Bild: Alexas_Fotos / pixabay.

Stureplans-centern som “näringslivets” politiska betjänter

Det ska vara lätt att “göra sig av” med anställda – Lika lätt som att säga upp prenumerationen på en tidning, eller byta frisör om man inte är nöjd.

LO:s tidning Arbetet skriver 9 november om amerikanska bolag och LAS:

LAS är inte något problem. Det säger chefen på ett amerikanskt bolag i Sverige. Den som inte är lönsam får ett “erbjudande” om att sluta. 100 procent accepterar, säger en chef till Arbetet.

Chefen säger att Sverige är internationellt känt för att vara ett land där det är enkelt att göra sig av med en anställd, och ger oss en unik bild i hur det går till när en anställd inte anses prestera tillräckligt bra.

 – Först ser man till att personens roll inte längre finns kvar inom organisationen. Sedan talar man om det för den anställde och kommer med ett erbjudande, oftast en summa motsvarande ordinarie uppsägningstid, plus en månadslön per anställningsår.

När erbjudandet har lagts fram tar man ifrån den anställde alla arbetsuppgifter och separerar denna från arbetsgruppen. Tanken är att det ska kännas att man inte är en del av arbetsplatsen längre, skriver tidningen Arbetet.

Och man fortsätter:
Den här chefen säger sig aldrig ha upprättat en turordningslista enligt LAS vid uppsägningar.

Man kringgår alltså LAS genom att “köpa ut” en anställd man vill bli av med av olika anledningar. Kanske för att man uppfattas “obekväm” genom att ställa krav, vara fackligt aktiv, att man är utsliten efter många års arbete, eller liknande. Det är ett sätt att kringgå LAS.

Att sparka anställda ska vara lika lätt som att byta frisör om man inte är nöjd.

I samma artikel har Arbetet intervjuat Caspian Rehbinder, som är programansvarig för arbetsmarknadsfrågor på den mycket marknadsliberala tankesmedjan Timbro, som står nära Svenskt Näringsliv.

Caspian Rehbinder, duktig betjänt.

Rehbinder tycker att anställningsavtal är att jämföra med en tidningsprenumeration:

Du behöver inte motivera varför du säger upp en tidning – eller varför du slutar gå till en viss frisör och byter till en annan, säger han till Arbetet.

Då ska man inte heller behöva motivera varför man “gör sig av” med en anställd.

Delar av LAS är dispositiva, vilket betyder att de går att förhandla bort. Det tycker Caspian Rehbinder är bra:

Men jag skulle vilja se mera av så att säga riktigt dispositivitet. Att det inte krävs centrala, eller ens lokala kollektivavtal.

Man borde ha möjlighet att avtala om större delar av arbetsrätten även i individuella avtal – direkt mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

Detta är Caspian Rehbinders och Timbros våta dröm. Och det är bra att man tydligt går ut och säger vad man vill. Man hymlar inte.

Här har fackföreningen en strid. Man måste våga sätta hårt mot hårt.

Ska det bli med arbetsrätten som med lönerna, som det är inom många avtalsområden– att varje anställd ska förhandla individuellt?

Ja, man förhandlar inte ens om lönerna. Man har ett “lönesamtal”. Därefter sätter chefen lönen helt enväldigt.

Denne Caspian Rehbinder, 28 år, är en del av den så kallade “Stureplans-centern” och den näringslivssponsrade Stureakademin. Innan han värvades till Timbro arbetade han bland annat som politiskt sakkunnig vid Centerpartiets riksdagskansli där han bland annat arbetade med migrationsfrågor.

Här har Caspian skojat till det lite. Alla vet ju att att betjänten följer sin herre, och inte går före denne. Caspian har humor. Skenet bedrar.

Vid senaste valet kandiderade han på centerlistan för en riksdagsplats.

Det är väl ingen hemlighet att just Centerpartiets, men även Liberalernas, politik gällande anställningstryggheten är ett beställningsarbete från Svenskt Näringsliv.

Inte ens statsminister Fredrik Reinfeldt (M), tyckte det var en klok idé att ta strid med arbetarrörelsen beträffande LAS och anställningstryggheten.

I den här frågan har faktiskt C och L placerat sig till höger om högern.

Rolf Waltersson

You May Also Like