I media basuneras ut att svenskarna blivit mer positiva till införande av euro som valuta. Att stödet för euro har fördubblats, från 16 procent 2022 till 30 procent 2023.
Och att motståndet har minskat från 56 procent 2022 till 43 procent 2023.
Siffrorna kommer från SOM-institutet vid Göteborgs universitet och den årliga mätningen av vad folket tycker om en rad olika frågor. Resultatet som nu presenteras är från enkäten hösten 2023 då drygt 12 000 personer fick svara på frågorna. (SOM-institutet. Se lästips)
Men hur var frågan ställd när det gäller euron? Ingen av de tidningar jag kollat talar om vilken fråga dessa drygt 12 000 svarade på. Så jag kontaktade Göteborgs universitet, och fick ett snabbt svar. Vad man svarade på var:
”Vilken är din åsikt om följande förslag: Sverige bör införa euro som valuta?”
Resultatet blev:
- Bra förslag. 30 procent
- Dåligt förslag 43 procent
- Varken bra eller dåligt förslag. 27 procent
Att jag i rubriken skriver ”är frågan rätt ställd?” beror på att det egentligen handlar om mycket mera än att bara byta.
För att införa euro som valuta måste Sverige ansluta sig till EU:s (Ekonomiska och monetära unionen) penningpolitik och att man underställer sig den monetära politik som bestäms av ECB (Europeiska centralbanken)
Jag är inte så bevandrad att jag till fullo är insatt i vad det innebär och vilka konsekvenser det får om man (Sverige) överger sin (relativt) självständiga penningpolitik. Den penningpolitik som det till stor (?) del ligger på Riksbanken att handha när man beslutar om styrränta och annat för att uppnå uppsatta mål, till exempel för inflationen.
Men frågan man borde ställa för att folk ska veta vad de svarar på borde lyda ungefär så här:
”Tycker du att Sverige ska överge sin självständiga penningpolitik och ansluta sig till den monetära politik som bestäms av EMU och ECB, och att vi därmed också byter valuta från den svenska kronan till euro?”.
Kan lägga till, om jag fattat rätt, att i ECB sitter företrädare från medlemsländernas centralbanker. Och de har rösträtt utifrån respektive centralbanks ”nyckeltal”. Det betyder att de fyra största bankerna, Deutsche Bundesbank, Banque de France, Bancia Italia och Banco de Espana, har egen majoritet med 60 procent av ”nyckeltalen”.
Skulle Sverige gå med i Eurosystemet skulle Sveriges riksbank få ett ”nyckeltal” på 2,94 procent.
Jag vet inte om det bara är en tillfällighet eller om det ligger någon (bak)tanke bakom att ECB har sitt säte i i Tyskland, i Frankfurt am Main. Tyskland, med EU:s starkaste ekonomi, innehar nästan 22 procent av bankens röstetal.
Det handlar således om mycket mera än att bara byta valuta. Det handlar om att överlåta ännu mera makt till EU.
Då är det bedrägligt att bara ställa den förenklade frågan ”Tycker du att vi ska byta från den svenska kronan till euro som valuta?”
Eller som Aftonbladet formulerade frågan för en månad sedan; ”Tycker du att Sverige ska slopa kronan för euron?”, utan att med ett knyst nämna detta att Riksbanken kan packa ihop för att det blir Europeiska centralbanken som styr den penningpolitik som skall råda inom EMU.
Liberalerna driver också en kampanj för att ”vi ska byta kronan mot euron”, där man också förtiger detta med att överlåta den penningpolitiska makten till EMU och ECB.
Det här är en fråga som skär genom etablissemanget och är heller ingen glasklar höger-vänsterfråga.
Förre finansministern Anders Borg (M) tycker vi ska behålla kronan, medan en annan finans- och statsminister Göran Persson (S) tycker att vi ska byta till euro.
En del kanske vill behålla den svenska kronan mest av nostalgiska skäl. Andra kanske vill byta till euro, ”det är ju så krångligt att behöva växla när man är på semester”.
Jonas Sjöstedt, som nu toppar Vänsterpartiets lista inför EU-valet, har klart och tydligt sagt NEJ till att byta till euro. Och det med motiveringen att det innebär att mera makt flyttas över till EU. Till exempel räntefrågor.
Går man till folkomröstningen 2003 så var också frågan då också; ”Anser du att Sverige ska införa euron som valuta?”.
Visserligen handlade stora delar av kampanjen om ”svenskt medlemskap i EMU”. Det fanns till och med borgerliga ”Medborgare mot EMU”, och socialdemokratiska ”S mot EMU”. Men på själva valsedlarna var det endast JA respektive NEJ till införande av euro som valuta.
Resultaten av den folkomröstningen blev att NEJ-sidan vann med 56 procent mot JA-sidans 42 procent. 2 procent röstade blankt.
Som avslutning vill jag citera några rader från Wikipedia om Euroområdet (se även lästipset):
”Genom att införa euron som valuta och ansluta sig till euroområdet deltar dessa medlemsstater fullt ut i eurosamarbetet och övriga delar av den europeiska monetära unionen.
De har därmed överfört den monetära politiken till europeisk nivå genom Eurosystemet”.
Frågan är således mycket större och mer svårbegriplig och svåröverskådlig än den förenklade frågan; ”JA eller NEJ till euron som valuta”.
Att det nu är Liberalerna, samma Liberaler som nu skryter med att de var först med att kräva svensk Nato-anslutning, som är de ivrigaste förespråkarna för ”införandet av euron” – kan det vara en ledtråd, eller villospår, för den tveksamme?
Lästips:
Tydlig ökning i stödet för euron – SOM-institutet (på bilden uppe till höger ser ni hur frågan är formulerad)
Ekonomiska och monetära unionen – Wikipedia
Europeiska centralbanken – Wikipedia
Folkomröstningen om införande av euron i Sverige 2003 – Wikipedia
Rolf Waltersson
