Det är lätt att gå vilse.
Det kan hända i svampskogen att man irrar bort sig och inte vet åt vilket håll man ställde bilen. Då är det bra med en kompass som pekar ut riktningen så man hittar rätt.
Man kan även gå vilse i den politiska svampskogen så det blir allt svårare att skilja mellan höger, vänster och mittemellan, framåt och bakåt.
Man säger att man är för ökad jämlikhet och vill minska klyftorna mellan fattiga och rika, samtidigt som man sänker skatten mest för de som redan har mest. Det är ju förvirrande.
Man säger att man är emot krig, samtidigt som man säljer vapen och beväpnar en massa krigsherrar. Det är också förvirrande.
I Almedalen när partiledarna i ett lekprogram ska placera sig på den politiska höger-vänsterskalan uppstår ofta märkliga, och lite komiska, situationer.
Ebba placerar Jimmy långt till vänster, samtidigt som hon placerar sig själv bara lite till höger om mitten omedveten (?) om att hon själv är ganska mycket höger. Nästan lika mycket höger som Jimmy, som hon alltså placerar till vänster.
Stefan, som har svårt att skilja mellan höger och vänster, tar det säkra före det osäkra och placerar sig landsfaderligt i mitten för att inte uppfattas som vare sig borgerlig eller socialist.
Även Annie och Jan placerar sig själva i mitten. Extremt mitt i så att de uppfattas som de mittenextremister de också är. Att vara för vinstdrivande skolor är, om något, exempel på mittenextremism.
Krister och Jimmy vet ungefär var de hör hemma, men placerar sig ändå ganska nära mitten för att inte riktigt framstå som den ärkekonservativa höger de är. Jimmy placerar Annie något till vänster om Jan därför att Annie har en något mer positiv syn på flyktingmottagande är Jimmy.
Jonas ställer sig själv en bra bit till vänster, samtidigt som han flyttar tillbaka Stefan en aning till vänster om mitten, därför att han tycker att Stefan, som gammal metallare, borde stå där.
Språkrören vill helst inte vara med i den här höger-vänsterleken, men placerar sig motvilligt nära mitten för att vara så många som möjligt till lags. Så nära mitten att Carl Schlyter och några andra Mp-are blir sura och bildar ett eget miljöparti som vill stå lite mera till vänster om mitten.
När man summerar denna placering på höger-vänsterskalan kan man konstatera en sak, det är väldigt trångt i mitten när Stefan, Annie, Jan och de båda språkrören utkämpar en revirstrid om den exakta mittpunkten.
Och det är här det uppstår förvirring, inte bara bland partiledarna, utan också bland folket. Vad är skillnaden? Hur ska vi veta vad de vill när de själva är så osäkra på var de står? Och varåt vill de? Om de nu vill åt något håll? Hur gungar man på en gungbräda om alla sitter mitt på brädan?
Om de vill hitta ut ur denna ideologiska svampskog behövs en kompass som visar riktningen så man håller rak kurs. Det finns flera väderstreck att välja. Men man måste välja ett av dem och sedan hålla fast vid den valda kursen.
Om de däremot förlitar sig på vindflöjlar när de ska ta ut riktningen lär de irra bort sig totalt och får plocka svamp resten av mandatperioden.
Rolf Waltersson