Skolplansch av Gleerups universitetsbokhandel.

Sverige återlämnar finska kranier som använts för rasbiologisk forskning

En liten kort notis från TT cirkulerar runt i media. Det handlar om att Karolinska Institutet (KI) nu ska återlämna 82 kranier som genom gravplundring 1873 stulits från ett antal gravar i Finland.

Men man använder inte det brutala ordet ”gravplundring”. Man skriver i stället. ”kranier som grävdes upp ur finländska gravar för att granskas av forskare”, för att det ska låta mindre brutalt, ja rentav som acceptabelt.

Den ”vetenskapliga forskningen” man hänvisar till var att ta reda på om finländare borde klassas som en ”utomeuropeisk ras”.

Vi har ju i Sverige en del anor att inte vara stolta över, till exempel Rasbiologiska Institutet där man genom ”vetenskapliga” skallmätningar skulle slå fast vilka som var riktiga arier och vilka som var av ”lägre stående raser”. Till exempel samer, men även tornedalingar som var bosatta längs Torne älv och som talade finska eller meänkieli, som är ett finskt-ugriskt språk.

Eftersom jag inte nöjer mig med den korta och rumphuggna informationen i meddelandet från TT, letar jag vidare för att hitta bakgrundsinformation. Bland annat information direkt från Karolinska Institutet (KI).

Jag citerar några avsnitt från KI:

”I Karolinska Institutets historiska anatomiska samlingar finns drygt 800 kvarlevor. KI arbetar kontinuerligt med repatrieringar – återlämningar – av kvarlevor till urfolk. På senare tid har frågor om de finska kvarlevorna som finns i KI:s samlingar rests av intressegrupper och i media…

Kvarlevorna från Finland är en av de största grupperna, borträknat svenskar, i KI:s samlingar. De äldsta finska kvarlevorna i KI:s samlingar är förmodligen från utgrävningar i Pälkäne, Sundholmassari, Nestarinsaari och Rautalampi. Enligt historiska källor rörande kyrkogårdarna bör de vara från 1500- eller 1600-talet…

Den enskilt största delen av KI:s kranier med ursprung Finland kommer från en specifik forsknings- och insamlingsresa tre yngre forskare, bland annat Gustaf Retzius, företog till Finland sommaren 1873…. Gruppen genomförde utgrävningar på fyra äldre kyrkogårdar i Pälkäne (Birkaland), Sundholmasaari i Pielavesi socken (Norra Savolax”, Nestosaari (i Kyrosjärvi, ocksp Birkaland) samt Rautalampi (Tavastiland)”

RASBIOLOGIN SETT MED NUTIDENS GLASÖGON

I en annan artikel från Karolinska Institutet sätter man in denna historiska rasbiologiska forskning i sitt sammanhang:

”Den koloniala världsordning som dominerade under 1800-talet påverkade även KI:s lärare och forskare. KI:s historia rymmer därför aspekter som med dagens synsätt är oetiska, ovetenskapliga, eller präglas av en hierarkisk och i vissa fall rasistisk syn på människor.

I dag betonar KI vikten av att ta ansvar för och respektera alla människors lika värde, att ha ett etiskt förhållningssätt och att reflektera kritiskt kring verksamheten. I linje med detta ligger också att forska om och lära av historien, utan att reducera till den förenklade bilden av skurkar och hjältar, eller en ständig framgångssaga.

På senare år har arvet efter två kända KI-professorer, Anders och Gustaf Retzius diskuterats intensivt…”

Om dessa två forskare, Anders Retzius (1796-1860) och hans son Gustaf Retzius (1842-1919), skriver Karolinska Institutet:

”Deras forskning om mänskliga variationer baserades på den utbredda uppfattningen att det finns distinkta ”raser”. De arbetade med anatomiska metoder och gjorde mätningar av framförallt kranier.

Både Anders och Gustaf Retzius figurerar i den internationella historien om den vetenskapliga rasismen. Arvet efter dem är dock mångtydigt. De stödde sociala reformer i sin samtid och var politiskt liberala.

Mot slutet av sitt liv blev Gustaf Retzius allt mer reaktionär och gav uttryck för mer aggressiva uppfattningar om raskaraktärer, där det nordiska och germanska uppvärderades på andras bekostnad”.

Vad jag saknar när jag letar efter resultat av denna ”vetenskapliga skallmätning” för att utröna vilka som var ariska och germanska och vilka som var av lägre stående ”raser”

Finns det några redovisade resultat på vad dessa professorer i ”kranioligi”, Gustaf och Anders Retzius, kom fram till.

Likaså undrar jag vad som hände med de hjärnor som tagits från döda patienter vid Vipeholmsanstalten som skickades till Uppsala universitet. Avsikten sades ju vara att genom forskning på dessa hjärnor försöka ta reda på varför vissa människor blivit ”sinnesslöa”.

Hjärnorna är nu ”försvunna”. Något forskningsresultat har mig veterligen aldrig presenterats. Jag funderar på att skriva till karolinska Institutet och fråga om det finns några vetenskapliga forskningsrapporter från professorerna Anders och Gustaf Retzieus, eller några forskare på KI.

Rasism och andra fördomar lever dock vidare. ”Vi” fortsätter att sortera människor på alla möjliga, och omöjliga, sätt. Allt blir mycket lättare om man ställer svart mot vitt och vägrar se alla gråa mellantoner. Nu är det ”vi”, de goda mot ”dom”, de onda.

Lästips:

Om finska kvarlevor i Karolinska Institutets samlingar – Karolinska Institutet.

KI och arvet efter Anders och Gustaf Retzius: detta har hänt – Karolinska Institutet

En meningslös sortering av människor – Forskning & Framsteg. 7 september 2012

Rasbiologiska institutet – 100 år – eFOLKET. 12 maj 2021

Vipeholmsanstalten – Var hände med hjärnorna? – eFOLKET. 23 november 2020

Rolf Waltersson

You May Also Like