Sergels torg igår, 19 september. Protester mot nedskärningspolitiken. Foto: Johanna Gilljam.

SD-regeringen slaktar folkbildningen – Liberalerna håller i yxan

SD har fått gehör av regeringen för en av sina hjärtefrågor – att kraftigt skära ner anslagen till folkbildningen. Som en trestegsraket ska man skära ner anslagen med 250 miljoner nästa år. År 2025 ytterligare 350 miljoner. Och 2026 med ytterligare 500 miljoner.

Det innebär att anslagen till studieförbunden, som i nuläget ligger på 1,8 miljarder kronor, kommer att hamna på 700 miljoner. En nerdragning med nästan två tredjedelar.

Det förstår alla att det får drastiska följder för den folkbildning som studieförbunden bedriver. Det är också regeringens uttalade avsikt.

Man ska satsa på sådan utbildning som är “nyttig”. Det vill säga att arbetslinjen ska gälla in absurdum, helst ända in i döden.

Utbildningsminister Mats Persson (L), som håller i bödelsyxan, försvarar sig med att regeringen måste koncentrera sig på ren yrkesutbildning.

Dessutom antyder Persson att studieförbunden mest håller på med hobbyverksamhet, och att man dessutom “fuskar med pengar som delas ut”.

Om regeringen menar att fusk är skäl att dra ner anslagen, borde man i så fall i konsekvensens namn också dra ner på ROT-bidragen, eftersom det förekommer fusk även där. Men då gör regeringen tvärtom – man höjer ROT-avdraget med 50 procent.

Likaså förekommer det fusk med LSS och assistansersättning. Då borde man också i konsekvensens namn dra ner på LSS med motiveringen att det fuskas. Att skylla på “att det fuskas” är bara ett uselt svepskäl.

Det fuskas även med betygen, glädjebetyg, främst inom så kallade friskolor. Borde man därför också dra ner anslagen till skolan i konsekvensens namn?

Regeringen slår sig för bröstet med att man i sin budget ger 100 miljoner mer till folkhögskolorna. Och det kan man tycka är bra.

Men då ska man komma ihåg att i vårbudgeten för i år drog man ner anslagen till folkhögskolorna mer över 500 miljoner. Man kan säga att regeringen först tog fem steg bakåt, och nu tar man ett steg framåt.

Man behöver varken vara matematiker eller filosof för att komma fram till att summan av kardemumman blir 400 miljoner mindre per år till folkhögskolorna.

Redan har folkhögskolorna tvingats säga upp 200 lärare, och drygt 3 000 utbildningsplatser försvinner.

Här i Eskilstuna har folkhögskolan varslat 4 lärare om uppsägning och man har dragit ner 2 kurser.

När utbildningsminister Mats Persson (L) nedlåtande kallar studieförbundens verksamheter för “hobby- och fritidssysselsättning” är det ett hån mot folkbildningen.

Vad är det för fel med att erbjuda kurser i hantverk, musik, bokcirklar, författarbesök, filmvisningar släktforskning och språk?

Dessutom är utbudet mycket bredare än så. Jag kan som exempel nämna:

  • Hemberedskap – om krisen kommer
  • Vald på jobbet – Grundkurs för förtroendevalda
  • BAM – Bättre arbetsmiljö
  • Första hjälpen
  • Demokratiskola
  • Föreningskunskap – Styrelsearbete
  • Datakunskap – nybörjare (viktigt, inte minst när nu många äldre hamnar “utanför” i den nya datavärlden)

Och kanske viktigast av allt – Studieförbunden bedriver meningsfull verksamhet tillsammans med landets funktionshindersorganisationer.

Man ska heller inte glömma att studieförbunden och deras verksamheter också är mötesplatser för människor som känner sig ensamma och behöver en social samvaro, även om det “bara” handlar om “simpel” hobbyverksamhet.

Vad passar bättre än att avsluta med Ernst Wigforss bevingade citat. Ett citat som visserligen handlade om arbete och arbetstider:

“Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka.

Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga – Ja vad ni vill. Frihet!”

PS. Runtom i landet har det genomförts stora demonstrationer och manifestationer i protest mot regeringens slakt på folkbildningen.

Rolf Waltersson

Se även:

Tusentals deltog i manifestation för att sätta fokus på folkhögskolans utsatta läge

Lästips:

You May Also Like