Oktober har bjudit på högt och lågt, jag har plockat ut tre intressanta album släppta den här månaden. Sist men inte minst bjuder jag även på en något äldre pärla, kanske världens bästa låt till och med?
No Fun At All – Seventh Wave
Fagerstas stoltheter är tillbaka, nu med sitt sjunde album. De fortsätter på samma spår som de har gjort i närmare 30 år, riffen verkar liksom inte ta slut. Vi snackar alltså om ösig och melodiös punk i samma skola som Pennywise och Bad Religion. Men No Fun At All har alltid haft ett eget ID. Det finns ett par riktigt bra spår på det här albumet, Dead And Gone är ett, Wonderland är ett annat. Jag tycker faktiskt att de har hittat tillbaka en del till sina gamla rötter igen när de har dragit ner en aning på tempot vilket gör att det påminner om de låtar som medverkade på olika samlingsskivor runt 1994.
The Black Lips – Apocalypse Live
Varför göra det enkelt när man kan göra det svårt? Ja men ungefär det vill jag applicera på The Black Lips från USA som blandar diverse olika former av rock and roll. De kan pendla mellan psykedelisk rock till mer countryliknande musik men det finns nästan hela tiden spår av garagerock i låtarna. Det här är ett lika komplext som intressant band och ibland finns det nästan vibbar av Leonard Cohen och Lee Hazlewood.
The Mahones – Jameson Street
Detta kanadensiska band bildades 1990, alltså långt innan celticpunk riktigt var en genre. The Mahones har som många andra band i genren blandat eget material med traditionella irländska låtar. På den här skivan finns bland annat The Fureys starka, instrumentala låt The Lonesome Boatman samt The Pogues klassiker If I Should Fall From Grace With God. Jag har sagt det förut att jag är kräsen när det gäller irländsk punk, men The Mahones är ett band som jag vill rekommendera.
The Lash – After The Struggle
Till sist måste jag tipsa om en låt med drygt 20 år på nacken. Jag hittade den i slutet av 90-talet på en sida där man kunde ladda ner gratis mp3:or som artisterna själva publicerat. Jag sökte på irländsk musik och är än i dag väldigt tacksam att jag hittade den där pärlan. Jag vet inte mycket om The Lash men idag upptäckte jag att låten finns på Spotify. I mitt tycke håller den lika hög klass som Shane MacGowans bästa låtar.
