Mälardalens Högskola i Västerås och Eskilstuna har nu fått Universitetsstatus. Jag har bott och studerat i fem olika städer som har Universitet. Dessa fem städer är Karlstad, Umeå, Stockholm Göteborg och Linköping. I dessa städer finns en väl utbyggd kulturell infrastruktur i form av bokhandel – placerad mitt i de centrala delarna av städerna, flera bibliotek och en eller flera biografer och teatrar beroende på vilken stad det gäller. Ingenting av detta kan jag se i Eskilstuna.
Vidare finner vi i andra Universitetsstäder en livfull teater som har spelplan som täcker hela året med såväl svenska som utländska uppsättningar. Sist men inte minst finns förstås också ett oftast stort bibliotek, ibland flera bibliotek beroende på vilken stad vi pratar om.
Det finns alltså i dessa städer en väl utbyggd infrastruktur som kan serva stadens Universitet. Ingenting av detta kan jag se i Eskilstuna. Här finns en bokhandel som är utlokaliserad till Tuna Park, beläget ett par kilometer från Fristadstorget och det nyligen invigda Universitet.
Avsaknaden av bibliotek
Det finns ett bibliotek beläget vid Rademachergatan, men stadsdelsbiblioteken i Fröslunda och Skogsängen har lagts ner. Bor man då i någon av dessa nämnda stadsdelar får man ta sig ner till centrala Eskilstuna om man vill låna böcker. Ännu sämre är det om man som student måste köpa studiemateriel i någon form. Då får man alltså sätta sig på bussen och åka ut till Tuna Park.
Sedan vad gäller Eskilstunateatern så sover den mest en törnrosasömn, förutom vid nyåret då nyårsrevyn slår upp sina portar under några veckor… Så ser det ut med kulturen i Eskilstuna. Vill man se en teaterpjäs förutom nyårsrevy får man åka till antingen Stockholm, Norrköping, Linköping eller Västerås.
Inga stora artister till Eskilstuna
Under den gångna hösten så var Helen Sjöholm ute på turnéer. Hon föredrog att åka till Linköping och Karlstad i stället. Nu i vinter ska Mikael Wiehe ut på sin sista turné, men han kommer inte heller att landa i Eskilstuna för en konsert.
Till sist kan jag avslöja att i mitten på 1990-talet så läste jag två kurser i ämnet utomeuropeisk litteratur vid Mälardalens Högskola. Dessa bägge kurser togs bort med motiveringen att de ansågs vara för dyra och de hade enligt högskolan lockat för få studenter. Man kan fråga sig om kurser på en Högskola/Universitet måste vara lönsamma för att vara intressanta.
Avhumanisering
Jag anser att detta är ett uttryck för den avhumanisering som präglar vår samtid. Humanismen står alltid lågt i kurs och den får oftast stå tillbaka av ekonomiska skäl. Det gäller tyvärr inte bara för Mälardalens Högskola utan även för de beslut som fattas i både kommuner och landsting samt även tyvärr i vår riksdag.
Kjell Andersson, journalist och folkhögskolelärare
