Under torsdagen samlades vid lunchtid en skara människor, cirka ett femtiotal, för att i den kalla snålblåsten på Fristadstorget manifestera mot den kriminella våldsvåg som drabbat Eskilstuna.
Initiativtagare var Kurdiska föreningen, som på detta sätt skapat något som kan vara en början där en rad olika invandrarföreningar tar gemensamma grepp för att hantera de svåra problemen med att allt yngre rekryteras in i dessa kriminella nätverk.
Deltagande föreningarna var Kurdiska föreningen, Syrianska föreningen, Assyriska föreningen. S:ta Mariakyrkan i Eskilstuna, Syrisk Ortodoxa kyrkan, Stora Moskén i Årby och Kvinnoföreningen Kubani.
Talare från de medverkande föreningarna var Firat Nemrud från Kurdiska föreningen, Habib Haddad från Syrianska föreningen och Ebu Lahud från S:ta Mariakyrkan.
Alla åtta fullmäktigepartier var inbjudna att tala, men det var endast S, V, MP och KD som ställde upp. SD, M, C och L lyste med sin frånvaro.
För Vänsterpartiet talade Maria Chergui. Maria bor stadsdelen Årby, så hon har det kriminella våldet “runt knuten” om man säger så. Maria är också aktiv i Årbyföreningen M som ordnar många aktiviteter som riktar sig till de boende, främst barn och ungdomar, i Årby. Det betyder att Maria ofta pratar MED de som bor i detta “utsatta” områden som jag föredrar att kalla ett “eftersatt” område.
För Socialdemokraterna talade Maria Svensson, För Miljöpartiet Mohamed Abdukani och för Kristdemokraterna Tony Meshko.
Jag förde inga anteckningar. Därför går jag inte in på närmare vad de olika talarna tog upp i sina korta appeller.
Den gemensamma tråden vara att alla, naturligtvis, fördömer gängkriminaliteten, våldet, dödsskjutningarna och drogförsäljningen. Alla pratade, naturligtvis, om hur viktigt det är att stoppa kriminaliteten. Mera resurser till skolan, en skola för alla, fritidsgårdar, fritidsaktiviteter, sociala myndigheter och så vidare.
Man talade också, naturligtvis, om att nu får det vara nog, att vi ska stoppa våldet tillsammans, att vi inte får ge vika.
Alla inser att det behövs gemensamma “krafttag”, även om man ibland har delade meningar om vilka “krafttag” som är de rätta. Är “hårdare tag”, hårdare straff, straff allt längre ner i åldrarna rätt väg att gå? Ska 15-åringar sitta i fängelse?
Just därför kan detta samarbete mellan de olika invandrarorganisationerna, tillsammans med det övriga samhället, var inkörsporten till något bättre, något större, något nytt.
Jag funderade på vad jag själv skulle ha sagt om jag fått möjlighet att tala. För det första skulle jag inte säga det redan alla säger – att det är förskräckligt det som händer, och att det är oacceptabelt. Det är ju självklarheter.
Om jag hade fått ordet hade jag nog ägnat mina minuter åt att ta upp det som nästan aldrig nämns i debatten. Livsstilen, den borgerliga livsstil som många av dessa kriminella oftast eftersträvar.
Det ska vara dyra flotta bilar. Helst BMW, Mercedes eller Audi. Gärna svarta med tonade rutor. Dyra märkeskläder och skor. En massa bling, bling, som svindyra guldklockor och liknande.
Varför är detta det ideal många av dessa vilseledda ungdomar strävar efter? En dyr klocka visar väl inte tiden riktigare än en billig klocka. Jag kommer väl dit jag ska i en liten Skoda, även om det kanske tar några sekunder längre att komma fram.
Alltså konsumtionssamhället. Tron att man kan köpa lycka och framgång för pengar genom att köpa sånt man egentligen inte behöver för att leva ett gott liv.
Kanske det bara handlar om att “visa upp sig”, att visa att man “är någon”, att få “respekt”.
Men det är ju bara lånta fjädrar att svassa runt i dyra märkeskläder, bling, bling och en BMW. Det säger inget om vem du är innerst inne.
Lika meningslöst självbedrägeri som när andra tror att man blir lyckligare för att man, med ROT-avdrag, byter ut ett fullt fungerande kök mot ett nytt därför att man måste hänga med i “utvecklingen”.
Det skulle jag prata om. Varför är det viktigt att vilja efterlikna det liv de rika lever i lyx och överflöd.
Många av dessa kriminella ha fallit offer för den vulgära konsumtionshysteri många andra i samhället lever i, men utan att behöva bli kriminella. Man gör bara lite fiffiga “skatteplaneringar” och “kapitalplaceringar”.
Vill man spetsa till det kan man säga att skillnaden är att vissa former av stöld är lagliga medan andra former av stöld är olagliga.
Jag kommer ihåg för många år sedan när min sambo berättade om en liten händelse när hon jobbade som vårdare (fångvaktare) på Hällbyanstalten. Hon hade oftast “god hand” med fångarna så att de kunde skoja och skämta med varandra på ett ömsesidigt och respektfullt sätt.
En fånge kom fram till min sambo och visade sin dyra fina guldklocka. “Titta vad jag har”, sa han, och såg lite mallig ut. Min sambo visade då upp sin enkla billiga klocka och sa: “Titta, jag har också en klocka. Och den visar samma tid som din”.
Det här borde det talas om, på dagis, i skolan, ja överallt. Varför vill kriminella eftersträva samma vulgära prylkonsumtion som de rika ägnar sig åt? Varför är det så viktigt att ha en dyr märkesjacka att barn och ungdomar till och med rånar varandra på kläder och skor, när en billigare jacka värmer lika bra.
Rolf Waltersson
