Text och foto: Håkan Blomqvist
Artikeln tidigare (30/8) publicerad i tidningen Internationalen
* Det går ett undersköterskeuppror genom Sverige
* Manifestationer i hela landet och tusentals namnunderskrifter
* Arbetsvillkoren, snarare än lönen, i fokus för uppropet
Fjorton tusen namnunderskrifter på några få månader. En Facebook-grupp som vuxit med femtusen på ett par veckor till sjutton tusen. Manifestationer på flera orter under förra torsdagen; i Stockholm, Borlänge, Jönköping, Skurup, Tingsryd och Tranås när namnuppropet överlämnades till regeringen.
Det är den första anhalten i det undersköterskeuppror inom äldrevården som inleddes i våras.
Det var Kommunals arbetsplatsombud Marie Wiberg och Jenny Klingstam på ett äldreboende i Västerås som tog initiativet när det stod klart att riksdagens vårbudget strukit 310 miljoner kronor i riktat bidrag till äldrevården. Och därmed ökat pressen på redan hårt sliten personal och verksamhet. Unga kommer att välja bort yrket och erfaren personal kommer inte att orka fortsätta jobba i äldreomsorgen, varnade initiativtagarna, tog kontakt med arbetskamrater och lät budkavlen gå.
Trots en relativt låg lönenivå, cirka tjugofemtusen i månaden, handlar initiativet inte i första hand om löner.
– Skulle vi få femtusen kronor extra i lön så uppväger inte det de dåliga arbetstiderna, menade Marie Wiberg i pressen.
Det är mer personal i äldrevården, bättre arbetstider och avskaffande av de delade turerna som lyfts fram. Delade turer, alltså långa arbetsdagar med obetalda håltimmar mitt på dagen, har varit en stridsfråga i decennier.
Undersköterskeuppropet varnar för kris i äldrevården med ökande personalbrist just när antalet äldre i befolkningen blir allt fler. Det handlar om den praktiska omvårdnadens alla uppgifter.
– I debatten pratar man om enkla jobb. Men det här är inget enkelt jobb. Att ta hand om demenssjuka är bland det svåraste man kan göra, understryker Marie Wiberg.
– Politikerna måste ta det här på allvar, annars finns snart ingen som vill jobba kvar.
När socialministern Lena Hallengren (S) tog emot namnlistorna citerades hon:
– Undersköterskor är en helt avgörande yrkesgrupp för att äldreomsorgen ska kännas trygg för de äldre och ha en god kvalitet. Nu blir allt fler äldre, vi lever allt längre och det är klart att när äldreomsorgen nu ska expandera behöver vi se till att de som jobbar där upplever att de har schyssta villkor.
Men för undersköterskorna är det handling, inte ord som nu gäller!
Kommunals ordförande Tobias Baudin har välkomnat initiativet och understrukit att det nu behövs tiotusen nya undersköterskor i kommunerna varje år, men då måste också villkoren förbättras, både vad gäller löner och arbetsvillkor. Förbundet kräver ett “äldreomsorgslyft” i form av en långsiktig plan med stora satsningar. Nu är det så, menar Baudin, att det är Kommunals medlemmar som på golvet får tar smällen och hantera krisen samt att regeringen måste lyssna till dem som vet:
– Underbemanningen i äldreomsorgen är kronisk. Sju av tio medlemmar i Kommunal vittnar om att bemanningen är otillräcklig – varje vecka.
Det är, hoppas Undersköterskeupproret, när rösterna underifrån blir öronbedövande som politiken kan ändra inriktning. Att det just handlar om att samla och förena den brokiga personalkår som undersköterskorna idag utgör understryks också i uppropets hoppingivande maning:
– Vi välkomnar alla som vill bidra till att vi når våra mål och som ställer upp på principen om alla människors lika värde. Vi ställer inte grupper mot varandra, vårt arbete för bättre villkor står inte i motsättning till andra yrkesgruppers arbete för bättre arbetsmiljö och höjda löner – tvärtom. Vi accepterar inte heller någon form av rasism, homofobi, sexism eller annan form av kränkande beteende i vårt nätverk.
Håkan Blomqvist
Intervju
Elsa Hälinen: “Vi måste hinna mata”
Elsa Hälinen på Södersjukhuset i Stockholm har arbetat som undersköterska i trettio år och dessförinnan som sjukvårdsbiträde. Medan Undersköterskeupproret utgår ifrån äldrevården jobbar hon inom akutsjukvården och har aldrig haft delade arbetspass. För henne är frågan om tiden det centrala:
– Det har genom åren gått upp och ned det här med hur mycket tid vi har haft på oss. Idag är det fler och sjukare patienter i ett större omlopp som vi ska duscha, ta prover på och så. Det skiljer sig från de bättre perioderna.
På Elsa Hälinens avdelning finns tjugotre platser, “men tre överbeläggningar sedan årets början”. Det finns åtta personal “på golvet”, en i köket och en telefonvakt. Hon hoppas att Undersköterskeuppropet först och främst får resultat så att “uskorna” i äldrevården får det bättre men också att det spiller över även till akutvården där tiden också står i centrum.
– Det värsta är tidsbristen, svårigheten att hinna med. Det gäller basala saker, som att kunna prata med patienterna, eller mata i vettig takt. Det finns patienter som bara fått i sig hälften av maten efter fyrtio minuter, avslutar Elsa Hälinen.
Håkan Blomqvist
