Den 24 november är en sorgens dag för hundratusentals svenskar. Det var den 24 november 2015 som Stefan Löfven (s) och Åsa Romson (mp) presenterade den s.k. tillfälliga begränsningslagen som skulle ge oss “andrum” i flyktingmottagandet, liksom regler avsedda att försvåra livet för flyktingar i Sverige.
Då hade Sverige tagit emot 163 000 asylsökande. Hundratusentals svenskar hade engagerat sig på ett sätt som inte hänt sedan andra världskriget. Vi hade bidragit med mat, kläder tak över huvudet, omvårdnad, mänsklighet. Tack vare oss blev det ingen flyktingkris.
I januari 2016 sade Anders Ygeman att nära hälften av de asylsökande skulle komma att utvisas – då hade utredningarna av asylskäl knappt börjat. I oktober sade Morgan Johansson att Sverige inte kan ta hand om Mellanösterns alla pojkar. Då hade i stort sett bara syriernas ansökningar behandlats. Ingen visste vilka asylskäl de övriga kunde ha.
35 000 av de asylsökande registrerades som ensamkommande barn under 18 år. De fick boende i familjer och på hvb-hem, de fick gå i skolan, fritidsaktiviteter ordnades. Många nära band knöts. Vi, som hade hört de unga flyktingarna berätta sina levnadshistorier, kunde inte tro att de skulle drabbas av den nya lagen. De var ju dessutom barn, och skulle därför dömas efter den gamla lagen.
Hösten 2017 insåg vi hur fel vi hade haft. Våra bonusbarn, bonusbarnbarn, “gode barn”, elever, körkompisar, lagmedlemmar etc. skulle skickas till ett land i krig och våld. Vi lärde oss att riksdagen och regeringen accepterar rättsosäkerhet i asylprocessen.
Med tiden fick vi upp ögonen även för andra grupper: de afghanska familjerna, de statslösa familjerna med barn födda i Sverige, flyktingar från många andra länder som levt länge här och integrerats väl. Vi förstod att de blivit utsatta för samma godtycke och rättsosäkerhet som de ensamkommande ungdomarna.
Den tillfälliga lagen antogs, trots protester både från lagrådet och Migrationsverket, just för att den skulle vara tillfällig – två år. Dessförinnan skulle en utvärdering göras, men den kom aldrig till stånd. Trots detta förlängdes lagen i ytterligare två år. Inte en enda riksdagsledamot röstade mot sitt parti i enlighet med sitt samvete!
Stefan Löfven fick aldrig sitt andrum. Dåliga regler och lagar har orsakat ökad arbetsbörda och protester både hos kommunerna och Migrationsverket, för att inte tala om civilsamhället.
Nu har det lagts fram ett förslag om ny lagstiftning som till större delen utgör en permanentning av den tillfälliga lagen. Vi har ännu inte läst lagrådets och Migrationsverkets remissvar, men befarar att det kan bli lika negativt som för de senaste årens migrationslagar: en otydlig lag som lämnar över till myndigheterna att tolka och som ökar byråkratin.
Corona omöjliggör massdemonstrationer den 24 november. Men det betyder inte att vi är färre som vill ha en mänsklig flyktingpolitik. Den digitala demonstrationen För en mänsklig flyktingpolitik 2020! samlar hundratalet organisationer och tusentals demonstranter. I Facebookgruppen kan man lyssna till nya och gamla tal.
Initiativtagarna till den digitala demonstrationen För en mänsklig flyktingpolitik 2020!
Josefina Söderholm, Norrköping
Frans Schlyter, Åby
Karin Fridell Anter, Uppsala
Ingrid Eckerman, Stockholm
Artikel från:
Ingrid Eckerman
mynewsdesk.com
Media äger rätt att återge texten med angivande av källa och undertecknare.
Länkar:
- Karin Fridell Anter håller brandtal Stöttepelaren på youtube 19.11.2020
- För en mänsklig flyktingpolitik 2020!
- Deltagande organisationer #s
#förenmänskligflyktingpolitik
#rättssäkert
#stoppautvisningarna
- Hemsidan Stoppa utvisningarna till Afghanistan!
- Facebookgruppen Stoppa utvisningarna till Afghanistan! med över 21 000 medlemmar
- Föreningen Stöttepelaren – stöd till ensamkommande barn och unga
- Konferensen How safe is Afghanistan?
