbetsredskapen”
—Citat ur “Leif Korsman – Galleri på Svenska konstnärer”. Vill du läsa mera om Leif Korsman, se lästips.
Lästips:
- Leif Korsman – Galleri – Galleri på Svenska konstnärer
- Leif Korsman – Om Leif Korsman – Galleri på Svenska konstnärer
Rolf Waltersson
