Militärt regemente i stället för BB-avdelning.

Den 30:e januari 2017 inleddes BB-ockupationen i Sollefteå. En ockupation i protest mot att BB-avdelningen och kvinnosjukvården stängts efter ett politiskt beslut.

Den rent fysiska ockupationen på lasarettet i Sollefteå pågick i drygt 3 år, fram till 18:e mars i år, då man tvingades avbryta på grund av coronaviruset. Men kampen fortsätter.

Vi har inte avbrutit ockupationen, vi kommer inte att ge oss, säger Barbro Mikaelsson, sekreterare för BB-ockupationsföreningen Sollefteå sjukhus.

Nu i dagarna kan man läsa pressmeddelande från Försvarsdepartementet: ”Överenskommelse om förstärkningar av Försvarsmaktens grundorganisation”.

Man kan läsa att Sollefteå återigen får ett infanteriregemente:

Återetableringen av regementet I 21 i Sollefteå som lades ner våren 2001, motiveras framför allt av militärgeografiska skäl samt ur beredskapshänseende

Ett av regementets uppgifter blir att “skydda förbindelsen till norska Trondheim”

Den här militära satsningen ingår i en uppgörelse mellan regeringen och samarbetspartierna L och C.

Jag har inte kompetensen att bedöma hur sårbar den nuvarande militära förbindelsen till Trondheim är. Hur viktig den är. Om den behövs över huvud taget. Jag har en i det närmaste reflexmässig skepsis mot allt vad militärer och “militärt tänkande” går ut på.

Däremot är det lättare att förstå hur sårbar förbindelsen är från Sollefteå till närmaste BB som ligger i Örnsköldsvik. Det är den vägen man nu tvingas åka för att föda barn. 10 mil på snöiga, isiga och krokiga vägar mitt i vintern. Ibland kanske mitt i natten. Ännu längre om man bor i utkanten av Sollefteå.

Den första som fick pröva på var Emma Andersson. Hon födde en dotter i bilen mitt i februari. En resa på 15 mil från hemmet i Graninge. Så här beskriver hon upplevelsen i Expressen hur det var att tvingas föda vid vägkanten mitt i vintern:

Utan byxor och barfota i minusgrader och snö med navelsträngen hängande. Det värsta jag varit med om, ett trauma och ett mirakel på samma gång.

Den första bilbebisen efter nedläggningen av BB i Sollefteå slutade trots allt lyckligt.

Nu har man “löst” det här problemet genom att erbjuda utbildning till blivande föräldrar i Sollefteå med omnejd. Bland annat har ABF i Sollefteå dragit igång studiecirklar i ”bilförlossning”.

Så här förklarar ockupanterna av sjukhuset i Sollefteå varför man vill ha sitt BB:

Vi ockuperar för att Sollefteå BB ska få finnas kvar och för att alla kvinnor ska ha rätt till en trygg, säker och nära förlossning.

Sollefteå BB är dessutom, säger Dagens Medicin, ett av Sveriges bästa enligt färska undersökningar.

Vilket ödets ironi. I stället för förlossning på ett av Sveriges bästa BB, får kvinnorna en kurs i “bilförlossning” under osäker biltransport till närmaste BB som ligger nästan två timmar bort.

Då kan de trösta sig med att “den militära förbindelsen från Sollefteå till Trondheim blir skyddad” av det nya regementet.

Jag undrar om prioriteringen sett annorlunda ut om kvinnorna fått bestämma?

Okej, jag vet. Det är inte samma penningpåse. Regementet betalas ur statens kassa. BB ur landstingets/regionens kassa. Men i båda fallen är det i alla fall skattepengar. Och det borde väl inte handla om vattentäta skott. De ska väl inte vara huggna i sten, de här byråkratiska och politiska gränsdragningarna. Förnuft och medmänsklighet bör väl råda när vi fördelar och prioriterar användningen av våra skattepengar?

Rolf Waltersson

Liknande artiklar