När jag vaknade på morgonen den 18 november satte jag som jag bukar på radion för att lyssna på P1 morgon. Det är Kulturnytt och det är D.N.- journalisten Matilda Gustavssons nya bok “Klubben” som avhandlas.
Matilda Gustavsson var ju den journalist som genom sin reportageserie avslöjade de övergrepp som “kulturprofilen” Jean-Claude Arnoult senare dömdes för. Och som ledde till en närmast existentiell kris för Svenska Akademin. Jag tror de flesta minns.
Expressens kulturchef Karin Olsson har hunnit bläddra i den rykande färska boken och hon intervjuas. Det är en sekvens i intervjun som får mej att haja till och vakna ordentligt.
Karin Olsson relaterar till ett avsnitt som hon finner nytt och avslöjande. Matilda Gustavsson har ju fått en lång intervju med “kulturprofilen” och fått reda på att han inte har någon formell akademisk utbildning utan en elektrikerutbildning från franskt gymnasium.
Karin Olssons reaktion: “Han har gjort sej mer intressant än vad han är”, “Han har mörkat den praktiska yrkesutbildningen”.
Och Matilda Gustavsson säger själv till TT att hon reagerade på att Jean-Claude Arnault inte har någon akademisk bakgrund:
“Han är elektriker och han har gått en praktisk gymnasieutbildning. Ändå lyckades han ta sig till den absoluta toppen i den intellektuella sfären i Sverige – och i vissa sammanhang blev han till och med en symbol för bildning.”
Ja, jag hajade verkligen till. Min omedelbara reaktion när hans yrkesutbildning nämndes var ett “Å fan”. Han hade alltså kvaliteter jag inte kände till. För Karin Olsson och Matilda Gustavsson var hans elektrikerutbildning ett minus!
Gustavssons reaktion är förvåning att han trots sin yrkesutbildning “tagit sej till den intellektuella sfären”.
Så långt har det alltså gått. Inte alla, men en del av medelklassen, ser arbetare, och detta fall yrkesutbildade arbetare, som något som dom inte kan koppla ihop med “bildning”.
Hela historien fick mej att tänka på ett reportage jag för en tid sedan såg på svensk television. Aktuellt eller Rapport. Kanske Agenda, jag kommer inte ihåg.
Hur som helst handlade reportaget om att flickor i allt högre andel går till “högre” utbildning jämfört med pojkar. Ett nog så sant fenomen. Och ett verkligt problem är naturligtvis det allt större antal som inte går till någon utbildning alls och som lämnar grundskolan utan godkända betyg. Ett stort problem som måste åtgärdas.
Men nu var det inte denna sistnämnda grupp som ställdes mot den grupp unga kvinnor som utbildat sej till advokater. Nej mot de unga kvinnliga juristerna ställdes en grupp grabbar som genomgick en utbildning på fordonsgymnasium.
Elever som utbildar sej för att kunna reparera fordon framställs alltså mer eller mindre som tillhörande förlorare i samhället.
Låt mej säga detta. Att ta en juristexamen kräver säkert tålamod och pluggande och de unga kvinnorna som intervjuades har säkert studerat hårt. Men jag har nog bra mycket större respekt för yrkeskunskapen hos en elektriker eller fordonsmekaniker än jag har för en juristutbildning.
Själv är jag gammal svarvare men saknar helt den kunskap som krävs för att arbeta som elektriker eller fordonsmekaniker. Däremot tror jag att jag utan större svårighet skulle kunna sköta den typ av jobb som Matilda Gustavsson och Karin Olsson har.
Min egen yrkesutbildning är som revolversvarvare. En maskintyp som inte används längre. Och om Matilda Gustavsson eller Karin Ohlsson eventuellt skulle läsa dessa rader får jag väl fylla i med att en revolversvarv inte är en svarv med vars hjälp man tillverkar revolvrar utan en svarv med ett verktygshuvud som går att snurra för att få fram olika verktyg.
Jag begär inte att Karin och Matilda ska kunna allt.
Peter Widén
