Samtidigt som Turkiets krigsmakt fortsätter att attackera Rojava och kurdiska områden i norra Irak har det turkiska utrikesdepartementet kallat upp Sveriges ambassadör och framfört krav på polisiära insatser mot dem som i Stockholm demonstrerat mot Turkiets terroristiska bombangrepp.
Sveriges utrikesminister Tobias Billström (M) gick helt nyligen ut med ett uttalande där han klargör att Sverige inte vill fördöma Turkiets krigshandlingar. Billström motiverar detta med att Turkiet har “rätt att försvara sig mot terrorism”.
Detta betyder att han och den svenska regeringen uppenbarligen har godtagit den turkiska regeringens och säkerhetstjänstens påståenden om att PYD i Rojava är ett terroristisk parti och att PYD låg bakom bombdådet i Istanbul för en vecka sedan.
Samtidigt hörs allt fler ifrågasättande röster i svenska medier. Många seriösa bedömare menar att mycket tyder på att bombdådet på gågatan var en så kallad false-flag-aktion; i klartext att krafter inom den turkiska säkerhetstjänsten och/eller den fascistoida och fanatiskt nationalistiska ytterhögern låg bakom terrorattentatet, som orsakade att åtta människor miste livet.
Den turkiska regimen har under det senaste halvåret öppet deklarerat att den planerar en ny invasion i Rojava, åtföljd av nya annekteringar i syfte att utöka sin “säkerhetszon”. Bomben på gågatan gav regimen en förment anledning att nu igångsätta angreppet mot Rojava.
Vad gäller false-flag-aktioner uppvisar den turkiska historien sedan andra världskriget flera skrämmande exempel på sådana. Liksom i Italien har i dessa blodiga provokationer CIA och hemliga NATO-organ (“Stay Behind”) varit involverade och “uppmuntrande”. Det finns förvisso en tradition.
Att PYD – som kraftfullt fördömt bombdådet i Istanbul och med indignation avvisat beskyllningen från den turkiska regimen – skulle kunna ligga bakom bombdådet har även av många i Turkiet betecknats som otroligt. Något som också uppmärksammats av bland andra Sveriges Radios Mellanöstern-korrespondent Johan Mathias Sommarström.
Innebörden i Billströms uttalande, att PYD är en terroristisk organisation, är att hans regering nu sällat sig till Turkiet och Qatar, som är de enda staterna i världen som stämplat det socialistiska, sekulära och feministiska PYD som “terroristiskt”.
Den svenska utrikesministern förbehållslösa accepterande av den turkiska regeringens och säkerhetstjänstens version måste därför ses som uttryck för kryperi och uppseendeväckande cynism.
Billström har sagt att “NATO-processen är överordnad allt annat”. Detta är i sig naturligtvis en minst sagt remarkabel ståndpunkt.
Dessutom har han offentligt klargjort att “Turkiet är en demokrati”. Vilket nog inte Turkiets tusentals fängslade politiskt oppositionella och journalister är beredda att hålla med om.
Även inom EU har man reagerat med förvåning på Billströms beskrivning av Turkiet som en demokrati.
Hur den svenska regeringen och SÄPO kommer att hantera den turkiska regeringens krav på inskränkningar av yttrande- och organisationsfriheten i Sverige vet vi i dagsläget inte. Men vi bör nog inte hysa alltför optimistiska förhoppningar. Försvaret av demokratiska rättigheter är faktiskt nu en akut uppgift i vårt land.
