I veckan presenterade Cancerfonden rapporten Cancer och ojämlikhet – En rapport om hur grupptillhörighet påverkar risken att insjukna och avlida i cancer.
I rapporten konstateras att cancer i hög grad är en studie i ojämlikhet. Trots en lagstadgad rätt till jämlik vård löper personer med låg socioekonomisk status betydligt högre risk att dö i cancer jämfört med välbeställda personer. Flera rapporter och utredningar från de senaste åren pekar på stor ojämlikhet inom den svenska sjukvården men ingenting tyder på att utvecklingen är på väg åt rätt håll.
Sammantaget skulle cirka 2 900 liv per år räddas om alla patienter inom alla cancerdiagnoser hade lika hög överlevnad som dem med eftergymnasial utbildning.
I Aftonbladet den 21 mars skriver Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare på Cancerfonden, och Jan Zedenius, överläkare, professor och medicinskt sakkunnig på Cancerfonden, att det är helt oacceptabla skillnader i dödlighet mellan lågutbildade och högutbildade.
– En ensamstående förälder som inte gått klart gymnasiet ska ha lika stor möjlighet att överleva en cancerdiagnos som om personen vore välutbildad och levde i en kärnfamilj. Trots att risken för att drabbas av någon form av cancer i princip är densamma oavsett socioekonomisk status är dödligheten 35 till 40 procent högre bland patienter med låg utbildning.
Lågutbildade får generellt mindre tid för frågor och önskemål i mötet med vården. De har sämre tillgång till de bästa diagnostiska metoderna och får vänta längre från remiss till diagnos samt får i lägre grad den behandling som rekommenderas i de nationella vårdprogrammen.
Cancerfonden efterlyser bland annat att alla vårdutbildningar måste få ett betydligt tydligare fokus på socioekonomiska skillnader i hälsa och vårdbehov, och vad vården kan göra för att minska dem.
Länk till Aftonbladets debattartikel: Cancersjuka med låg utbildning dör i onödan
Tommy Jansson
