Bild från labour.org.uk

Labourparlamentarikern Richard Burgon: “Bolivia – att lära av erfarenheterna”

Nedan återger vi ett i Labour Outlook den 25 oktober publicerat tal som den brittiske parlamentsledamoten Richard Burgon efter den bolivianska vänsterns överlägsna valseger höll på ett möte arrangerat av solidaritetsorganisationen Friends of Bolivia.

Richard Burgon är parlamentsledamot för det brittiska socialdemokratiska partiet Labour. Han representerar i det brittiska parlamentet sedan 2015 Leeds östra valkrets. Åren 2016-2020 ingick han i Jeremy Corbyns och Labours skuggkabinett, som justitieministerkandidat.

Burgons anklagelser mot USA:s och Storbritanniens konservativa regeringar för deras stöd till den bolivianska högerns kuppmakare kan tyvärr också riktas mot den svenska regeringen. Utrikesminister Ann Linde valde att godta de lögner om “massivt valfusk” som fördes fram av högern i Bolivia, Vita Huset och Downing Street. Att det handla om lögnaktiga anklagelser för att bana vägen för en av den politiskt reaktionära militärledningen har idag slagits fast av seriösa valanalytiker, och till och med av de stora tidningarna i USA.

De svenska medierna valde i mycket hög utsträckning, liksom vår socialdemokratiska utrikesminister, att i samband med kuppen verka som den bolivianska högerns och Vita Husets ekon. Den bolivianska överklassregeringens öppet rasistiska retorik och brutala attacker rubbade aldrig den gentemot den bolivianska vänstern hånfulla attityden.

Dödandet som pågått under 2020 har i svenska medier kommenterats med tystnad. Tyst har också den svenska utrikesministern varit. Så sent som på valdagen den 18 oktober skrev Aftonbladet om det “omtvistade” valet 2019. Och spekulerade om valutgången skulle komma att innebära “att Bolivia bryter med arvet efter Morales”.

Efter vänsterns valseger har svenska medier varit i det närmaste bedövande tysta. Korta notiser har sparsamt förekommit. Också den latinamerikanska högerns pratglada liberala megafoner, som riksdagsledamoten Fredrik Malm och “Civil Rights Defenders” Eric Jennische har valt tystnaden. Liksom förstås utrikesministern (S).

Burgons tal har översatts av Zoltan Tiroler.

RICHARD BURGON:

Den enorma segern för den socialistiska kandidaten Luis Arce i presidentvalet signalerar inte bara en ljusare framtid för det bolivianska folket, utan inger också den progressiva rörelser i hela världen hopp.

Jag vill gratulera den nye presidenten Luis Arce, Evo Morales och alla medlemmar i det socialistiska partiet MAS. Jag vill särskilt hylla den modiga kampen och det motstånd som det bolivianska folket visade under det senaste året efter militärkuppen.

Dessa val vanns under och trots ett utbrett förtryck. Sedan förra årets kupp och inför valet, har det förekommit utbrett våld och skrämsel mot MAS. Det innefattar försök att hindra deras kandidater från att ställa upp, att fängsla aktivister, ledare för ursprungsbefolkningen och fackföreningar, liksom direkt våld från fascistiska gatugäng.

Vi får aldrig glömma att människoliv har gått förlorade i denna kamp mot militärdiktaturen.

Vänsterns seger var resultatet av en enorm kamp från Bolivias socialister, fackföreningar och ursprungsfolkens rörelser. Faktum är att valen bara genomfördes efter det att folket i augusti organiserat en generalstrejk, och dessutom landsomfattande vägblockader.

Inför förtrycket har den bolivianska vänstern visat stort mod. Ännu en gång bevisade den folkliga vänstern att demokrati, rättvisa och jämlikhet enbart kan vinnas genom kamp, folkliga landvinningar vilka aldrig av överklassen överlämnas frivilligt.

Att den internationella vänstern erbjuder Bolivia solidaritet är av största vikt. Jag tror dessutom att det är viktigt att den internationella vänstern lär sig av det bolivianska folkets seger.

En viktig lärdom från Bolivia är att vi måste bygga rörelser såväl innanför som utanför parlamentet – vi måste förena den parlamentariska kampen med gräsrotsrörelsen. Den politiska kampen med den fackliga. Det är så vi kan få till förändring.

En annan lärdom är vikten av att fortsätta kampen för rättvisa och en bättre värld, trots bakslagen och motgångarna som våra rörelser möter. Ibland, när förändring verkar så gott som omöjlig, kan den vara närmare än vi tror.

Kampen mot nyliberalism och auktoritära politiska regimer

Valresultatet visar att två årtionden efter uppkomsten av omfattande socialistisk vänsterrörelse i Latinamerika kan högern fortfarande inte vinna folkligt stöd för sitt marknadsfundamentalistiska projekt, som går ut på privatiseringar och nyliberalism. Det är därför som nyliberalism och auktoritärt politiskt styre allt mer går hand i hand.

Precis som Evo Morales förutspådde så började kuppregimen att ta tillbaka många av de progressiva framgångar som Bolivia uppnått det senaste årtiondet. De plundrade den kollektiva välfärden genom att privatisera statligt ägda företag som Evos regering hade nationaliserat för att Bolivias ekonomi skulle växa. Tidigare i år kom en förordning om att privatisera el- och telekommunikationer, och till och med delar av hälsovård och utbildning.

De katastrofala följderna av att införa nyliberala lösningar visade sig också i den bolivianska högerregeringens skrämmande svar på Covid, vilket ledde till att landet nu har ett av de högsta dödstalen i världen, medan befolkningen kämpar för att få tillgång till mat och mediciner.

Den enkla sanningen är att denna nyliberala politik är impopulär och det är anledningen till att högern var tvungen att förlita sig på kupper, våld och förtryck i Bolivia.

Högerns anti-demokratiska karaktär i Latinamerika klargjordes också av det faktum att det valde som sin kupp-president någon som betecknade Bolivias majoritet av ursprungsbefolkning som “sataniska”. Kuppmakarna rasistiska attityd kontrasterade totalt mot utvecklingen under Evo, då landets första ledare från ursprungsbefolkningen gjorde det möjligt för den så länge exkluderade majoriteten att äntligen stiga in på scenen.

Det är inte bara i Bolivia som högern saknar förmåga att vinna ett val för sin nyliberala agenda; i Brasilien fängslades Lula  – eftersom den brasilianska högern visste att den inte kunde vinna i fria och rättvisa val. Av samma anledningen förbjöds i Ecuadors nyligen Rafael Correa att delta i de kommande valen.

Sanningen är – oavsett hur obekvämt den är för högerns hejarklack här i Europa – att i Latinamerika är det högerns nyliberala rörelser som utgör det största hotet mot demokrati och mänskliga rättigheter.

Ytterligare en viktig lärdom från Bolivia är att det avslöjar lögnen om att socialism inte kan vara framgångsrik. Valet visar inte bara nyliberalismens misslyckande, utan också socialismens framgångar.

Resultaten från Morales regering var enastående, med kraftiga sociala och ekonomiska förbättringar för dem som så länge hållits utanför. Landets BNP växte med i genomsnitt 5 procent om året under Evo, och arbetslösheten låg långt under genomsnittet för regionen. Viktigt är också att notera att folkets breda lager fick del av tillväxten – andelen av befolkningen som levde i fattigdom nästan halverades och antalet i extrem fattigdom minskade ännu mer. Minimilönerna ökade mångdubbelt.

Det gjordes massiva sociala investeringar för att ta itu med problem som årtionden av kolonialism och nyliberalism byggt upp. Enorma ökningar skedde inom den allmänna hälsovården och utbildningen. Elektricitet nådde ett stort antal bostäder på landet, speciella insatser halverade barnadödligheten och en särskild utbetalning till hundratusentals äldre, som annars inte skulle få någon pension, gjordes.

Allt detta och mer därtill är orsaken varför Evo Morales och hans koalition av anhängare vann så många val och varför MAS vann igen. Orsaken var att dess socialistiska politik levererat till de många.

Vikten av internationell solidaritet

Ytterligare en viktig erfarenhet gäller vikten av internationell solidaritet. Efter kuppen fick Evo skydd i Mexiko, som nu har en vänsterregering. Mexikos regering agerade modigt för att få ut Evo levande från Bolivia och gav honom politisk asyl. Därefter reste Evo till Bolivias grannland Argentina, där vänstern vunnit valet i slutet på förra året. Argentinas regering har inte bara genom att ge skydd varit aktiv. Den har också utövat tryck till stöd för respekt gentemot det bolivianska folkets önskan om demokrati.

På valdagen blev deltagandet av ett stort antal internationella observatörer, från bland andra Progressive International och Brasiliens Arbetarparti, till hjälp. Insatserna satte tryck på Bolivias kuppregering. Vilket tvingade den till att respektera valresultatet.

Allt detta visar vikten av en kontinuerlig internationell solidaritet. Det visar varför vi måste se till att bygga en vänster som erbjuder stöd, och som samtidigt lär av den i hela världen pågående kampen. Kampen mot kapitalismen är en global kamp.

Om utrikespolitisk moral

I motsats till den progressiva solidariteten i Latinamerika har vår regering [den brittiska] och USA:s regering agerat skamligt. Deras agerande var i bästa fall att ignorera händelserna, och i värsta fall hjälpte de till att befästa en militärledd kuppregering.

När kuppen inträffade sa USA att avlägsnandet av Evo Morales var ett “viktigt ögonblick för demokratin” och att “USA applåderar Bolivias militär för att det följer sin ed.”

I USA spelade den Washington-dominerade Organization of American States (OAS) en nyckelroll i rättfärdigandet av kuppen 2019; genom att sprida ogrundade påståenden om valfusk från Evo Morales sida. OAS använde medvetet en felaktig tolkning av de preliminära valresultaten, en tolkning som upprepade gånger visat sig vara felaktig – för att skapa förutsättningarna för störtandet av Morales och hävda att det på sätt och vis därför inte var en kupp.

Vår regering var inte mycket bättre. Den spädde på de falska påståendena från OAS och i sitt officiella uttalande så gratulerade kupp-presidenten.

När kuppen skedde förra året och jag själv, Jeremy Corbyn, Diane Abbott och andra erbjöd solidaritet, attackerades vi av de konservativa och deras allierade. Utrikesministern Dominic Raab anklagade Jeremy Corbyn för att “sätta marxistisk solidaritet före demokrati”!

Allt detta visar varför vi måste stärka vår kamp för en ny och etisk utrikespolitik. Alldeles för ofta står vår regering på fel sida när det gäller global rättvisa och jämlikhet.

Under de kommande veckorna kommer Bolivias regering att stå inför nya utmaningar och opposition. Från internationella finansiella institutioner, som är missnöjda på grund av den nya regeringens planer att lämna nyliberalismen. Från den inhemska oppositionen och överklassen som är missnöjda med en politik som vill fördela Bolivias rikedomar mer rättvist. Från fascistiska organisationer som är missnöjda med att Bolivias ursprungsbefolkning får makt. Från Washington som gräms över att en regering valts om vill följa en självständig väg i en region som USA fortfarande betraktar som sin bakgård.

Nu firar vi denna seger för det Bolivianska folket. Men i de kommande veckorna och månaderna är det oerhört viktigt att vi också fortsätter att erbjuda solidaritet till det bolivianska folket,  som  kommer att fortsätta att erbjuda oss hopp!

Labour Outlook 201025

Learning the Lessons from Bolivia – Richard Burgon MP exclusive

Learning the Lessons from Bolivia – Richard Burgon MP exclusive

Liknande artiklar