Transportarbetareförbundet har sedan 2015 jobbat med något kallat “Ordning & Reda i åkeribranschen”. Syftet från början var att framförallt fokusera på de företag som använder sig av så kallade falska egenföretagare och obskyra bemanningsföretag som bidrar till social dumpning och lönedumpning.
Mycket av arbetet handlar om konsekvenserna av EU:s öppna arbetsmarknad och hur åkeribranschen påverkats negativt av de olika EU-direktiv som är aktuella.
Då vi utför mycket fältarbete genom uppsökande verksamhet i hamnar, på parkeringsplatser och på andra ställen kommer vi hela tiden kontakt med chaufförer från Baltikum. Vad som numera ökar dramatiskt är tredjelandschaufförer från till exempel Ukraina och Filippinerna, då de andra börjar bli för dyra.
Vi får från Migrationsverket in ansökningar där Transport ska yttra sig gällande löner, försäkringar och annat hos det svenska bolag som erbjuder tredjelandsarbetare anställning i Sverige. Ofta är det företag utan kollektivavtal. Vi vet om att det är många filippinska chaufförer som anställts i svenska åkerier, ett flertal av dem har i sin tur hyrts ut till ett baltiskt åkeri. Även om vi från Transport säger nej i vårt yttrande i ansökningarna, så vet vi att arbetskraft anställs med Migrationsverkets godkännande.
En regnig och disig söndag stannar vi på en parkeringsplats, vi hälsar på två äldre bulgariska chaufförer som förbereder veckans mat på ett gasolkök uppe på en tom yta på flaket. De vill bestämt att vi skall göra dem sällskap, veckans mat är pasta carbonara, “billigt och räcker länge”, säger de med ett leende. Deras arbetsgivare skickar ut dem på arbetspass där de lever åtta månader i stöten i sitt fordon, med en lön på 50 euro per dag, inklusive allt. På deras trailer finns leveranser till våra lågprisbutiker som säljer matvaror. Man kör cabotage (se fotnot nedan) och tar en gränsövergång till Norge med gods för att sedan kunna påbörja en ny cabotagevända i Sverige. Deras trailer är från en mycket stor “seriös” aktör på marknaden. Var finns beställaransvaret här?
Utanför Helsingborg träffar vi Andrei, en rumänsk chaufför som kör för ett bulgariskt åkeri. Efter att han påtalat hur han kör här i Sverige förstår vi att något inte stämmer, och det gör det definitivt inte… i våra ögon. Det visar sig att man kör på ett så kallat nyttjanderättsavtal. En svensk arbetsgivare har fått nyttjanderätt på det utländska åkeriets fordon. Den svenska arbetsgivaren har inte betalt in en krona i skatt sedan 2012. Bedriver man då verksamhet? Det bulgariska åkeriets bilar kan köra här kontinuerligt utan att behöva bry sig om regelverket gällande cabotage.
Vi besöker ett område vid kombiterminalen i Katrineholm. Där bedriver ett stort lettiskt åkeri sin verksamhet då man utför så kallade kombitransporter. Flertalet utländska personbilar vittnar om att arbetskraften kommer hit. Man har bedrivit verksamhet i Sverige under många års tid genom att utnyttja EU-direktivet, detta helt lagligt, utan att betala varken skatt eller sociala avgifter.
En annan chaufför, som har lagstadgad minimilön, är Vladimir, även han från Ukraina. På knackig engelska kommer han fram till oss sent en kväll på Örebro Truck Stop och pratar. Han känner igen ett av märkena på vår bil, ITF – Internationella Transportarbetarefederationen. Han är anställd av ett av de större åkerierna i Litauen, arbetspasset ligger på åtta veckor i hytten, sedan två veckor hemma utan betalning. Oftast hoppar man på ytterligare pass för att få ekonomin till att gå runt säger han, familjen hemma ska ha mat på bordet. Det är under dessa små korta visiter hemma han får träffa sin fru och sina två små barn, han tar fram ett kort ur plånboken för att stolt visa sin familj. Hans röst bär inte riktigt, man kan se hur ögonen börjar tåras när han säger “jag missar mina barns uppväxt, den tiden kommer aldrig tillbaka”. Mycket av hans transporter sker med medicin, här kan man verkligen undra hur transportköparna kan godta dessa arbetsvillkor.
Frågorna vi ställer oss är bland andra:
1. Varför skall det över huvud taget finnas ett kombidirektiv som möjliggör för en utländska åkerier att kunna bedriva verksamhet i Sverige på permanent basis?
2. Varför skall det så kallade nyttjanderättsavtalet över huvud taget existera?
3. Varför gör man inte punktinsatser från polisen på de ställen i hamnar och stora uppställningsplatser där chaufförerna tvingas ta sin normala veckovila? Enligt förhandsavgörandet i EU-domstolen i december 2017 klargjorde man att det skulle tolkas som att det är förbjudet att ta den normala veckovilan i hytten (Mål C-102/16).
4. Varför har regeringen “glömt” att säkerställa arbetstagarnas arbetsvillkor i det förstärkta beställaransvaret?
Vi behöver chaufförer. I Sverige har vi åkerier som inte kan expandera på grund av chaufförsbristen.
Enligt en undersökning som nyligen gjorts behöver vi cirka 50 000 chaufförer inom överskådlig tid.
Vi uppmanar definitivt unga att söka in på gymnasiet för att utbilda sig till yrkeschaufförer. Det är faktiskt ett framtidsyrke och med en bra grundlön som är framförhandlad av parterna.
Vi välkomnar även utländsk arbetskraft, men det skall vara på samma villkor. Lika lön för lika arbete, oavsett nationalitet.
Transport har gjort anmälningar till Skattemyndigheten, Arbetsmiljöverket och polisen gällande brott mot utstationeringsdirektivet, att utländska aktörer ska betala skatt och sociala avgifter i Sverige, då vi anser att de har fasta driftställen här. Vi har anmält brott mot lagen om vägtrafikregister och mot vägtrafikskattelagen, då vi anser att man ska ha bilarna registrerade i Sverige när man bedriver verksamhet här och har gjort det under många års tid, man lämnar aldrig landet.
Polisens och Arbetsmiljöverkets svar på våra anmälningar är inte ens värda att ta upp här, man kan bara skaka på huvudet åt det. Samtidigt blir man nervös av att myndigheter inte ens förstår problematiken och därmed lägger ned utredningarna. Vårt hopp står nu till Skattemyndigheten och dess utredning gällande dessa utländska åkerier.
Slutligen, tankar från en chaufför:
– Under kommunismens tid kände man sig förtryckt, men jag hade mitt arbete på fabriken, vi hade en lägenhet, fick träffa familjen varje dag… I dag har EU-direktiven möjliggjort att på ett lagligt sätt utnyttja lågavlönad arbetskraft för att tjäna så mycket pengar som möjligt. Vi tvingas vara borta från familjen månader i sträck. Vi blir tvingade till detta då det inte finns några jobb hemma… ändå är det vi som blir utpekade… det är vi som snor jobben, det är vi som snedvrider konkurrensen. Det är oss man hatar.
Vi behöver Ordning & reda i åkeribranschen där både arbetsgivare och arbetstagare ska ha samma förutsättningar och lönevillkor!
Tommy Jonsson
Jimmy Ovesson
Transportarbetareförbundets Ordning & Redaverksamhet
Fotnot: Cabotage innebär transport av passagerare eller gods inom ett lands gränser, utfört av ett företag som är registrerat utanför detta lands gränser.
