Så här i juletider står tomten i fokus. Barn tror på tomten. Det vill även många vuxna göra. Men det finns ju flera tomtar att välja på.
Vi har den moderna tomten. Den där överviktiga skrockande gubben med röda kläder som ser till att barnen får julklappar. Han som alltid passar på att komma med sin säck just när far i huset gått ut för att köpa tidningen.
Jag har på äldre dar blivit alltmer misstänksam mot den här tomten. Det är något som skaver, något som får mig att tro att det att han inte är så genomsnäll och generös som det kan verka.
Att han har röda kläder kan ju tolkas som att han är “samhällstillvänd”, ja kanske till och med lite vänster och vill att alla barn ska få lika många klappar.
Men samtidigt ser man att han ger fler och dyrare julklappar till vissa barn. Andra barn får bara någon enstaka klapp. Och några blir helt utan.
Beror denna snedfördelning bara på hur snälla barnen varit? Eller är det annat som avgör hur tomten fördelar julklapparna?
Man ser också att tomten gärna hänger vid gallerior och köptempel av olika slag. Kan det vara så att han är någon slags hemlig agent som har uppdrag från handlarna att sprida falsk julglädje för snöd vinnings skull.
Härom dagen fick jag belägg för mina misstankar. En braskande rubrik i tidningen skriker ut orden:
“Småföretagarna är de som driver tomteverkstaden”
Det råder inget tvivel. Den moderna tomten har lierat sig med julklappsmaffian. Det är krämarnas klappar han delar ut. Inte några klappar som tillverkats på snällhetsbasis i tomtens egen verkstad.
Nu har jag sett att tomten påstås samarbeta även med New York-börsen. Inte några klappar som tillverkats på snällhetsbasis i tomtens egen verkstad.
DEN ANDRA TOMTEN
Sedan har vi den andra tomten. Den som var vanlig förr i tiden. Han hade ingen säck och inga klappar att dela ut. Han hade andra, och viktigare, sysslor att sköta. Den där lilla grå figuren som tassar omkring på natten och kollar att allt står rätt till i gårdarna. Han går där med sin stallykta:
Han går till visthus och redskapshus, känner på alla låsen. Går till stängsel för lamm och får, ser hur de sova därinne. Och han går till hönsen där tuppen står stolt på sin högsta pinne.
Sedan går han till Pålle i stallet och ser till att han har hö att äta. Han går till Karo som viftar på svansen glatt. Tomten och Karo är bästa vänner.
Sedan smyger han in till husfolket som sover så gott för att se att inga faror hotar.
När denna nattvandring är avklarad går den lilla grå tomten “till ladans loft, där har han bo och fäste högt på skullen i höets doft, nära vid svalans näste”.
Den här tomten grubblar mycket, han tänker och han funderar. Han “lyssnar, och halvt i dröm, tycker sig höra tidens ström, undrar varthän den ska fara, undrar var källan må vara”
“Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta”.
När han för denna gång grubblat färdigt över livets gåta, är det dags att:
“Gå att ordna och pyssla,
gå att sköta sin syssla”.
För egen del tror jag på Viktor Rydbergs grå och anspråkslösa lilla tomte som går omkring och ser efter så att folk och fä har det gott.
Den här moderna hoo-hooande tomten med sin överfulla säck kan dra åt helvete. Han gör inte ett skvatt för att människor, folk och fä, ska ha det bra. Han bara sprider stress och press omkring sig.
“Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandra sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken”
Viktor Rydbergs dikt publicerades första gången i “Ny Illustrerad Tidning 1881”.
I en “klassisk” kortfilm från 1941, baserad på Viktor Rydbergs dikt, läser skådespelerskan Hilda Borgström dikten.
För det suggestiva och något dystra musiken står Gunnar Johansson.
Filmen brukar visar varje julafton på SVT. Den som är nyfiken kan se den när som helst. Bara att googla “Viktor Rydberg Tomten”.
Jenny Nyström har också gett oss tomtebilder. Även det är bilder på en tomte som inte håller på med en massa julklappar, utan en tomte som hellre ger hästen knäckebröd och som gosar med katten.
Rolf Waltersson
