OS i Stockholm 1912. Gustaf Malmsten fjärdeplats stående längdhopp med 3,20 meter.

Några spridda tankar med anledning av de Olympiska lekarna

På norska heter Olympiska spelen OL (Olympiske Leker). Det låter sympatiskt – som att de olympiska tävlingarna mera var som på lek.

Det började i Grekland för ungefär 3 000 år sedan. År 776 före Kristus lär de första antika Olympiska spelen ha ägt rum. Spelen hölls då som nu, vart fjärde år.

Vapenvila under spelen

Under antikens spel hade en överenskommelse träffats mellan kungarna i Elis, Pisa och Sparta. Överenskommelsen gick ut på vapenvila som gjorde det möjligt för deltagare och åskådare att resa säkert till och från spelen.

Men det var inte alla som hade rätt att delta. Det fanns tre kriterier:

  • Endast män fick delta
  • Endast män av grekiskt ursprung
  • De måste vara födda i frihet, slavar fick inte delta.

Det var bara vinnaren som räknades. Vinnaren fick en olivkrans på huvudet. Och när vinnaren kom hem togs han emot som en hjälte. Alltså ungefär som idag. Hjälten fick också en staty rest till sin ära. Det fanns inga silver- eller bronsmedaljer:

“The winner takes it all
The loser´s standing small”,
som ABBA sjöng

Bland tävlingsgrenarna fanns löpning, brottning, boxning, pankraton (en slags blandning mellan boxning och brottning), femkamp, kappridning och körning med två- och fyrspann.

Under nästan 1 300 år hölls spelen i Olympia. Men år 393 blev det slut på den leken då den romerske kejsaren Theodosius förbjöd spelen.

De olympiska spelen återupptogs 1896 då Olympiaden hölls i Aten.

Även om mycket är sig likt idag jämfört med Aten 1896, så finns det även stora skillnader. Till exempel att man vid de första olympiaderna under 1900-talets början hade grenar som vi idag tycker verkar lite udda och lustiga.

Till exempel:

Spjutkastning med både höger och vänster arm

Den med sammanlagt bäst resultat segrade.

Världsrekord i spjutkastning båda armarna har svensken Yngve Häckner som totalt kastat 114, 28 meter. 52,47 meter med vänster arm och 61,81 med höger.

Längdhopp utan ansats

Vid OS i London 1908 var svensken Ragnar Ekberg snubblande nära att ta medalj när han hoppade 3,19 meter. Segrade gjorde “den mänskliga grodan” Ray Ewery med 3,33 meter.

Vid OS i Stockholm 1912 kom Gustaf Malmsten, som tävlade för klubben IF Svea i Eskilstuna, på fjärdeplats med 3,20 meter.

Världsrekord i stående längd har norrmannen Arne Tvervaag med 3,71 meter.

Höjdhopp utan ansats

Vid OS i London 1908 segrade “den mänskliga grodan” Ray Ewery med 1,57.

Vid OS i Stockholm 1912 hade man grenar som:

  • Spjut båda armarna
  • Diskus båda armarna
  • Kulstötning båda armarna
  • Stående längd
  • Stående höjd
  • Dragkamp

Kanske vi har något att hämta från Gutarna som fortfarande har kvar sporter från hedenhös dagar – pärk, varpa, stångstötning, haugstikel, spark bleistre, rövkrok och annat.

Rövkrok (även kallad spänna eller sparka rövkrok, kasta krokhals, bryta stubbar eller gippa skank).

“Rövkrok är en typ av styrke- och balanstävling där två personer tävlar mot varandra liggande i armkrok, bredvid men vända åt var sitt håll. De tävlande lyfter sedan upp sina innersta ben och försöker haka i dem med varandra varpå de med stor kraft försöker rulla runt sin motståndare”.

—Wikipedia.

Med tanke på den goda idén att införa vapenvila i samband med antikens olympiska spel, kunde det vara på sin plats att också införa kuddkrig som en ny olympisk gren.

Från början var tanken att de olympiska tävlingarna skulle vara på lika villkor och att man därför hade krav att endast amatörer fick delta.

Det var den franske baronen Pierre de Coubertin som tog till sig aristokratins etik om “gentlemannaideal” och “fairness”. Utifrån det synsättet ansågs att proffsidrottare skaffat sig en orättvis fördel gentemot amatörer.

Genom åren har det varit många “skandaler” på grund av brott mot amatörreglerna. Första svensken att falla på amatörregeln var Dan Waern som 1961 diskvalificerades på livstid efter att han erkänt att han tagit emot pengar för att ställa upp i tävlingar.

Numera är det knappast någon hemlighet att det är pengarna som styr och att idrotten i allt större utsträckning dikteras av kommersiella intressen.

I tävlingar som Golden League (som nu heter Diamond League) har prissummorna ökat hela tiden.

Vi ser hur idrottsmän, och kanske en och annan kvinna, “säljs och köps” för helt galna summor.

Till exempel fotbollsspelaren Neymar som för några år sedan såldes för över 2 miljarder kronor.

Rekordet lär den amerikanske basebollspelaren Mike Trout ha när han skrev på ett kontrakt värt 4 miljarder kronor.

se eFOLKET 9 juli 2020 – Gökungen i boet.

De amatörregler inom idrotten som numera totalt har spelat ut sin roll togs formellt bort så sent som 1982.

Jag vet inte om man har kvar Coubertains motto: “Det viktigaste är inte att vinna, det viktigaste att kämpa väl”.

Det finns många exempel där man fuskar för att förbättra möjligheterna att vinna.

Ett känt fall är ryssen Boris Onisjtjenko som var favorit i modern femkamp i OS 1976. Han hade monterat in en knapp i sin värja för att genom den kunna registrera träffar.

Vanliga fusk inom till exempel fotboll är “filmning” när man lättvindigt faller inom straffområdet för att fuska till sig straffspark.

Vanligaste fusket är nog ändå doping.

Så för en del är det viktigare att vinna än att kämpa väl.

Rolf Waltersson

You May Also Like