Denna krönika har tidigare (14/4) varit publicerad i tidningen Internationalen.
På bokrean fann jag till en billig penning Svunna riken, mytomspunna folk och kulturer av Markus Hattstein. Svår att motstå och mycket väldokumenterad med ett generöst myller av belysande bilder, kartor och tidslinjer.
Samtidigt en obehaglig påminnelse om det oändliga antal patriarkala krig som på alla kontinenter dränkt människans historia i blod och förlett folk att söka identitet och krigsbyte genom att gå i takt mot varandra bakom någon fältherre.
26 april går remisstiden ut för Utredningen av konsekvenserna av ett svenskt tillträde till konventionen om förbud mot kärnvapen. I regeringsförklaringen från januari i år står: “Den militära alliansfriheten tjänar vårt land väl. Sverige ska inte söka medlemskap i Nato.”
Enmansutredaren Lars-Erik Lundin är av en annan mening eftersom hans slutsats är att Sverige inte ska underteckna konventionen. På sida 25 i utredningen framgår varför: Undertecknar Sverige konventionen förhindras ett svenskt medlemskap i Nato. En organisation som borde ha lagts ner för 30 år sedan när Sovjetunionen och Warszawapakten upphörde.
Påtryckningar ligger bakom. I augusti 2017 hemligstämplade kanslihuset ett brev från USA:s försvarsminister. Dagen därpå varnades utrikesminister Margot Wallström av USA:s ambassadör: “Om den svenska regeringen undertecknar konventionen så skulle försvarssamarbetet med USA förändras negativt, liksom också Sveriges gynnade ställning i Nato-samarbetet.”
Enligt Tomas Lappalainens analys i Världens första medborgare: om statens uppkomst i det antika Grekland, hade den ursprungliga, mycket begränsade, grekiska demokratin stora likheter med italienska maffiavälden som garanterar beskydd åt betalande medlemmar. Likheten är slående med Natos ”kärnvapenparaply” som Sverige, enligt utredaren Lundin, förlorar om man skriver under avtalet om förbud mot kärnvapen: “Det som gör Nato till en kärnvapenallians är den politiskt överenskomna strategi för avskräckning och utvidgad avskräckning som statsparterna hoppas olagligförklara genom den nya konventionen.”
Enligt utredaren är “en paraplystat” en stat som inte har egna kärnvapen men som skyddas av en annan stats kärnvapen.
USA:s och övriga Natoländers militärbudgetar är sammantaget tolv gånger större än den ryska. USA uppgraderar nu sina kärnvapen med över tusen miljarder dollar och tänker sig i en krissituation gå segrande ur ett kärnvapenkrig genom att slå till först.
Enligt årets Palmepristagare Daniel Ellsberg räknar Pentagon med 600 miljoner döda. Följden av röken från brinnande städer är om möjligt värre. Många års atomvinter i en svältande värld. Måste vi välja mellan att förgås av hetta eller frost?
Enligt Sifo anser 85 procent av Sveriges befolkning att Sverige skall underteckna avtalet om förbud mot kärnvapen. Över hela världen vill vanligt folk varken ha makthavarnas och krigsindustrins krig eller fossilindustrins klimatsabotage. Nu är det upp till bevis för Sveriges regering. Representerar man folket eller ger man efter för USA:s påtryckningar?
Under Almedalsveckan 2018 försökte Gotlands fredsgrupp förgäves att få försvarsminister Peter Hultqvists namnteckning under kravet att Sverige godkänner avtalet om förbud mot kärnvapen. I juni 2017 röstade Sverige i FN tillsammans med 122 andra stater för detta avtal. Samma år erhöll initiativtagarna Nobels fredspris. Men Sverige har ännu inte officiellt undertecknat. Hultqvists motivering till varför detta inte sker: “Vi har tillsatt en utredning.”
Jag inser vad som saknas i boken Svunna riken: det civila motstånd som till exempel återges i Howard Zinns Det amerikanska folkets historia eller i Peter Weiss Motståndets estetik.
Jag kommer också att tänka på vad den japanska munken Myoe Shonin skrev redan på 1100-talet: “Det som världen lider av idag är girigheten. Och denna girighet orsakar många olika slags lidanden. Den är världens stora plåga. Att bota girigheten är det viktigaste, allt annat kommer att rätta till sig av sig självt.”
Lars Lundström
