Nu har äntligen kantarellerna börjat att visa sig.
Eftersom jag inte är uppväxt i Eskilstuna har jag inte riktigt koll på var man bäst letar kantareller. Därför öppnade jag appen Google Earth och spanade runt efter skog, det finns ju en hel del av den varan. Jag bestämde mig för ett ställe, gjorde i ordning några äggmackor, packade ett par flaskor vatten och tog en buss rakt ut i spenaten.
Där klev jag helt sonika bara rakt in i skogen, besteg ett berg och kände mig en aning som Göran Kropp ända till jag fastnade i ett hål med foten så att högerdojan blev kvar i hålet. Då kände jag mig inte längre som Göran Kropp, han hade nog inte gett sig ut på äventyr med gympaskor.
Sen hände det plötsligt, efter att inte ha sett en enda svamp på drygt 30 minuter glimmade det till, där stod herr och fru kantarell. Jag letade väldigt noga runt de två svamparna men det fanns inte fler. Däremot var det gott om flugor, jag hade ett tjog av de små gynnarna runt ansiktet hela tiden och jag började att misströsta.
Bussen tillbaka mot civilisationen skulle gå först om två timmar men jag bestämde mig ändå för att gå tillbaka till busshållplatsen, där mumsade jag i mig mina medhavda mackor och fick lite ny energi. Jag kunde inte bara stå där i nästan två timmar och vänta på bussen så jag klev in i skogen igen, nu på ett annat ställe.
Bingo! Där mitt i den gröna mossan stod ett ett trettiotal kantareller och väntade på mig. Även om det inte blev en helt fylld korg kändes ändå den här turen helt plötsligt lyckad. Nu kunde jag gå tillbaka till busshållplatsen ganska nöjd.
Väl hemma var det bara att att se över kroppen efter fästingar och sedan rensa svampen. Efter tio minuter i stekpannan var det inte mycket kvar av kantarellerna men det räckte till tre mackor. Trots en rejäl träningsvärk idag efter fyra timmar i terrängen kommer jag utan tvekan att ge mig ut på mina årliga svampjakt även nästa år.
Text och foto: Mikael Ström
