Denna insändare har tidigare varit publicerad som ledare i tidningen Internationalen.
- Vreden exploderade mot förtrycket
- Hamas metoder och ideologi inte våra
- Upphäv Israels ockupation
Hamas blixtangrepp tog Israels mäktiga militärapparat, en av världens starkaste, på sängen och utgör ett slag mot en israelisk självbild som osårbar. På många håll i arabvärlden och bland palestinier i exilen hälsades attacken som en berättigad motoffensiv efter åren av förtryck, förnedring och massakrer inte bara mot Gaza, “världens största utomhusfängelse”, utan även mot palestinier på Västbanken och övriga ockuperade områden.
Äntligen kunde någon slå tillbaka, var mångas reaktion och det islamistiska och ideologiskt reaktionära Hamas kunde för stunden framstå som det palestinska folkets modiga fanbärare i kontrast till det korrupta och undfallande PLO.
Att västvärldens regeringar med USA i spetsen omedelbart skulle ställa sig på Israels sida var förstås väntat, sådant är rutin sedan den israeliska statens bildande för sjuttiofem år sedan under krig mot arabstater och etnisk rensning av palestinska byar och områden. Koloniseringen i Palestina hade då pågått sedan 1800-talet men efter andra världskriget och Förintelsen nått en helt annan dimension när miljoner drabbade europeiska judar med segrarmakternas stöd evakuerades till Palestina och det sionistiska projektet att bilda en judisk stat.
Under åren av krig, ockupationer, bosättningar och annekteringar har det stödet från västmakterna egentligen aldrig sviktat, även om protester höjts mot ockupationsmaktens metoder och FN-insatser gjorts för palestiniernas försörjning – samt för förhandlingslösningar.
Nu ligger återigen sådana perspektiv i spillror.
Politiska ledare har i kör fördömt Hamas attack, inte bara för att civila israeler massakrerats, utan i grunden av försvar för den israeliska staten, oavsett dess regim – nu Netanyahus’ antidemokratiska och högerextrema antipalestinska bosättarregim.
Även Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar har fördömt attacken. Det systematiskt mördande av civila är oacceptabelt för alla socialister och utgör en avgrund mellan en internationalistisk vänster och folkhatarnationalister oavsett tro och politisk färg.
Men det ensidiga fördömandet är ett stort hyckleri och slag i ansiktet på de förtryckta. Att inte med ett ord peka på grundproblemet som ockupationen av Palestina innebär med de dagliga övergreppen mot palestinierna på Västbanken och i Gaza som tvingas leva under ständig förnedring, där tusentals politiska fångar i åratal suttit inspärrade utan rättegång, och till och med 13-åriga är fängslade.
Allt som sagts och gjorts i förhållande till fredsprocesser och idén om en tvåstatslösning, som i praktiken är död, har endast lett till prat. Till sist lyckas rörelser som Hamas kanalisera vreden till de senaste dagarnas explosion av både militär attack och ren terror mot civila.
Nu rasar den israeliska vedergällningen med militär massmobilisering och formliga bombmattor över allt och alla i Gaza. USA bistår med spetsen av modernaste militärteknik. Offren bland palestinska civila, åldringar, kvinnor och barn, med familjer, vårdanläggningar, skolor och äldreboenden kommer att bli närmast ofattbara.
Men så många israeler har ju mist livet? Skulle då israelers liv vara mer värda än palestiniernas?
I den grundläggande och historiska konflikten står vi socialister på det palestinska folkets sida. Det förtrycktas våld – hur gräsligt det än kan utvecklas – kan inte jämföras med förtryckarnas. Liksom det ukrainska folket har rätt att försvara sig mot Rysslands ockupation har även det palestinska folket denna rätt.
