Jag stöder public service. Även om jag inte gillar allt man hör på radio och ser i TV som produceras av public service, måste man ändå erkänna att man har en förhållandevis god kvalité på många av sina program. I alla fall om man jämför med de rena reklamkanalerna, varav flera inte ens har egen produktion utan bara köper in filmer och TV-serier som visas på löpande band i en till synes aldrig sinande ström.
Främst gillar jag radion och P1 som jag lyssnar flitigt på. Även Kunskapskanalen på TV har mycket av intresse.
Jag har i tidigare artiklar här i eFOLKET kritiserat SVT, bland annat för att man samarbetar med spelbolag. Både Melodifestivalen och Vinterstudion hade för något år sedan sponsoravtal med spelbolag som livnär sig på att lura pengar av folk genom casinospel. Avtal som dessutom är hemligstämplade. Det var “affärshemligheter”, så öppenheten har sina begränsningar. Se eFOLKET 31 januari 2019 under rubriken “Nu har Public Service sålt sig till speldjävulen”.
I en allt mer genomkommersialiserad tillvaro där marknadsliberala värderingar tränger sig på är risken stor att även de “goda krafterna” dras med i denna penninggalopp där man jagar tittarsiffror.
När det gäller programutbudet i SVT har jag fastnat för två program som sänds i SVT på bästa sändningstid, alltså klockan 20.
Det är två så kallade nöjesprogram. Det ena är “Bäst i test” och det andra är “Fråga Lund”
“Fråga Lund” började sändas 1962 på den svartvita tiden, och höll på i olika omgångar fram till år 2000. Det var de lärde Lundaprofessorerna som svarade på kluriga frågor.
Nu har “Fråga Lund” återuppstått sedan några år tillbaka. En panel på fem lärde svarar på tittarfrågor. Jag tycker det är både lärorik folkbildning och underhållning på samma gång.
Visst, det är lite mera lekstuga nu jämfört med på 1960-talet.
I den nuvarande omgången av “Fråga Lund” utlovas “högt tempo och blinkande lampor” när programledarna själva gärna vill stå i centrum genom att delta i diverse experiment.
“Fråga Lund borde satsa på flamsfri folkbildning”, skriver Sven-Erik Liedman och Ida Östenberg i ett debattinlägg i SvD 2016-08-23.
Och de fortsätter:
“Programledaren har skapat en bild av kunskap som något som måste sockras med tjo och tjim för att tittarna ska klara av det”, skriver Sven-Erik Liedman och Ida Östenberg.
Jag är beredd att hålla med. Men tycker ändå att programmet är värt att se och lyssna på. I alla fall om man jämför med det andra nöjesprogrammet “Bäst i test” som går ut på att fem deltagare i varje avsnitt ska tävla i diverse “lustiga” grenar under programledning av Babben Larsson och domare David Sundin som står allvarlig med stoppuret i handen. Bäst i test är en efterapning av det brittiska programmet “Taskmaster”.
Bland de grenar som det tävlas i kan nämnas “Vem förstör en tårta på roligaste sättet”. Andra exempel på tävlingsgrenar – vem kastar tepåse längst, eller rullar ärtor längst. Senaste avsnittet, som jag tittade på i rent studiesyfte, var ett tävlingsmoment vem som sätter fast flest klädnypor i ansiktet på given tid.
Så pinsamt att klockorna stannar. Men deltagarna skrattar hejdlöst åt sina egna misslyckanden, vilket de väl har betalt för. Jag undrar hur mycket betalt deltagarna får, men även programledaren och domaren.
För att producera dessa “lustigheter” går det åt en hel stab.
- Tre fotografer
- En ljudtekniker
- Tre som har hand om rekvisita
- Två som står för scenografi och grafik
- Tre redigerare
- En redaktör
- En projektledare
- En producent
- Samt ytterligare en projektledare från SVT
“Bäst i test” produceras av Baluba AB, som är ett svenskt mediabolag inom “lättare TV-underhållning” som bildades 1989 av Peter Settman, som en del kanske minns från serien “Byhåla” med Ronny och Ragge. En annan TV-serie Baluba producerar är “Gift vid första ögonkastet”.
2009 sålde Peter Settman Baluba AB till riskkapitaljätten Capman. En affär som inbringade 93 miljoner, enligt Dina Pengar 24 november 2015.
Denne underhållare och mediaentreprenör har nu gett sig in i en annan branch som inte är lika lustbetonad. Han ska sälja industrirobotar till den amerikanska krigsmaterieljätten och stridsplanstillverkaren Lockhead Martin.
Man lär sig mycket när man kikar in bakom kulisserna.
Rolf Waltersson
