Di Leva är tillbaka med sitt första album på 10 år. The Hybrids är hans 23:e album och kanske hans allra viktigaste. Di Leva skriver om samtiden och framtiden, själv frågar jag mig om det ens finns en framtid, eller är det så att vi utplånar oss själva? Men visst finns det hopp, så även i Di Levas texter.
Di Leva har på något sätt alltid varit relevant och nu, med krig i vårt närområde, hat och konspirationer som sprids från regeringsunderlaget ner till arga, unga och förvirrade män, ett samhälle vars teknologiska utveckling har accelererat i en nästan farlig fart, ja då behövs någon som sprider kärlekens budskap och ifrågasätter hur vi ska leva i framtiden. Det går inte att bortse från att Di Leva är de existentiella frågornas mästare.
Jag kan bli lite smått rädd av de ämnen Di Leva lyfter fram på den här skivan. Inte kanske över företeelserna i sig, utan snarare om man tänker ett steg till, hur gemene man mest verkar reagera med en axelryckning över det som sker. Antingen det, eller som i USA där vapen helst ska bemötas med mer vapen. För Di Leva har rätt i titellåten The Hybrids, vi kommer inte att kunna gå tillbaka i tiden. Hybriderna, som i det här fallet kan anspela på AI, är här för att stanna. De enda knappar som på sitt sätt kan återställa allting är de där mytiska röda knapparna som två av våra världsledare ska ha tillgång till.
Tidigare har Di Leva mest skrivit på svenska men The Hybrids är ett album på engelska och jag tror att det är klokt med tanke på texternas innehåll, de skulle inte göra sig lika bra på svenska. Ett exempel är If You Believe, den får ett helt annat djup och innebörd på engelska. Här bli inte det andliga nödvändigtvis synonymt med en gudstro, texterna blir istället spirituella på ett helt annat sätt. Jag gillar hur Di Leva får till en bra dynamik mellan det nästan postapokalyptiska för att i nästa stund ingjuta hopp.
Jag ska erkänna att jag inte har följt Di Levas karriär på ett nära håll, men han har alltid varit en fascinerande människa samt en mycket bra skådespelare har det visat sig. The Hybrids är det första albumet jag verkligen lyssnat ordentligt på, många gånger dessutom. Jag tycker att det är lysande från början till slut. Den elektroniska popmusiken blir väldigt stämningsfull tillsammans med hans karaktäristiska och lugna röst. Låtarna har en tendens att nästan bli meditativa på ett positivt sätt.
Albumet innehåller totalt 15 spår där 11 är nyskrivna till den här skivan, tre låtar har tidigare släppts som digitala singlar och den sista är en cover på Heroes vilket är helt naturligt med tanke på att Di Leva har turnerat en längre tid med sina David Bowie-tolkningar. Skivan har en speltid på drygt 55 mycket tänkvärda minuter.
