Mitt tidsfördriv på kvällarna och en bit in på småtimmarna är numera att glo på TV. Ofta blir det kunskapskanalen där det visas intressanta dokumentärer och fantastiska naturprogram.
Igår, fredag 10 december, var det dags för ett av mina favoritprogram när det gäller den lättare underhållningen, “På spåret” i SVT1.
Ett av de färgstarkaste lagen den här säsongen är Jason Diakité, mest känd under artistnamnet “Timbuktu”, och krögaren Marcus Samuelsson. Ett par som både kan mycket och som bjuder på en spontan glädje under frågorna “Vart är vi på väg?”.
Husbandet Sven-Ingvars har varit förvånansvärt bra. Igår förstärkt med sångerskan Amanda Wernes som gjorde en fantastisk tolkning av Joan Baez:s “Diamond of rust”.
Men det var inte om detta jag egentligen skriver. Lite senare på kvällen halkade jag in på “Good Gaming” på SVT2. Det är två smått hysteriska unga kvinnor:
“Laura och Ida är streamare som spelar, tävlar, testar och betygsätter dagens spel i varje program. Även “Try Not to Laugh”, en utmaning där förloraren får tugga i sig mycket konstig mat som straff”.
Det finns en varning: “Det finns avsnitt av programmet som innehåller våld”. Likaså:
“Detta program är olämpligt för barn”. Då klickar man bara i en ruta “Jag förstår”, så kan man spela programmet.
Programmet går ut på att döda så många fiender som möjligt. “Den som dödar flest vinner”, förklarar Laura och Ida som glatt ropar “Oh my God” var och varannan gång de skjutit ner en fiende.
Ett tag ligger Laura och Ida under:
“De har 126 kills och vi har bara 80”.
På ett annat ställe förklarar programledarna vad det hela går ut på utifall någon missat poängen:
“Man springer runt och dödar folk”.
“Ett tag undrade jag (Laura) om det kunde vara så kul, men nu tycker jag det är sjukt kul”, svarar hon på sin egen fråga.
Det vanligaste utropet från programledarna Laura och Ida är att gång på gång ropa “Oh my God!”
Okej. Jag förstår. Det är bara ett spel. Ett spel som går ut på att man ska döda så många som möjligt. Den som dödar flest vinner.
Jag må vara gammal och gaggig och, kanske drabbad av moralpanik. Men jag kan inte i min vildaste fantasi förstå vad som är så fantastiskt spännande och roligt med att “springa runt och ta död på folk” – även om det bara är på låtsas.
Gå gärna in och titta på ett avsnitt. Hör gärna av er till eFOLKET och säg vad ni tycker.
Själv säger jag: “Herregud”. Eller snarare: “Herrejävlar”.
Läs- titt- och lyssnartips:
“Good Gaming”. SVT Play.
PS. Och att detta visas på public service gör mig extra fundersam. Visserligen ska även public service vara “breda” i sitt utbud. Men finns det någon begränsning av hur “brett”?
Sedan frågar jag mig om inte det här är att betrakta som reklam i public service, vilket inte får förekomma.
Och att ha två tjejer som programledare är ett “smart” drag eftersom det huvudsakligen är unga killar som spelar den här typen av spel.
Och efter att nyligen ha sett några dokumentärer på Kunskapskanalen om första världskriget och livet i skyttegravarna, känns det nästan utmanade och smaklöst att framställa krig som underhållning, som en lek.
Rolf Waltersson
