Vid den andra omgången av det ukrainska valet 21 april segrade utmanaren Volodymyr Zelenskij stort med över 70 procent av rösterna mot den sittande presidenten Petro Porosjenko. Valet har hyllats i väst som ett tecken på att demokratin i Ukraina mår bra. Men den ukrainske sociologen och marxisten Volodymyr Istjenko håller inte med.
KOMMENTAR
När jag ser alla ideologiskt färgade hyllningar till hur välmående den ukrainska demokratin sägs vara, eftersom presidentvalet resulterade i ett fredligt maktskifte från president Petro Porosjenko till den nyvalde Volodymyr Zelenskij, så måste jag få bidra med en kommentar.
Man kan inte bortse från den auktoritära utveckling som har skett i Ukraina under de fem år som har gått sedan Majdanrevolutionen 2014. Man har förbjudit ett av de största oppositionspartierna. Man använder statlig repression och radikala nationalisters våld mot oppositionella politiker och journalister, inklusive mord, fängslanden och skenrättegångar. En armé av avlönade Porosjenkotroll har tillsammans med en aggressiv högerextrem minoritet skapat en giftig atmosfär som genomsyrar hela det offentliga rummet och gör avvikande åsikter omöjliga att framföra.
Strax före valet drev Porosjenko igenom undantagstillstånd i de regioner där befolkningen var mest kritiskt till honom, trots att det inte fanns något militärt behov för det eller tecken på ökad rysk aggression. Allt tyder på att Porosjenko faktiskt planerade att ställa in valet genom att provocera fram en konfrontation med Ryssland i Kertjsundet, men att västerländska ledare, framför allt Angela Merkel, förbjöd honom att göra det.
Det finns tillräckligt med bevis för att Porosjenko köpte upp röster i den första valomgången, vilket ledde till att han och inte Julia Tymosjenko gick vidare till den andra valomgången. Men han fick inte stöd från Väst, som befarade att en illegitim seger för den impopulära presidenten bara skulle fortsätta att destabilisera Ukraina. Däremot fick Porosjenko garantier från USA, vilket bekräftas av ukrainska medier, om att han inte kommer att åtalas för korruption om han fredligt stiger åt sidan och släpper fram en ny regering.
Avgörande var så klart att stödet för utmanaren Zelenskij var så överväldigande, vilket också visar att det folkliga missnöjet med Majdanregimen är betydligt större än vad bedömare har trott. Om 80-90 procent av den rysktalande befolkningen i de sydöstra regionerna kunde tänka sig att rösta på en kandidat (Volodymyr Zelenskij) som är pro-EU, pro-Nato och till och med kallar den ukrainske fascistledaren Stepan Bandera från andra världskriget för en ”odiskutabel hjälte” – då visar det hur oerhört mycket de ville bli av med president Petro Porosjenko (som också är pro-EU, pro-Nato och hyllar Bandera.)
Jag är övertygad om att om valet hade sett ut att bli mer jämt, så skulle Porosjenko ha gjort allt i sin makt för att fixa till slutresultatet, men nu var andelen röster på Zelenskij så oerhört stort att det inte gick att fuska. De flesta oligarker verkar också ha varit emot att han skulle få fortsätta som president, vilket är uppenbart när man ser hur negativt Porosjenko har framställts i deras privata TV-kanaler.
Det här är förklaringen till valutgången i Ukraina. Det fredliga maktöverförandet från en president till en annan, beror inte på att Ukrainas demokrati skulle vara stark, utan på påtryckningar från Väst, splittringen mellan oligarkerna, och det rekordlåga stödet för Petro Porosjenko i den andra valomgången. Vi väntar fortfarande på demokrati här i Ukraina, men förhoppningsvis kan brakförlusten för Porosjenko bli ett steg i rätt riktning.
Volodymyr Istjenko
Översättning: Per Leander
Artikeln tidigare (26/4) publicerad i tidningen Internationalen.
