Insändarskribenten Anders R Johansson menar att den neo-tsaristiska borgerliga Putin-regimens dagar är räknade. Och att det kan gå fort nu. Ett sammanbrott genom folkliga protester, som i februari 1917, kan komma mycket snart.
*****
Första världskriget ledde ju för Rysslands del till att det mesta gick åt skogen för tsarens arméer, och i slutet av den ortodoxa almanackans februari 1917, men räknat per den annars gängse västerländska så inleddes 8 mars den så kallade Februarirevolutionen. Redan 1905 hade ju liknande motgångar i rysk-japanska kriget lett nästan lika långt.
Nu ledde det till en stor öppning, mycket vädrades ut, blåste ikring och möblerades om; men den gav även en rad instabiliteter och oklarheter inte minst om krigföringen och så småningom kom då istället oktoberrevolutionen, samt allt vad därefter följde.
På nåt sätt står dagens ryska armé nu i en liknande situation som då. De logistiska bristerna var uppenbara redan från Dag 1 – minns tex den fleramilalånga stridsvagnskön på väg mot Kiev, som länge blev stående utan att göra något alls och sen fick backa tillbaka så gott det gick.
Visserligen erövrades efter månader med strid en hel del mark söderut, men frånsett kanske striderna kring Azov har moralen varit låg och sjunker.
Soldater har i flera fall ägnat sig åt att plundra och förstöra, men uppenbart var redan innan Ukrainas höstoffensiv att linjerna sviktar.
De ukrainska styrkorna kämpar på ett sätt som påminner om andra världskrigets finska. Men för Ryska staten har mer och mer fattats soldater, så att man även sökt nya såna bland fångar mot löfte att ifall de överlever sedan gå fria. Men moralen är låg, utrustning förloras i mängd, antalet fallna är många och nu flyttas ju även ubåtar till säkrare hamn, vilket i Svarta Havet är svårt då Ryssland där har så lite kust. Den mobilisering av reservister som nu börjat inleddes i markant grad med att de som kunde flydde landet, tar i övrigt tid och får knappast effekt förrän man åter kör fast i vintergeggan.
Sedan en tid har de främst i storstäder synliga exemplen på civila olydnadsprotester mot den ryska statsledningen börjat öka landet runt.Som med de civilas flykt för att slippa mobiliseras. Konturen av en kommande löpeld anas. Reservisterna är otränade och det ökar riskerna. Att sända in illa samtränad trupp ökar bara på eländet. Det är en öppen fråga om ryska arméledningen kan hejda de kommande deserteringarna.
Att nu finta med en folkomröstning i de förut som egna republiker utropade Luhansk och Donetsk etc kan i fall de kontrolleras hårt säkert ge seger för frågan om anslutning till Ryssland (särskilt de östra områdena har ju en stor andel rysk befolkning, mera än så är det bara på Krim), men ter sig både svårgenomförbart och lida brist på trovärdighet. Vem tror på datormässig röstning i ett land med elbrist? Det skulle kunna finnas möjlighet till en slags absurd ansiktsräddning för Putin; att ifall den proryska linjen förlorar så säger man motvilligt chevalereskt:
– Åkejj då, ni vinner, vi ger upp – fast förstås inte om Krim och Azov; men det mesta annars. Begär inte det omöjliga av oss …
Men knappast. Mobilisering pekar ju åt andra hållet.
Nånstans i detta och den allt mer synliga kritiken hemma i de ryska kärnområdena växer en möjlighet till att ryska militär- och statsledningen bryter samman. Ryska stridskrafterna kommer knappast att klara vintern. De civila demonstrationer som till en början var små nålstick, som glimtarna i TV:s nyhetssändning, har efter hand börjat visa allt mera framfötter och kan med återvändande soldater efter hand bli allt större mardröm för ryska statsledningen. Detta ligger snart bara ett par mentala stenkast bort.
Frågor som växer är till exempel den om när säkerhetsapparaten brister.
Det behöver inte dröja ända till februari.
De döda kostar för mycket, särskilt om man även söker dölja att de finns.
Ryska ekonomin tycks visserligen klara sig oväntat bra, men försöken att kompensera med utbyggda relationer till Kina, Indien och Iran etc tar för lång tid för att klara skjortorna.
När blir det finito Putin?
Dröjer det till februari? Eller redan i oktober … !?
Anders R Johansson
