Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan har nu formellt instämt med det turkiska parlamentets majoritet. Sverige ges grönt ljus in i den kärnvapenbestyckade militäralliansen NATO:s varma gemenskap.
“Äntligen!” strålade Magdalena Andersson (S) i kapp med Ulf Kristersson (M) och hela det NATO-militära etablissemanget efter omröstningen på tisdagen i det turkiska parlamentet. Beslutet att godkänna den svenska NATO-ansökan nära två år efter att den inlämnades utan svenska folkets godkännande markerar att anslutningsprocessen går mot sin fullbordan. Det skriver Håkan Blomqvist.
Hans artikel har tidigare varit publicerad i nättidningen Internationalen.
********
Erdoğan tycks ha fått sina önskningar uppfyllda, Orbàn står på tur. Vad byteshandeln innehållit är i huvudsak dolt för allmänheten, bortsett från svensk vapenexport till Turkiet och skärpt jakt på kurdiska solidaritetsaktivister för PKK, YPG mfl. Det ungerska fallet ännu ovisst.
Med ett ja undertecknat av Erdogan respektive av Ungerns president ”överlämnar Sverige anslutningsdokumenten till USA”, meddelar pressen. Ja, att det är USA som ytterst håller i NATO:s trådar är knappast någon hemlighet. Redan på förhand har den svenska regeringen överlämnat tillgång till 17 militära baser på svenskt territorium för amerikansk trupp, under amerikanskt befäl och utan villkor mot kärnvapen.
Det tog den svenska högern och borgerligheten över ett halvt sekel att driva igenom sin dröm om ett svenskt NATO-medlemskap under USA:s vingar. När S-ledningen under trycket av Rysslands krig mot Ukraina övergav den skamfilade militära alliansfriheten gick det snabbt, utan demokratiskt inflytande. Nu går det ännu snabbare.
Miljarder pumpas direkt över från välfärden, skolan, vården och kulturen till den militära upprustning som NATO kräver. Det är bara att räkna på plus och minus. Ny värnpliktslagstiftning med tvångsinslag förbereds och samhället ska enligt regering och militärledning förberedas på krig.
Det är inte bara snack (eller reklam för ÖB Bydéns nya konsultföretag). För första gången kommer militär trupp under utländskt befäl att kunna operera direkt från svenskt territorium – inklusive med kärnvapen. Likt 1941, när tyska trupper gavs fri lejd genom Sverige för anfallet på Sovjetunionen, ska Sverige tjänstgöra som uppmarschområde mot öster.
Samtidigt placeras en svensk stridsberedd bataljon i Lettland som en NATO-spets där en konfrontation med Ryssland – av misstag eller avsiktligt – ger en kedjereaktion genom hela NATO-systemet.
Detta under dagar när drönarkriget med ryska terrorbombningar mot ukrainska städer och ukrainska angrepp mot ryska olje- och gasanläggningar intensifieras. Nu senast mot ryska bränsleterminalen i Ust-Luga alldeles invid estniska gränsen vid inloppet till Finska viken, knappt 60 mil från Stockholm.
“Det känns tryggt”, pustar Kristersson ut.
Kanske för dem som är beredda att se ett kommande krig i vitögat.
Men för den opinion som hellre söker alla vägar för fredliga lösningar, avspänning och nedrustning mot förödande krig i dessa klimatkrisens yttersta tider var tisdagen en mörk dag – som nu lär följas av fler innan chansen finns till ljusning.
Håkan Blomqvist
