eFOLKET har tidigare skrivit om Maryse Condés författarskap. Då handlade det om hennes självbiografi med titeln Livet utan masker.
Hennes roman Färden genom mangroven gavs ut på svenska 2018 på förlaget Leopart. Översättningen har gjorts av Helen Böhme.
Färden genom mangroven är en tät och välskriven historia som utspelas i byn Riviere au Sel på Maryse Condés egen uppväxt ö Guadeloupe. En av dessa många öar i den Karibiska övärlden som under århundraden präglades av plantager och slaveri.
De dominerande kolonialmakterna i Karibien var Storbritannien och Frankrike, men Guadeloupe var faktiskt svensk koloni 1813-14, och grannön Saint-Barthélemy var det under nästan ett sekel, mellan 1784 och 1878. Huvudstaden på den ön hette då Gustavia (efter Gustav III), och heter så än i dag.
Färden genom mangroven inleds med att en kvinna en sen kväll är på väg genom byn Riviere au Sel i ett ärende och får då se en död man som ligger i leran på vägen där hon går. Mannen är visar det sig en enstöring som några år tidigare kom till trakten från ingenstans, och bosatte sig i utkanten av byn. Han blev avskydd och hatad av invånarna i Riviere au Sel och hade få vänner. Han namn var Fransic Sancher. Han hade aldrig avslöjat varifrån han kom och han hade aldrig till någon enda nämnt något om sin bakgrund.
Han var konstig och mystisk tyckte man i byn. Men vid hans begravning så händer något märkligt. Alla i samhället kommer till Francis Sanchers begravning. På Guadeloupe är det norm och tradition att man gör så av respekt för den avlidne, samt för döden. Detta är huvudtemat i romanen Färden genom mangroven. Som är en roman med starka miljöbeskrivningar av öns dramatiska natur, med djupa mangroveträsk, vulkaner och en fuktig och steknde värme. Något som påverkar både människor och djur.
Hur och vad som sedan sker med invånarna efter begravningen av den hatade enstöringen Francis Sancher ska inte avslöjas här, men det blir en helt annan bild som framträder av den avlidne – ju längre man läser…
Kjell Andersson
