Till FNs Högkommissarie för Mänskliga Rättigheter, Michelle Bachelet
Angående förhållandena i och hoten mot Venezuela, 45 år efter Chilekuppen
Bästa Michelle Bachelet
Den 30 augusti publicerade FNs Människorättsråden utförlig rapport om läget i Venezuela, författad av kommissionens utsedda oberoende expert, Alfred Maurice de Zayas.
Han skriver i sin rapport att:
“Effekterna av EUs och USAs ekonomiska sanktioner mot Venezuela har allvarligt förvärrat bristen på livsmedel och läkemedel, fördröjt leveranser och satt igång den massiva utvandringen till grannländerna”.
“De ekonomiska sanktionerna dödar”, sa han när han presenterade rapporten för MR-Rådet, och påminde om att USAs ekonomiska krigföring är ett brott mot internationell rätt. Han jämförde den ekonomiska krigföringen mot Venezuela med den som USA förde mellan 1970 och 1973 mot Salvador Allende i Chile och på 80-talet mot Daniel Ortegas regering i Nicaragua. Och den som allt sedan 1960 försökt krossa det kubanska samhället.
Mot den bakgrunden –och mot bakgrund av er egen upplevelse av militärkuppen i Chile 1973 – väcker det stor förvåning när ni, som första åtgärd i er nya roll som FNs Högkommissarie för mänskliga rättigheter, angriper Venezuelas regering för den brist på livsmedel och läkemedel och den ökade utvandring, som USAs ekonomiska krigföring har orsakat. Detsamma gäller Nicaragua, där ni inte riktar någon kritik mot de våldsamma upplopp och förstörelser av allmän egendom som styrts från USA för en så kallad mjuk regimskifteskupp, utan mot den ordningsmakt, som i vilket samhälle som helst skulle stoppa motsvarande upplopp.
Den enda berättigade kritiken i ert tal mot de latinamerikanska regeringarna gäller de omfattande verkliga morden och försvinnandena av människorättsobservatörer journalister, skolelever m.fl. i Mexiko, Colombia och Guatemala. Men de orden drunknar i den mediala rapportering där omfattande, tendentiösa angrepp på Venezuela och Nicaragua har osynliggjort USAs framgångsrika program för regimskifte genom s.k. mjuka kupper i alla länder i Latinamerika, som hävdat ett självständigt alternativ i förhållande till USA och den nyliberala politik som utarmar folk och samhällen och göder en internationell finanselit. Denna mediala kampanj syftar till att förbereda den internationella opinionen för den militära intervention i Venezuela som OAS generalsekreterare Luis Almagro inte vill ta avstånd från. Vi uppmanar er därför att ta fasta på Venezuelas löfte att fortsätta samarbetet med FNs Människorättsråd och att själv besöka Venezuela för att bättre förstå de sociala och ekonomiska förhållandena.
Undertecknat av
medlemmar i Den svenska avdelningen av Intellektuellas, Artisters och Sociala rörelsers Nätverk till Mänsklighetens Försvar, samt deltagare i mötena med Pablo Sepúlveda Allende den 13-14 september på Solidaritetshuset i Stockholm och vid La Mano, för att minnas och hedra offren för den USA-stödda militärkuppen i Chile 11.9 1973.
Där, på mötena, samlades många flyktingar från Chile 1973, och från de andra militärdiktaturer som följde i Latinamerika, med den svenska solidaritetsrörelsen till stöd för de latinamerikanska folkens frihetskamp mot USAs anspråk på herravälde.
Adolfo Ovalle, Agneta Norberg, Alejandro Galo Hurtado, Aliro Cerda Romero, Ana Farías Vergara, Ana Luisa Rivera, Ana María Pino Rodríguez, Ange lBarrios, Ann Margarethe Livh, Barbara Brädefors, Carlos Hernández, Carmen Durán, Carmen Sepúlveda, Digna Césped Álvarez, Estrella Belmar, Eduardo Miranda, Eva Björklund, Gastón Palacios, Gilda Córdova, Gladys Aranibar, Hendrik Pastén, Ilich Galdámez, Jeanette Escanilla, Jorge Contreras, Josefina Cerda, Jorge Obligado, Juan Cancino, Juana González , Judith Muñoz, Kjell Bygdén, Kristina Hillgren, Luis Farías Silva, Luis Peña, Manuel Valenzuela, María Echeverría, Norma Jara, Pablo Sepúlveda Allende, Paloma Madrid, Parvin Geschwind, Paulina Collao, Roberto Muñoz, Rolando Zanzi, Silvia Leiva, Simón Soto, Sven Britton, Sven Wollter, Thage G Peterson, Ulf Hultberg, Vania Ramírez León, Xavier Castro, Ximena Serrano.
