Per Leanders intervju har tidigare varit publicerad i tidningen Internationalen.
*****
Den senaste tiden har det blossat upp en debatt om hur en växande administration och byråkratisering av sjukvården tar resurser från kärnverksamheten. Inte minst är det vårdpersonalen själva som har börjat larma om detta. Internationalen har talat med Jonas Klang, specialist i psykiatri och avdelningsöverläkare vid Skaraborgs sjukhus. Han är en av de debattörer som uppmärksammat problemet.
– Över tid har det byggts upp en enorm icke-vårdnära byråkratisk styrapparat, i hög grad bestående av personer som inte själva har kunskap om vården och vad som utgör en kvalitativ bra vård nära patienterna. Resultatet av den här växande administrationen är att det tas fram nya styrdokument, det kallas till möten med power-point-presentationer och temadagar där man ska diskutera nya regler och lära sig nya rutiner utan förankring i verkligheten och bland dem som jobbar på golvet, berättar han.
– Det blir som en metanivå där man pratar med stora fina ord om vad vården ska göra, men paradoxen är att det avleder från kärnverksamheten och på det sättet snarare försämrar kvalitet och patientsäkerhet. Dessutom är det demoraliserande för de personer som jobbar med patienterna att se hur den byråkratiska delen av sjukvården suger åt sig resurser, pengar, tid och personal som en gökunge, och verkar värderas högre än själva vården i sig.
Hur har det blivit så här?
– Det är nog många samverkande förklaringar men nu har det gått så långt att den här byråkratin har fått ett eget liv. Det är självförstärkande processer i mångt och mycket. Det påminner om sagan om kejsarens nya kläder. Man pratar om det som att det är en självklarhet att det ska vara så här och gömmer sig bakom nyspråk om hur vården ska göras bättre. Det kläs i ord om “patientsäkerhet” och “vårdkvalitet” och “förbättringsprojekt” som för en oinsatt låter viktigt och oantastligt. Men de som begriper sjukvård är ytterst medvetna om att det bara är fluff. Om man är expert på sjukvård, vilket ju våra sjuksköterskor, undersköterskor och läkare är, och ändå känner att man inte förstår och tror på de nya strategierna som tas fram, då är det något djupt trasigt i hela konstruktionen, säger Jonas Klang.
– Det vi lyckas göra bra i arbetet med patienterna sker ofta trots alla dessa “stödfunktioner”, inte tack vara dem. Man skulle önska så klart att det här gjorde vardagen lättare, men det blir snarare störmoment än någonting annat.
– Att någonting är fel blev väldigt tydligt när IVO, Inspektionen för vård och omsorg, härom veckan presenterade en rapport som säger att sjukvården i Sverige inte längre är patientsäker.
– Vi är i ett läge när vi inte ens klarar av basics, att få fram vårdplatser till människor som istället för lugna vårdavdelningar hamnar i korridorer, improviserat får ligga kvar på akutmottagningar eller skickas hem alldeles för tidigt. Det är tydligt för oss som jobbar med patienterna och kämpar i vardagen att det inte verkar finnas någon egentlig krismedvetenhet i den stora byråkratiska överbyggnaden. Initiativen därifrån handlar ju inte om att förbättra arbetsvillkoren och öka personaltätheten, det som vårdpersonalen efterfrågar, utan fluffigt prat om att jobba smartare och på olika sätt undvika att få patienter till sjukhusen överhuvudtaget, säger Jonas Klang.
– Inte minst finns det en övertro på digitalisering som alltings frälsning. Detta ironiskt nog i en verksamhet där just IT-systemen sällan är avlastande, utan ofta administrationsdrivande för vårdpersonalen och bygger på en övertro på att allt ska och kan dokumenteras i detalj. Som om dokumentationen skulle vara viktigare än själva vården.
Det har nu blivit en ganska stor debatt om detta, tror du att det kan leda till förändring till det bättre?
– Jag tror att det kan bli en förändring, inte minst eftersom det slog an en ton i flera branscher där man också kände igen sig i vår beskrivning. Samma fenomen finns i hög grad i skolvärlden och hos polisen. Och jag tycker att det är ett lovvärt initiativ som Sahlgrenskas sjukhusstyrelse nu har tagit, där man precis har fattat ett beslut om att den här strategiska byråkratiska överbyggnaden behöver skäras ner, säger Jonas Klang och fortsätter:
– Sen är den stora frågan hur de ska göra detta i praktiken. I Sahlgrenskas fall behöver de ha en omvänd bevisbörda, det vill säga våga avveckla byråkratiska förbättringsprojekt som inte kan påvisa tydlig, greppbar patientnytta, annars är risken stor att det bara blir en tummetott. Eller att man tar den fula vägen och sparar in på livsviktiga vårdnära administratörer så som medicinska sekreterare, något som tyvärr skett tidigare och som snarare förvärrat sjukvårdens administrativa problem eftersom behandlande personal då får mer pappersarbete.
Om den svällande byråkratin ska tryckas tillbaka på bred front så krävs en sjukvårdskompetent ledning, menar Jonas Klang och säger att personer på chefspositioner måste begripa sjukvård, vilket inte alla gör idag.
– Sjukvården lider av föreställningen att det räcker att vara en “ledare”, i princip kan man komma direkt från andra delar av samhället och bli chef, men det är för mig ett feltänk. Sjukvård är så kvalificerat och kunskapsintensivt att om du ska kunna fungera som chef och fatta både kloka och svåra beslut, och bli respekterad och lyssnad på, så måste du så klart också begripa sjukvårdens villkor. Som läkare skulle jag också vilja se en återväxt av läkare som chefer på fler nivåer. Många läkare vill inte släppa sitt kliniska värv, de vill fortsätta att träffa och arbeta med patienter, inte bli administratörer på heltid. Därför måste man ha en modell för förvaltning där man kan fortsätta ha en förankring i den kliniska verksamheten även om man blir chef, men på många håll har man tvärtom medvetet skapat chefsposter där man har så lite kontakt med patienterna som möjligt, säger Jonas Klang.
– Arbetet med patienterna är det viktigaste vi gör, och detta behöver återspeglas i lönesättningen av undersköterskor, medicinska sekreterare och sjuksköterskor, och genomsyra hela ledningsstrukturen. Administrationens roll ska vara att göra det patientnära arbetet lättare och avlasta behandlande personal. Vården behöver långsiktighet, vettiga arbetsvillkor och chefer som ger oss arbetsro och förutsättningar att göra vårt jobb, inte blandar bort korten med ständiga omorganisationer, illa förankrade förbättringsprojekt och upphöjelse av bullshit-kultur och nyspråk.
Per Leander
LÄS OCKSÅ: Bedrövliga arbetsvillkor på landets sjukhus – IVO-rapport fastslår att dålig vård normaliserats – eFOLKET, 31 januari 2023
