Jag är barnsligt förtjust i gamla veckotidningar. Eftersom jag är född 1944, blir jag extra nöjd om jag hittar tidningar från 1940-talet. Men även tidningar från 50- och 60-talet får duga.
Vad som intresserar mig är till exempel novellerna, som ofta är så töntiga och stereotypa att de blir roliga.
Även de gamla seriefigurerna jag minns från när jag var liten är kul att se igen, även om jag inte tycker de är lika roliga nu som då. Det är “Tjalle Tvärvigg”, “Kapten Bölja”, “Stor-Klas och Lill-Klas” och allt vad de hette.
Intressant är också att studera alla reklam och alla annonser. Vad jag konstaterar är att det var minst lika mycket reklam och annonser i dåtidens veckomagasin som det är i dagens tidningar.
En stor skillnad är att det då var ovanligt få fotografiska bilder. De bilder som användes som illustrationer i reklamen var oftast tecknade bilder.
Ett kap jag gjort är veckotidningen Husmodern från 1947. Omslaget är en färgbild. Jag kan inte svära på om bilden är tagen med färgfilm, eller om det är en skickligt handkolorerad svartvit bild – vilket var vanligt förekommande innan färgfilmen slog igenom på allvar.
Av de många annonserna fastnar jag för en annons för Linosan – “ett bra medel mot trög mage”.
Så här skriver man i annonsen:
“Vid trög mage har LINOSAN i många fall visat sig vara till verklig hjälp. Så här skriver bl.a. Friherrinnan K: Är nu mycket tacksam att äntligen ha funnit ett ofarligt medel som hjälpt mig”.
Det jag tycker är roligt är att en Friherrinna skrivit och tackat för hjälpen mot förstoppningen. Fejk eller inte? Är det hittipå att just en Friherrinna är glad och nöjd, säger det en del om dåtidens anda – att det smäller högre med en Friherrina än om en enkel piga fått bot mot sin förstoppning.
Så här skriver Riddarhuset i sin “Guide till adliga titlar”:“Grevinnor och friherrinnor.
De kvinnliga titlarna grevinna och friherrinna bärs av hustru till greve eller friherre, liksom av deras änkor – ibland också, oriktigt av frånskilda. Titeln baronessa förekommer inte i Sverige.
Man skriver således till “Friherre och Friherrinnan X”. När kvinna av grevlig eller friherrlig ätt gifter sig med en adelsman förekommer det att hon kallas grevinna eller friherrinna. Gifter hon sig med en ofrälse person används inte någon titel. Ogift kvinna av grevlig eller friherrlig ätt benämns fröken. Den kontinentala titeln comtesse förekommer inte i Sverige.
Friherre kommer från tyskans “Freiherr”. Det är en adlig titel som också benämns “Friherrlig värdighet”.
I Sverige är “Friherrlig värdighet” den näst högsta adliga titeln efter greve. Båda tillhör dock “Högadeln”.
Friherrar har också rätt till titeln “Högvälborne”. Till exempel “Högvälborne Herr Greve von Silfverfjärt”.
Lägst i den tregradiga adliga rangen står “Lågadeln”, även kallad “Svenneklassen”.
Så även inom adeln är det skillnad mellan skit och pannkaka. Vissa har blåare blod än andra.
PS. En sak jag undrar över är om tjänstefolket hjälpte till även i sådana här skitnödiga sammanhang. Eller tog grevar och friherrar hand om “sin egen skit”?
Rolf Waltersson
