Kriget i Jemen kallas ofta “det bortglömda kriget” av journalister och reportrar som kanske inser att man kan förvänta mer av dem när det gäller rapporteringen från denna världens största aktuella humanitära katastrof, skriver Roland Hedayat.
I SVT/Aktuellt den 28. november försökte man lansera förklaringen till “glömskan” med att nästan ingen kan fly från Jemen, varför vi heller inte får några rapporter därifrån. Detta orsakssamband är nonsens. Många rapporterar från Jemen via sociala medier. Flera hjälporganisationer samt FN och Röda Korset finns på plats och de har gång efter annan varnat för den kommande massvälten som kommer att ta landet ner i avgrunden om inte bombkriget stoppas och blockaden hävs.
Våra “Main-stream-medias” talande tystnad om Jemen är politiskt betingad, och detta visar sig med all tydlighet då denna emellanåt bryts. Då serveras vi i stället ett antal schablonmässiga myter som passar som hand i handske med Saudiarabiens och Västs version av händelseförloppet. Dessa myter fungerar som ett “likgiltighetspiller” på hemmaopinionen. Effekten är att man efter två och ett halvt års inferno av destruktion, död, eld, svält samt numera historiens största koleraepidemi fortfarande rycker på axlarna inför dessa barbariska brott mot mänskligheten. Nämnda SVT inslag utgör inget undantag.
Myt 1: Kriget i Jemen är ett inbördeskrig
Nej, det är det inte!
I kölvattnet av den så kallade jemenitiska revolutionen 2011 förekom det social oro som ledde till omfördelning av makten i landet. Denna kulminerade i att den så kallade Houthi-rörelsen, sedermera kallat Ansarullah tog kontrollen över huvudstaden 2014. Efter det kan man knappast tala om ett inbördeskrig.
I stället rör det sig om ett interventionskrig av Saudiarabien och deras “koalition” i syfte att försöka ändra utfallet av ovanstående konflikt genom terrorbombning, invasion med legosoldater samt utsvältning av befolkningen genom total marinblockad.
Interventionskriget är ett angreppskrig och ett grundläggande brott mot Jemens suveränitet och därmed också mot FN:s stadga, enligt vilken konflikten måste räknas som en intern angelägenhet, då Jemen inte hotade några grannar och sålunda inte utgjorde något hot mot internationell fred och säkerhet.
Angriparna förutspådde en “quick fix” som skulle kräva några veckor och döpte sitt krig till “Operation Avgörande Storm”. Efter två och ett halvt år kontrollerar Ansarullah och allierade fortfarande territorier som bebos av runt 70 procent av befolkningen och angriparnas legosoldat-armé har börjat få stora interna problem samtidigt som koalitionen i sig krackelerar.
Myt 2: Kriget i Jemen är ett “proxy”-krig mellan Saudiarabien och Iran
Nej, det är det inte!
A) Det finns ingen “proxy” involverad då saudiska bombplan låter regna eld, död och destruktion över den värnlösa jemenitiska civilbefolkningen och deras civila infrastruktur.
B) Vilket verbalt eller annat stöd iranierna än må tillhandahålla till Ansarullah så finns det ingen styrka på marken som lyder under Iran, det vill säga agerar som en “proxy” åt dem. Påståenden om motsatsen är totalt utan substans och det åligger de som framför den att belägga dessa, vilket de emellertid inte gör.
Millioner av barn i Jemen lever i en humanitær krise. Mange trues av sultedøden. Noen dør av kolera og andre sjukdommer.
Myt 3: Iran är medansvarig för detta krig
Nej, det är det inte!
Detta är ytterligare ett påstående gripet ur luften i syfte att “tunna ut” Saudiarabiens/Västs och övriga “koalitionspartners” ansvar för detta folkrättsvidriga massmord och för destruktionen av Jemen.
Ingen har på något trovärdigt sätt kunnat belägga Iran med delaktighet i detta krig. Men propagandans “omdistributionen av ansvar” har tydligen haft den effekten att Västs regeringar och vapensmedjor inte har haft minsta problem med att förse Saudiarabien & Co med ofantliga mängder vapen alltmedan dessa dagligen använder dessa vapen för att attackera Jemens civilbefolkning.
Myt 4: Det är ytterligare en Shia/Sunni konflikt
Nej, det är det inte!
Jemen har traditionellt haft en hög grad av religiös tolerans, och de så kallade Shiamuslimerna i Jemen är i själva verket zayditer, en egen gren av Shia som samtidigt har mycket gemensamt med den sunni-islamska gren som praktiseras av majoriteten i Jemen. Men Saudiarabien har under längre tid använt sina oljepengar för att sponsra koranskolor med sin egen intoleranta Wahhabi gren av Islam som är främmande för den stora majoriteten av Jemens befolkning. Detta har i vissa fall lett till spänningar och sammanstötningar mellan grupper som tidigare har levt i samförstånd.
Konflikten handlar i stället övervägande om det vanliga: Makt, inflytande, kontroll över outnyttjade naturresurser, geopolitisk positionering. Saudiarabiens “reformistiske” prinsar är dessutom livrädda för att en demokratiseringsprocess i Jemen skall spilla över på dem själva och destabilisera deras familjekleptokrati.
Jemen är förvisso hemvist för islamister i en gren av Al-Qaida, AQAP (Al-Qaeda in the Arabic Peninsula) som bland annat tog på sig “Charlie Hebdo”-attacken. Dessa frodas till följd av Saudi & Co samt USA/UK:s angrepp mot Jemen. Terrorister från AQAP har ofta kämpat tillsammans med “koalitionen” mot Ansarullah, deras mest effektive motståndare.
Myt 5: Interventionen är för att återinsätta Jemens “legitima regering”
Nej, det är det finns inte någon legitim regering!
Man ville återinsätta president Hadi, nickedocka åt saudierna och som flydde till Riyadh efter Ansarullahs maktövertagande. President Hadi har inte vare sig formell eller reell legitimitet, utom i saudiernas, “koalitionens” och Västs ögon. Ex-presidenten hade i själva verket fungerat som en interimspresident, vald som enda valbara kandidat för en mandatperiod som sedan länge var överskriden. Oavsett, vilka rester av legitimitet han än må ha haft så förlorades dessa ohjälpligt då han flydde till Saudiarabien och bad om saudiernas assistans med att bomba honom tillbaka till presidentmakten.
Myt 6: Interventionen är för att återställa stabiliteten i Jemen
Nej, det är det inte!
Alla vet att terrorbombning inte bidrar till att återställa stabiliteten i ett land. För de som fortfarande inte har förstått detta kan man hänvisa exempelvis till Afghanistan, Irak och Libyen. Vare sig Saudiarabien eller Väst bryr sig om stabilitet, med mindre än att de också kan kontrollera landet i fråga. Om inte, är tvärtom kaos det näst bästa utfallet för dem! Men detta kommer till ett mycket högt pris, också för Väst i form av bl.a flyktingströmmar och terrorism. De amerikanska nykonservativa (s.k “neocons”) vars utrikespolitiska doktrin regerar i Washington är dåraktiga nog att aldrig vilja lära detta, eller bär på en cynisk förhoppning om att överlåta problemen till andra att lösa när de själva kammat hem sin geopolitiska vinst.
Det är den amerikanska imperiala “neocon”-ideologin och tillhörande politik som är möjliggörare av och kraften bakom destruktionen av Jemen. De genomruttna petrodollar-dynastierna fungerar som huvudsponsorer. Denna krigshetsande ideologi och politik ligger till grunden för den grupptänkande narrativ som de såkallade “etablerade medierna” sprider om Jemen, bland annat genom vidaredistribution av ovanstående vilseledande och passiviserande myter. När dessa medier åberopar sig hög kvalitet, grundlig källkritik och grävande journalistik, så tänk på ordet JEMEN!
Roland Hedayat
