Den tidigare ledaren för Kristdemokraterna, Göran Hägglund kryper nu till korset. Åtminstone halvvägs. Det gäller naturligtvis den oerhört destruktiva apoteksprivatiseringen som Hägglund och den borgerliga regering han ingick i drev igenom 2009. Hägglund var socialminister och ytterst ansvarig.
Hägglunds halvdana avbön sker i en intervju i Dagens Nyheter (1 apr) 2020.
I en 2008 av regeringen tillsatt statlig offentlig utredning (SOU 2008:4) slogs det fast att det behövdes ingen statlig styrning av lagerhållning av mediciner och materiell.
Så här står det i utredningen:
“Bland marknadsaktörerna på en omreglerad apoteksmarknad kommer det att finnas ett intresse för att på affärsmässiga grunder fullgöra uppgifter inom totalförsvarets läkemedelsförsörjning. Det finns därför inget behov av en lagstadgad skyldighet för den som bedriver detaljhandel med läkemedel eller andra aktörer att fullgöra sådana uppgifter. I stället ska Försvarsmakten och övriga berörda myndigheter upphandla tjänsterna.”
Detta hände inte och i dagens corona-tider ser vi de katastrofala följderna. De privata apoteken liksom regionerna (f.d. Landstingen) anammade den privata industrins “Just in Time”-ideologi. Inköp skulle ske precis när artiklar efterfrågas, inga eller minimala lager fick förekomma. Allt för kortsiktig profitmaximering.
“Sett i backspegeln så är det självklart att det borde ha byggts upp en mekanik och ett ansvar för att den här funktionen skulle upprätthållas”,
säger Hägglund och fortsätter.
“Förmodligen var skälet att utredaren kom fram till att det inte behövdes en reglering i det fallet. Vi fann uppenbarligen skäl att tro på vad utredaren kom fram till”.
Här försöker den gode Göran skylla ifrån sej. Han och regeringen var ju inte mindre nyliberalt dogmatiska än utredarna. Tvärtom. Så mycket som möjligt skulle privatiseras. Skolor, kommunikationer vårdinrättningar och apotek. Det ligger en hel del i den socialdemokratiska riksdagskvinnan Annika Strandhälls kommentar när hon tillfrågas i samma DN-artikel:
“Detta genomfördes med blind tro på att marknaden skulle fixa det, det var ett ideologiskt präglat beslut. Det är lätt att riva ner saker, men svårare att bygga upp”.
Och hon har naturligtvis rätt. För Göran Hägglund och hans regeringskollegor gällde det att privatisera så mycket som möjligt. Precis som Strandhäll påpekar är det ju mycket svårare att återförstatliga än att privatisera.
Idag står vi utan buffertar vilket kan kosta liv i den kris vi nu genomlider. Och Göran Hägglunds apoteksprivatisering har skapat flera problem. Idag har vi en överetablering av apotek i storstäderna och apoteksbrist i glesbygden. Inte svårt att förutsäga när apoteksetablering sker efter förväntad vinst för ägarna.
Hägglund försöker komma undan med resonemang om att “vi levde i en annan tid” och erkänner att: “Det gör att vi i dag har en sämre möjlighet att hantera krissituationer än vad man kan önska”.
Men alla delade inte Göran Hägglunds nyliberala privatiseringsiver. Inom den socialistiska vänstern var kritiken 2009 massiv och vi förutsåg vad som komma skulle. Vänstern hade rätt, Göran Hägglund hade fel – så enkelt är det.
Nu krävs en kamp för att avprivatisering och införande av statligt apoteksmonopol.
Peter Widén
