Tankar om det nödvändiga

Det är morgon den 17 december. Jag vaknar och sätter på radion. P1:s insändarprogram “Ring P1”, den förkortade reprisen, är vad jag vaknar till. Ibland är inläggen tråkiga, men idag fastnar jag för en kvinna som ringer in med ett glasklart budskap. Hon börjar med att berätta om hur smärtsamt det är att leva i den tid då mänskligheten håller på att förstöra själva förutsättningarna för ett bra liv på jorden. Det är den hotande klimatkatastrofen hon tänker på. Och om vår mentala förmåga att ta in det som håller på att hända säger hon något mycket tänkvärt. Hon pekar på att många människor ser klimatkatastrofen som en tänkbar framtid men inte kan se slutet på det kapitalistiska systemet som en tänkbarhet. Hennes tes är att det är den profitmaximerande kapitalismen som driver fram miljökatastrofen. Kapitalismens ständiga jakt på tillväxt, ständigt ökande uttag av jordens ändliga resurser är helt enkelt inte kombinerbart med en hållbar framtid. Men att tänka sej att detta system måste bytas ut är enligt kvinnan i “Ring P1” för många människor oerhört svårt. Samtidigt menar hon att det är det som måste till. Hennes argumentation är lugn och glasklar samtidigt som man märker en sorg över att utvecklingen går åt fel håll.

Att mycket går åt fel håll påminns jag om senare denna morgon. Då får vi i nyhetssändningen veta att den SD stödda M+KD-budgeten som röstats igenom bland annat betyder att subventionerna till installering av solceller halveras från en miljard till en halv miljard kronor.

Moderaternas talesman Lars Hjelmered förklarar att varje energislag måste klara sina egna kostnader. Ett strålande exempel på vad kvinnan som ringde “Ring P1” förklarade. Kapitalismen är oförenlig med en politik som klarar oss från klimatkatastrofen.

Moderaterna har just en ideologi som säger att en värld är otänkbar utan kapitalism. Moderaterna, SD, KD, L och C representerar profitintressena. Isabella Lövin från miljöpartiet berättar senare i nyhetssändningen hur chockade många på klimatmötet i Katowice blev när de fick nyheten om den svenska borgerliga budgetens nedskärningar på klimatområdet. Det halverade stödet till solcellsinstallationer är bara en del i den borgerliga slakten av klimatpolitiken. Naturvårdsverket får 40% mindre att röra sej med. De miljarder moderaterna påstår sej tillfört är i själva verket pengar de tagit från biståndsbudgeten. Konkret innebar det, berättar Isabella Lövin, att Sverige inte kunde tillföra nödvändiga medel till en fond för tredje-världen-länder.

Vårt jordklot kan inte vänta. Klockan tickar och marginalerna för att undvika en klimatkatastrof minskar. Klockan är fem i tolv. Just nu pekar utvecklingen på en temperaturhöjning med mer än tre grader. En och en halv grad är gränsen för att undvika oöverblickbara katastrofer.

Tre grader är vad nobelpristagaren i ekonomi William Nordhaus tycker att vi ska sikta på. Annars blir omställningskostnaderna för stora tycker han. Han menar i praktiken att vi inte ska göra någonting. Hans budskap är precis vad kapitalismens anhängare vill höra.

Man skulle kunna frestas att säga att svenska folket får den regering den förtjänar. Men vi har inte tid och inte råd att luta oss tillbaka och bara hoppas på en opinionssvängning. Och det är inte bara i Sverige som makthavarna vägrar ta de steg som är nödvändiga. Vad som krävs nu är massiva mobiliseringar från gräsrotsnivå och uppåt. Den borgerliga “klimatpolitik” som nu stadfästs genom den antagna budgeten måste drivas tillbaka.

Peter Widén

You May Also Like