Nedan sammanfattar eFOLKET turerna, debatten och innebörden av den pågående förändringen av kommunens undervisning och stöd för barn med särskilda behov (se detaljer under Lästips).
Vi menar att detta handlar om barns mänskliga rättigheter, men även om transparens och demokrati. Dessa är frågor som rör oss alla. Utöver berörda barns välmående och framtid, vilka i vår mening även i sig har följder för det bredare samhället.
******
Varför ska man bry sig om vad som händer med Pedagogiskt centrum och dess elever i och med beslutet att flytta särskilda undervisningsgrupper därifrån till ordinarie grundskolor genom det s.k. ’KÖSU-systemet’?
Direkt berörda är trots allt ett relativt litet antal barn, vårdnadshavare och personal. Men är det inte just när det rör sig om små men särskilt skyddsvärda grupper som ansvaret att värna deras rättigheter vilar desto tyngre på samhället?
För övrigt påverkas inte bara nuvarande elever, utan alla elever med eller utan särskilda behov på de utvalda mottagarskolorna för KÖSU. Nu och i framtiden. Barnets bästa utifrån hens eget perspektiv måste, enligt oss, vara den självklara utgångspunkten i frågor som denna.
Barn- och utbildningsförvaltningen har haft ensamrätt att besluta att delvis avveckla Pedagogiskt centrum, och hur. Hanteringen har kritiserats för en påskyndad handläggning samt otillräcklig insyn och samråd, framför allt med berörda barn.
Ärendet väcker frågan om det överhuvudtaget är rimligt att beslut med långtgående konsekvenser för barn och samhället fattas utanför den demokratiska arenan.
Från politiskt håll har det från början till slut varit överväldigande tyst. Detta trots de många insändare och debattinlägg i lokalpressen från bl a förtvivlade vårdnadshavare och alarmerad personal. Många upplever detta som ett djupt svek ifrån alla inblandade – förvaltningen, politiker men även en del fackföreträdare.
En insändarskribent som i Eskilstuna-kuriren undrar var politikerna står i frågan har fått svar från ett enda parti – Liberalerna. Miljöpartiet, som inte har någon plats i grundskolenämnden, har även ställt frågor om processen och dess dialoger i Kommunfullmäktige till grundskolenämndens ordförande Mikael Edlund. Fem hundra privatpersoner har i en namninsamling uttryckt sin vilja att bevara livsviktig verksamhet i Pedagogiskt centrums regi.
Rent tekniskt förefaller det att ärendet hanterats på ett korrekt sätt – åtminstone kvantitativt om inte kvalitativt på det sätt många hade önskat. Eftersom beslutet är budgetneutralt och det inte är ’skolor’ utan ’enheter’ (som ’förändras’ inte ’avvecklas’), faller ärendet t ex inom den nuvarande delegationsordningen. Detta innebär att nämnden överlåter beslutsmakten i vissa ärenden till cheferna inom förvaltningen.
Å andra sidan finns det inga som helst tekniska förhinder för kommunledningen att välja att hantera ett ärende med så pass långtgående konsekvenser på politisk i stället för teknisk nivå.
Det är inte svårt att förstå våra politikers ovilja att ens med tång ta i ett beslut som kan ödelägga framtiden för några av samhällets mest sårbara unga medborgare. I nuet talar vi om barn med särskilda behov som redan har en trasig skolgång bakom sig. I framtiden rör det sig om vuxna vars individuella och medborgerliga förutsättningar att leva ett gott liv avgörs under skoltiden.
Dessa människor har oerhört mycket att erbjuda, och kan göra det med rätt stöd och bejakande av deras personliga styrkor. Men de kan också fara mycket illa, och bli sårbara för att hamna i klorna för destruktiva krafter som kriminella och extremister.
Med en politisk behandling av ärendet hade man i bästa fall kommit fram till en gemensam lösning efter öppen diskussion vari experter så väl som berörda barn fullt fått kommit till tals. Även om man landat i samma beslut hade detta haft en rad andra fördelar. Det hade kunnat ökat förtroendet och gjort en eventuell förändring mindre traumatisk. Makthavare hade om inte annat fått chansen att visa ett moget och modigt politiskt ledarskap.
Den begränsade debatt som har varit möjlig belyser ett svindlade gap mellan vackra ord som ’inkludering’ och hur det ser ut i verkligheten. Den pågående förändringen sker inte i ett vakuum, utan måste ses i ljuset av det kaos som skapats av den senaste tidens stora nedskärningar i den kommunala skolan.
I nuläget återstår endast att beklaga att kommunen inte förmår att göra skolan bättre för alla elever och ge fler tillgång till stöd utan att äventyra somliga barns skolgång, hälsa och framtid. Liksom att man härmed skickar ännu en oroväckande signal om ett växande demokratiskt underskott i Eskilstuna kommun (se andra exempel under Lästips).
Lästips (eFOLKETs artiklar om Pedagogiskt Centrum):
Pedagogiskt centrum: Berördas reaktioner på beslutet – eFOLKET, 30 april 2025
Q&A med grundskolechefen: Vill göra skolgång ”så bra som möjlig”, både nu och i framtiden – eFOLKET, 30 april 2025
Kommunen uppmanas att utveckla utan att avveckla– eFOLKET, 14 april 2025
Förändringarna av Pedagogiskt centrum: politikerna väger in – eFOLKET, 14 april 2025
Elever med ”störst behov” får fortsätta i resursskola – eFOLKET, 10 april 2025
Barn med särskilda behov riskerar att hamna i kläm i kommunens skolreformer – eFOLKET, 2 april 2025
Lästips (urval av eFOLKETs artiklar om det demokratiska underskottet i Eskilstuna kommun):
Hemlaås – eFOLKET, 17 april 2025
Eskilstuna: Nu har kommunen stängt Hemlaås och kastat ut de boende i ensamhet – eFOLKET, 27 januari 2025
Eskilstuna: Den kommunala demokratin – Färre nämndledamöter urholkar demokratin – eFOLKET, 4 september 2024
Eskilstuna: Vilka är de egentliga motiven bakom attacken mot lärarfacket? – eFOLKET, 2 september 2024
