I senaste väljarbarometern från SVT/Novus får Miljöpartier en klar uppgång till 5,2 procent, även om resultatet ligger inom “felmarginalen”. Alltså på “stadig mark” över spärren på 4 procent.
Främst har man fått “stödröster” från S och V som vill förhindra att Mp åker ur riksdagen och att vi då förmodligen skulle få en blåbrun regering med Ulf Kristersson som statsminister. Eller kanske ännu värre, en brunblå regering om SD blir större än Moderaterna.
När man tittar närmare på den här undersökningen visar det sig att antalet tillfrågade är 3711 personer och att bara 49 procent av dessa har svarat.
Det betyder att 1 818 personer har svarat på frågan vilket parti de skulle rösta på om det var val idag.
Utan att vara speciellt insatt i det här med opinionsundersökningar och tillförlitlighet låter det som ett magert underlag för att dra tvärsäkra slutsatser.
Frågan är vilken betydelse opinionsundersökningar har på hur folk röstar och om väljarna styrs av undersökningarna? Man vill ju inte gärna “kasta bort” sin röst på ett parti som inte kommer in i riksdagen.
Frågan om riksdagsspärren är död i debatten. I Danmark är den 2 procent. I Tyskland 5 procent, och Turkiet 10 procent, bara för att ta ett par exempel. Nederländerna har man ingen procentspärr alls.
De som försvarar procentspärrar motiverar det med att det blir svårare att bilda stabila regeringar om det finns “för många” partier.
Sedan kan man manipulera genom att ha ett valsystem där “vinnaren tar allt”. Som i presidentvalet i USA där vinnaren i respektive delstat ”tar allt”, vilket kan innebära att man kan blir vald till president trots att man bara har en minoritet av väljarnas röster. Det har hänt vid flera tillfällen.
Eller parlamentsvalet i England där man har enmansvalkretsar. Så blev det i senaste valet där.
konservativa Tories fick 56 procent av mandaten i parlamentet trots bara 43,6 procent av rösterna.
I kommunalvalet i Sverige kan man manipulera med valkretsindelningar för att stänga ute småpartier. Ju fler valkretsar i en kommun desto svårare för mindre partier att få representation i kommunfullmäktige.
Även riksdagsvalen kan “manipuleras” genom antalet riksdagsplatser. Ju färre platser desto svårare för små partier att komma in. I Sverige har vi utjämningsmandat för inte göra det alltför svårt för små partier att komma in.
Sedan ska man också ha klart för sig att i en parlamentarisk demokrati har inte de folkvalda hela makten.
De som äger stora företag, banker med flera har stor makt och inflytande över samhällsutvecklingen. Många viktiga och avgörande beslut tas i de slutna styrelserummen. Man brukar säga att “demokratin gör halt vid fabriksgrindarna”.
Tanken var att löntagarfonder skulle ändra något på denna utomparlamentariska makt. Men så blev det inte efter att direktörerna mobiliserade till motstånd.
Rolf Waltersson
