Del 1. 7-8 februari 2020
Tisdag den 11 februari startar 2020 års presidentval på allvar i den lilla delstaten New Hampshire beläget norr om New York. För även om det för någon vecka sedan hållits röstning och utsetts delegater i den lilla jordbruksdelstaten Iowa. så är det i New Hampshire som agnarna på allvar sållas från vetet.
Tillsammans med två andra politiskt intresserade vänner från Stockholm, Roger och Jonas har jag rest över för att under några dagar bevaka denna verkliga inledning av den amerikanska valrörelsen. Jag kommer att sända över några rapporter och intryck till eFOLKETs läsare.
Vårt sällskap kom till Boston på fredagseftermiddagen den 7 februari lagom för att följa det demokratiska partiets TV-sända valdebatt i New Hampshire. Den demokratiska presidentkandidat som nu börjar sin resa mot Vita Huset har en rad svåra utmaningar att övervinna.
Den första är att slå igenom i det amerikanska folkets medvetande överhuvudtaget. För de politiskt intresserade, de hängivna aktivisterna och för kandidaterna själva, har resan redan nu pågått i över ett år – minst.
Vi beslöt att ej gå på någon av kampanjernas olika “Watch partyn”, utan istället söka upp dem som ska övertygas, den genomsnittlige väljaren i sin naturliga miljö en vanlig fredag kväll – vi gick på puben. För väljarna är det långt till höstens val och andra saker känns mer angelägna än att titta på den TV-sända valdebatten med demokraterna.
På lördagsmorgonen innan vi hämtade ut vår hyrbil för att resa upp till New Hampshire träffade jag en av dessa väljare; den pensionerade 75-årige översten Ernst Jr Wayne med förflutet i det amerikanska stridsflyget. Numera levde han på sin militärpension som han själv var nöjd med, även om han samtidigt tyckte synd om alla de andra äldre som inte har de lika väl ställt, inte minst de som står utanför sjukvårdssystemet och helt eller delvis saknar egen sjukförsäkring. De var honom och för dom som presidentkandidaterna hade riktat sitt budskap till kvällen före.
Jag frågade Ernst om han hade sett debatten som direktsändes på en av de största TV-kanalerna i landet.
– Nej, varför skulle jag göra det? svarade han.
– Inte nu, det finns det gott om tid till sen!, “You know man”, kampanjen kommer ju komma hit till Boston om bara några veckor, konstaterade han. Själv hade han sett på basket och följt sitt eget Bolton Celtics match som samtidigt hade sänts på en annan kanal.
Och för honom var det självklart. Han bor i den folkrika delstaten Massachusetts, delstaten där det demokratiska partiet kanske är som starkast i hela landet och som också presidentvalskampanjerna besöker sista helgen i februari och början på mars inför partivalen som sedan sker i hans och 13 andra delstater på tisdag den 3 mars.
Det är den dagen som brukar kallas för “supertisdagen” då en mycket stor andel av delegaterna till sommarens partikongress utses. Då på partikongressen13-16 juli röstar delegaterna om att nominera partiets kandidat som sedan till hösten ska utmana den republikanska partiets kandidat – President Donald Trump.
Röstningen i primärvalen i de olika delstaterna sker oftast i vallokal precis som i vårt svenska riksdagsval fast för respektive parti. Valen har en gräns på 15% för att få delegater. Det innebär att på tisdagskvällen 11 februari räknas rösterna i New Hampshire och andelen delegater till sommarens konvent och vinnare och förlorare får momentum och vind i ryggen eller motsatsen inför fortsättningen. Inte minst för att vara med bland de 5-6 stycken som finns kvar om ca en månad och till den hägrande supertisdagen den 3 mars.
Men för de flesta innebär valnatten ett brutalt slut. Utan pengar, väljare eller stöd kan en del kandidater helt enkelt inte längre hålla igång sin kampanj med betalda, anställda, kampanjkontor, reklampengar osv.
I delstaten Iowa förra veckan stod 41 delegater på spel dvs. mindre än ca 1% av de totalt 4750 delegater som ska utses. Därtill har varje delstat det som kallas för “superdelegater”, dvs. personliga mandat för kongressledamöter, senatorer, partiordförande i delstaten och särskilt framträdande partiföreträdare. I Iowa handlar det om 8 st extra delegater som förväntas rösta på den presidentkandidat från delstaten som vann det interna valet och fick mest röster. Men de är inte bundna till det utan röstar i praktiken som de själva vill. För att nå partiets nominering på konventet krävs det att en presidentkandidat får 1990 delegater.
För några av de hoppfulla presidentkandidaterna i TV-debatten var ögonblicket att övertyga honom redan förbi. När kandidaternas kampanj drog igång var de 24 stycken. Nu efter 1 års insamlingar av pengar och organisering av medarbetare återstår 15 presidentkandidater som nu reser land och rike runt i det totalt 58 olika lokalvalen över hela USA för att vinna röster och stöd. Efter detta primärval i New Hampshire tvingats ytterligare några kandidater att avbryta sin kampanj och presidentdröm i brist på pengar för att bedriva kampanj eller avsaknad av väljarstöd för att få kvalificera sej till att få delta det tv sända debatterna. För dessa är resan snart slut.
En av dessa kandidater som riskerar att sluta sin resa är Andrew Yang en företagare från New York vars valmöte i Windham Highschool blev vår första kontakt med primärvalet i New Hampshire. New Hampshire är en “swing state” där republikaner och demokrater brukar avlösa varandra om makten. Medan de båda två senatsplatserna innehas av demokrater så är New Hampshires guvernör republikan. Windham är en mindre ort på ca 13.000 innevånare med starkt republikansk prägel.
I den lilla servicehandel där vi inhandlade vår lunch låg Trump-kepsen “Keep America Great” som Presidentens slogan i höstens val lyder, demonstrativt framme på disken och andelen Trump souvenirer trängdes med de övriga varorna i butiken.
Det var här på landsbygden i Windham som presidentkandidaten Yang hade gått i skola och nu var han tillbaka för att väcka intresse för sin kampanj. Möteslokalen var en av de två halvstora gymnastiklokalerna. I den andra pågick en basketbollträning men i vår lokal samlades en ungdomlig nyfiken publik på ca 250 lokalbor och en del press.
Några timmar senare hade vi nått delstatens största stad Manchester med en befolkning motsvarande Eskilstuna. Där hade en av de mer framträdande kandidaterna Elizabeth Warren, som är senator från det Massachusetts som vi just lämnat på morgonen, kombinerat valmöte och dörrknackningskampanj vid den tekniska högskolan. Aulan där hon höll sitt valmöte rymde ca 700 platser och var så full att vi inte ens kom in i lokalen. Istället fick vi träffa några de 100-tal dörrknackare som frusna förberedde sig för att knacka dörrar i bostadsområdet och få de boende att på tisdag gå och rösta på henne.
Därefter reste vi till den näst största staden i delstaten C där vi har vårt boende. Där ordnade den lokala fackföreningsrörelsen ett valmöte för deras lokala valarbetare och press i en minimal möteslokal med den ledande kandidaten och favoriten till att vinna det här primärvalet – senatorn Bernie Sanders från den lilla granndelstaten Vermont. Det var lika många i den lokalen som på hela Yangs möte med väljare. Men här var det frågan om redan trogna valarbetare. Så skilda är villkoren för de olika presidentkandidaterna.
Text och foto:
Fredrik Strömqvist
eFOLKET
