I en debattartikel i Aftonbladet 4 februari i år ställer 21 företrädare för fredsorganisationer och andra organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter, frågor till regeringen.
Det handlade om företrädare för organisationer som Svenska FN-förbundet, Olof Palmes internationella center, Kvinna till kvinna, Palestinagrupperna med flera.
Man frågade varför regeringen nu med mycket kort varsel stryper allt ekonomiskt stöd till fredsorganisationer som Svenska Freds- och skiljedomsföreningen och IKFF, (kristna fredsrörelsen). Även Reportrar utan gränser, Svenska läkare mot kärnvapen är ett par av de 18 organisationer som nu drabbas av regeringens plötsliga nedskärning.
Likaså att regeringen halverar Sveriges bidrag till FN:s fond för fredsförebyggande arbete.
Totalt rör det sig om en struntsumma på 21 miljoner, att jämföra med de 119 miljarder som satsas på den militära upprustningen. Så det kan knappast vara av nitiska besparingsskäl. Snarare handlar det om politik – att regeringen tycker att dessa fredsorganisationer och organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter bara är till ”besvär”.
Vart “vi”, eller snarare regeringen och andra Nato-anhängare är på väg, framgår också av att Sverige nu för första gången bojkottar FN:s nedrustningsmöte om kärnvapenförbud.
Utrikesminister Tobias Billström (M) förklarar varför:
Sverige kommer inte att vara med på mötet. FN:s kärnvapenförbud är inte förenligt med medlemskap i Nato.”
I en kommentar till Sveriges bojkott av FN:s nedrustningsmöte säger Vendela Englund Burnett, ordförande på Svenska Läkare mot Kärnvapen:
Att Sverige nu tydligt väljer är väg för kärnvapen och från nedrustning är att kasta bort decenniers hårt arbete för kärnvapennedrustning i soptunnan. Sverige bör, trots Natoansökan (detta är innan Sverige blev Nato-medlem, min anmärkning) kunna observera möten som handlar om kärnvapen och värna alla multilaterala processer för en säkrare värld och en värld fri från kärnvapen.
Kommande generationer kommer döma oss för det agerande som regeringen nu visar.”
(se lästips Svenska Freds)
Som Natomedlem kommer Sverige nu i stället att aktivt delta i Nato:s kärnvapenplanering. Nato har en särskild grupp för kärnvapenplanering (Nuclear Planning Group, NPG) som ansvarar för Nato:s kärnvapenpolitik.
Nu säger naturligtvis Nato-anhängarna att Nato:s kärnvapen bara är till för att säkra freden – att de är i avskräckande syfte. Till skillnad mot fienden, “de onda” (Ryssland, Kina, Nordkorea) som har sina kärnvapen för motsatta syften.
Oavsett vad man tror så är i alla fall en sak säker. Fram till nu är det bara Nato-landet USA som använt kärnvapen i krig. Atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki, som på ett ögonblick dödade över 200 000 oskyldiga civila.
Att man inte “nöjde sig” med en atombomb, utan fällde två, var för att USA ville göra ett fullskaletest.
Vilken atombomb var “effektivast”? Uranbomben över Hiroshima, eller plutoniumbomben över Nagasaki?
Som jämförelsen kan nämnas att atombomberna över Hiroshima och Nagasaki hade en sprängkraft på cirka 15-20 kiloton trotyl.
Dagens “moderna” kärnvapen har sprängkraft som är mångdubbelt starkare. De kan vara på 800 kiloton eller ännu mera.
Det behövs ingen livlig fantasi för att föreställa sig vad en “modern” atombomb kan orsaka.
Av de 9 stater som idag har kärnvapen ligger Ryssland i topp (eller ska man säga i botten?) med sina 7 000 stridsspetsar
Hack i häl ligger USA med 6 800
Storbritanniens 215
Frankrike 300
Kina 270
Indien 110-120
Pakistan 120-130
Nordkorea 15-21
Israel 75-400
Lägger man ihop “de goda” (enligt NATO-definitionen) kärnvapenstaterna förfogar de över 7 300 stridsspetsar.
”De onda” kärnvapenstaterna har sammanlagt ungefär lika många, 7 300.
Om Indien och Pakistan hör till den “onda” eller “goda” sidan – enligt NATO – kan kanske just nu vara osäkert.
Israel lär enligt NATO tillhöra “de goda”.
Men atombomberna gör ingen skillnad. De utplånar både “onda” och “goda”, och med samma fruktansvärda “effektivitet”.
Nu ska jag skriva en insändare till Aftonbladet där jag påpekar att ingen från regeringen har svarat på debattartikeln trots att man nu haft över två månader på sig. Det är en talande tystnad som tyder på att man vill sopa frågorna under mattan.
Sedan kan man tycka att Aftonbladet med sina resurser borde trycka på genom att ställa regeringen mot väggen; ”Varför svarar ni inte på frågorna?”
Rolf Waltersson
Lästips:
Regeringen vägrar svara på fredsrörelsens frågor – Ynkligt! – eFOLKET. 22 februari 2024 (här kan ni länka till debattartikeln i Aftonbladet 4 februari)
Pressmeddelande: Sverige bojkottar nedrustningsmöte på grund av ansökan till Nato – Svenska Freds. 2023-11-23
Lista över kärnvapenmakter – Wikipedia
