Debatten vågor går höga om förkortad arbetstid. 1890 var den genomsnittliga arbetsveckan cirka 70 timmar, i den mån det över huvud taget fanns någon reglerad arbetstid.
1919 infördes 48 timmars arbetsvecka efter krav från arbetarrörelsen då parollen var “8 timmars arbete – 8 timmas frihet – 8 timmars hvila”
Därefter har vi undan för undan fått kortare arbetstid både i form av kortare arbetsvecka och införande av lagstadgad semester.
Senast var 1973 då 40-timmarsveckan infördes och 8 timmars arbetsdag blev det “normala”.
Därefter har tiden stått stilla. Man kan ju tycka att nu, 51 år senare, med den produktivitetsökning vi fått med effektivare maskiner, robotar, datorisering och nu AI-teknik, borde det vara dags för nästa arbetstidsförkortning.
Vänsterpartiet har lite tafatt haft arbetstidsförkortning på agendan i många år. Även Miljöpartiet med sitt “friår” är inne på liknande linje. Nu har även Socialdemokraterna vaknat, så att kravet på kortare arbetstid kan bli en valfråga inför nästa val.
Tänk en valrörelse där S, V, fackföreningsrörelsen, och kanske även MP, går fram gemensamt med krav på förkortad arbetstid. Det vore ett vinnande koncept, en nåd att stilla bedja om, mot Tidögängets bakåtsträvare.
Men från borgerligt håll är det tvärstopp. Även arbetsgivarnas centralorganisation Svenskt Näringsliv säger blankt nej.
“35-timmarsvecka skulle vara förödande för svensk ekonomi”, är rubriken på en artikel i Dagens Nyheter 2024-04-30. Passande nog dagen före 1:a maj – arbetarrörelsens högtidsdag.
Svenskt Näringsliv med sin chefsekonom Sven-Olof Daunfeldt i spetsen stämmer in i “motståndsrörelsen” genom att “slår hål på myterna om förkortad arbetstid”:
“Det är tyvärr en debatt som på många sätt drivs av en missvisande och oseriös argumentation”, säger han. Och han fortsätter:
“Vi vet att en arbetstidsförkortning kostar om vi samtidigt ska behålla välfärden. Enligt våra beräkningar skulle det kosta samhället över 500 miljarder kronor om vi kortar arbetstiden från 40 timmars arbetsvecka till 35 timmar. Då måste dessutom inkomstskatten höjas mer fyra procent, vilket skulle innebära 2 400 kronor för en genomsnittlig svensk”, påstår Sven-Olof Daunfeldt. (se lästips Svenskt Näringsliv)
MEN DE ANSTÄLLDA PÅ SVENSKT NÄRINGSLIV HAR FÖRKORTAD ARBETSTIDEN
Om nu förkortad arbetstid skulle ha sådana förödande konsekvenser, frågar man sig hur Svenskt Näringsliv kan ha förkortad arbetstid för sina egna anställda.
Tjänstemännen på Svenskt Näringsliv har, enligt en granskning som DN gjort, 37,5 timmars arbetsvecka.
Under sommarmånaderna jobbar man ännu mindre. Då har man 32,5 timmars arbetsvecka – vilket motsvarar 4 arbetsdagar per vecka.
Jag antar att chefsekonom Sven-Olof Daunfeldt själv njuter av denna förkortade arbetstid trots att den är “förödande för svensk ekonomi”.
Han får väl säga som prästen sa när han uppmanade församlingsborna:
“Ni ska inte leva som jag lever. Ni ska leva som jag lär”.
Ni som var med 1973 då arbetstiden sänktes från 42,5 timmar till 40 timmar per vecka. Uppstod kaos? Blev arbetstidsförkortningen förödande för svensk ekonomi?
Jag var själv med, men har inget minne av vare sig kaos eller ekonomisk kris.
Rolf Waltersson
Lästips:
- Chefsekonomen slår hål på myterna om förkortad arbetstid – Svenskt Näringsliv, 24 juni 2024
- DN Debatt: “35-timmarsvecka skulle vara förödande för svensk ekonomi” – Dagens Nyheter, 30 april 2024
- Sågar förslaget om sänkt arbetstid – har själv kortare arbetsvecka – Dagens Nyheter, 21 augusti 2024
- Så har arbetstiden förändrats – Syre, 21 januari 2022
- Kjell Östberg: “Låt inte kraven på kortare arbetstid få pyspunka” – eFOLKET, 18 augusti 2024
- Är 40 timmars arbetsvecka en naturlag? – eFOLKET, 12 februari 2024
- 12 timmars arbetsdag och tarflig föda – eFOLKET, 23 september 2019
