Nu har remisstiden gått ut för att lämna synpunkter på LAS-utredningen, även kallad “Toijerutredningen”, eftersom han som basade för utredningen är justitierådet Gudmund Toijer.
I en kort sammanfattning av olika remissvar från TT kan man läsa att många remissinstanser är kritiska:
– De som gynnas av utredningens förslag är gruppen unga, välutbildade och produktiva.
– De arbetstagare som sannolikt byts ut är äldre, lågutbildade, arbetstagare med bristande kvalifikationer eller mindre produktiva, skriver Umeå universitet.
Om man påpekar att detta krockar med “politikernas ambitioner att svenskarna ska jobba längre upp i åldrarna”.
Statliga Konjunkturinstitutet är inne på samma spår som Umeå universitet. Man menar också att “ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen bör höjas för denna grupp”.
Lunds universitet är allmänt kritisk till förutsättningarna, de allt för snäva direktiven för utredningen. Om man avstyrker förslaget att fler än 5 arbetstagare får undantas från turorningen.
– Detta skulle i allt för hög grad rubba den balans mellan arbetsgivarens och arbetstagarnas intressen som regleras i LAS sammantaget ska ge uttryck för, skriver Lunds universitet.
LO sågar utredningens förslag jäms med fotknölarna:
– Om utredningens lagförslag realiseras skulle det innebära den allvarligaste och mest genomgripande försämringen av anställningsskyddet i LAS historia, skriver LO i sitt remissvar.
– Ett mönster utkristalliserar sig utifrån de svar som hittills kommit in: Facken avstyrker förslagen om ändringar i lagen om anställningsskydd, medan arbetsgivarna välkomnar dem, skriver TT i sitt kortfattade meddelande 26 oktober.
Detta visar sig i remissvaret från Svenskt Näringsliv som TT i en grov sammanfattning beskriver så här:
– Nej till förslaget om kompetensutveckling. Ja till att fler ska kunna undantas från turordningen vid uppsägning.
Att arbetsgivarsidan säger nej till förslaget om kompetensutveckling har man som svepskäl:
– Det skulle bli krångligt och svårt att hantera.
Men när det gäller att undanta upp till 15 anställda från turordningsregeln ser man inga problem med “krånglig hantering”. Då blir det fritt fram att självsvåldigt och godtyckligt sparka den man vill av “personliga skäl”. Det behövs ingen “saklig grund” för uppsägning.
Kan klassmotsättningarna och intressekonflikten arbete-kapital bli tydligare än så här?
Dessutom kan det vara på sin plats att uppmärksamma det bedrägliga språkbruket “arbetsgivare” och “arbetstagare”.
Det är “arbetsgivaren” som “ger” arbete till “arbetstagaren”, som får arbete av den snälle “arbetsgivaren”. “Arbetstagaren” förväntas då vara ödmjuk och tacksam. Stå med mössan i hand, bocka och tacka.
Ungefär som det slås fast redan i bibeln:
“Det är saligare att giva än att taga”.
Vilket bör tolkas som att det är saligare att vara “arbetsgivare” än att vara “arbetstagare”.
Som jag har skrivit tidigare – orden styr tankarna, och tankarna styr orden.
Därför är orden viktiga.
Rolf Waltersson
