Pär Salander:
Sydafrika anmälde Israel för FN:s Internationella Domstol (IJC) för folkmord i Gaza. Domstolen slår nu preliminärt fast att så kan vara fallet och ställer krav på Israels fortsatta agerande i Gaza.
Frågan är om Israel behöver bry sig. Internationella Brottmålsdomstolen i Haag (ICC) har för övrigt redan 2021 beslutat att utreda huruvida israeliska och palestinska företrädare sedan 2014 gjort sig skyldiga till krigsbrott i Gaza och på Västbanken. Palestina välkomnade beslutet. Netanyahu svarade däremot avvisande och anklagade ICC för antisemitism. Israel erkänner inte heller ICCs jurisdiktion.
Amnesty International anklagar också Israel för krigsbrott i Gaza. Israel svarar med att anklaga Amnesty för antisemitism. Det är inte överraskande. Israel har alltid haft en benägenhet att beteckna kritik av statens agerande mot palestinier som uttryck för terrorism och/eller antisemitism. En sak är att man terroriststämplar Hamas, men Israel terroriststämplar också etablerade palestinska människorättsorganisationer och BDS-rörelsen (Boycott, Divestment, Sanctions) anklagas dessutom för antisemitism
Antisemitismen ökar som ett resultat av kriget i Gaza. Men det är viktigt att skilja på antisemitism (det vill säga hat och fientlighet mot judar som etnisk/religiös grupp) och antisionism, – det vill säga kritik av staten Israel som en stat exklusivt för judar då det är kopplat till fördrivande av palestinier.
Distinktionen är inte självklar i debatten, och Israel har uppenbart inget intresse av att bidra med klarhet. Israel lutar sig mot den i väst etablerade IHRA-definitionen (International Holocaust Remembrance Alliance) av antisemitism som nyligen kritiserats av 60 internationella människorättsorganisationer i ett upprop till FN.
IHRA möjliggör nämligen att kritik av det sionistiska projektet med skapandet av en stat exklusivt för judar, betraktas som antisemitism.
Mer än 350 internationella forskare kring antisemitism har också påtalat det orimliga i detta, och lanserar en tydligare definition; Jerusalem Declaration on Anti-semitism som uttrycker det egentligen självklara: Israel har ingen immunitet mot kritik utan skall granskas efter samma måttstock som andra länder.
Därför är det inte ett uttryck för antisemitism att ta avstånd från skapandet av en kolonial stat exklusivt för judar och fördrivning av den palestinska befolkningen. Avståndstagandet är ett uttryck för antikolonialism, rasism och eurocentrisk herrefolksmentalitet.
Att stödja BDS-rörelsen eller att påstå att Israel utsätter palestinier för apartheid/rasism är naturligtvis inte heller i sig uttryck för antisemitism. Allt detta är egentligen självklarheter, som dock synes vara fördolda för många liberala ledarskribenter, politiker och debattörer i Väst.
Det orimliga i Israels etiketterande av kritik som antisemitism åskådliggörs också av att under kriget i Gaza så har judiska organisationer, som till exempel ‘Jewish Voice for Peace’ i USA, demonstrerat mot Israels övergrepp i likhet med Amnesty. Man tar också öppet avstånd från det sionistiska projektet då det exkluderar palestinier. Israel borde ju då rimligtvis också beteckna dessa demonstrerande judiska organisationer som antisemitiska!
Israel tystar kritik mot sitt förtryck av palestinier med att utmåla kritiker som antisemiter. Man likställer antisionism med antisemitism. Det är ohederligt. Det är också stötande att Väst (USA/EU) överser med detta och genom åren gett Israel exklusiv immunitet mot kritik trots etnisk rensning av palestinier och dagens uppenbara krigsbrott i Gaza.
Craig Mokhiber, avgick nyligen efter 30 år vid FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter. Han gjorde det i protest just mot att Väst inte lyfter ett finger mot Israels övergrepp och han menar att palestinierna i Gaza i dag utsätts för folkmord. Föga överraskande så stämplas han av Israel som antisemit.
När Ryssland började bomba Ukraina ropade Väst högt i kör om krigsbrott och isolerade snabbt Ryssland med sanktioner. När Israel bombar och svälter ut Gazas befolkning, då får vi i stället höra att Israel har “rätt att försvara sig”. Europa lär inte ens stänga ute Israel från Eurovisionsslagerfestivalen. Israel, men inte Ryssland, tillhör “familjen Väst” och ukrainare, men inte palestinier, är européer. Däri finns skillnaden. Det koloniala arvet slår igenom.
Sydafrikas anmälan till FN:s Internationella Domstol (IJC) har nu resulterat i en preliminär dom som slår fast att folkmord i Gaza inte kan uteslutas och IJC ställer krav på Israel. I tidigare preliminära domar från IJC har Väst högtidligt deklarerat att dessa måste implementeras. Då handlade det om Myanmar, Ukraina och Syrien.
Men nu är det familjemedlemmen Israel som sitter på de anklagades bänk. Det är knappast en orimlig gissning att Väst den här gången kommer att slira på högtidliga deklarationer. Än har vi inte hört något.
Däremot når det oss att centrala givare till UNRWA i Väst, inklusive Sverige, stoppar bidragen då 12 medarbetare av 30 000 misstänks ha samarbetat med HAMAS. UNRWA står för runt 80 procent av all nödhjälp till den civila befolkningen i Gaza. Det blir allt lättare att förstå det Globala Syds upprördhet över Västs hyckleri när man mässar om alla människors lika värde.
Pär Salander
Pär Salander, verksam vid Umeå Universitet, tillhör eFOLKETs redaktion.
