Han var född i Karlstad. Hans pappa var redaktör på Nya Wermlands-Tidningen. Nils Ferlin hade många talanger: han stod på scen och sjöng, han kunde spela fotboll, var stark och gymnastisk, kunde boxas. I slutet av 1920-talet började han skriva dikter.
I Stockholm staterade han på teatrar, skrev kupletter, levde på att sälja dikter, dagsverser till tidningarna i Klara.
Första diktsamlingen som kom ut var En döddansares visor från 1930 efter den kom Barfotabarn 1933 och Goggles 1938.
Ur En döddansares visor: I LIVETS VILLERVALLA
I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela vår roll –
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår –
Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder och vind –
I livets villervalla
så nära vi gå –
men så fjärran från varandra
ändå.
Ferlin fick Frödings stipendium 1942, De Nios Stora Pris 1950, Bellmanpriset 1955.
Bild och text Tommy “Bimman” Andersson
