Yoko Ogawa
De förlorade minnenas ö
Tranan 2022
Översättning från japanskan Vibeke Emond
Recensent: Per Olof Larsson
Var händer i livet när vi mister någon som kommit att stå oss nära? Vad är det vi minns och som gör att vi minns? Det är något som vi alla kommer att uppleva i livet. Och hur skulle en värld utan minnen se ut?
Det är vinter och snö. På en liten ö bor en ung författarinna. Här finns också den hemliga polisen som samlar in och utplånar minnen. En dag blir författarinnan ombedd att gömma sin förläggare. Tillsammans med en vän, en gammal före detta färjkarl skrider hon till verket. Detta är upptakten till en berättelse om minne och språk.
Boken har redan fått klassikerstatus och beskrivits som en allegori – en berättelse med dolda innebörder. Bokens innebörder avslöjas inte utan skymtar snarare fram och lämnar utrymme för olika tolkningar. Men den kan läsas som en berättelse om språket och rösten men också om betydelser. Och som en berättelse om de minnen vi gömmer och minnen vi förlorar.
Människor sparar ibland på fotografier kvitton och eller papper med text. Men ett foto är inte bara en bit glansigt papper det är också ett minne. Ett papper med text blir en påminnelse om något som en gång varit. Om vad som finns i hjärtat.
Vi kanske minns en massa onödiga saker. Då är det hemliga polisens uppgift på ön att ta hand om och städa bort minnen som inte behövs. De för bort människor och rensar ut. Det är en grannlaga uppgift som måste göras på ett bra sätt, logiskt och förnuftigt.
Boken kan läsas som en allegori om verkligheten som försvinner. Vad händer om människan försvinner från jorden, utplånas inte alla minnen då? Nu i slutet på antropocen, människans tidsålder, ser vi inte bara slutet för människans tid på jorden, utan också att växter och djur försvinner i en rasande takt. Försvinner inte minnet av dem då också?
Ibland i boken flyter minne, bild och bokens verklighet samman. Bokens huvudperson den unga författarinnan rör sig genom dagarnas rutiner på den lilla ön. Stillsamt accepterar hon att alla böcker bränns till aska. Hon tänker ut bästa sätt att kasta böcker i elden. Men när hon kastar sina böcker in i elden väcker det minnen av flygande fåglar. Det är små obetydliga saker som väcker hågkomster.
De förlorade minnenas ö är en mästerlig beskrivning av det lilla livet; stilla promenader runt ön, att laga saker som behöver åtgärdas. Funderingar om matlagning och var man får tag i bra grönsaker. Men det är också en gripande berättelse om vad det innebär att vara människa.
Per Olof Larsson
