På Ebelingmuseet i Torshälla kan man fram till den 20 augusti se målningar av Jörgen Svensson. Det är väldigt speciella målningar det handlar om, som målat broderi. Tänk konsthantverk, broderade tavlor på väggarna i ett arbetarhem, gärna med lite textade visdomsord. Och mycket riktigt är det också från det hållet inspirationen kommer.
Jörgen Svensson (f 1958) är uppväxt i den värmländska bruksorten Skoghall. På vernissagen på Ebelingmuseet den 20 maj berättade han att det i hans barndomshem inte fanns sådant som oljemålningar. Däremot ägnade sig så gott som alla släktens kvinnor åt broderi.
Trots det här avståndet – bruksort, arbetarhem – bestämde han sig tidigt för att bli konstnär. Och blev det också. Han är representerad på ett antal museer, nationellt och internationellt. Han har varit konstprofessor på Valand i Göteborg, professor vid konstakademien i Trondheim, rådgivare åt Margot Wallström, curator vid Värmlands museum, chef för Dalslands konstmuseum, han har gjort radioverk, musik, foto, film. Han har som förste konstnär från Sverige tilldelats det amerikanska Fulbright stipendiet på doktorsnivå.
Bland annat.
Och nu får vi veta att han under hela den här tiden också ägnat sig åt att måla i olja. Målningar som broderier i storformat. Resultatet av kombinationen oljemålning och broderi är en samling unika konstverk.
Jörgen Svensson är annars en konstnär man gärna förknippar med stora samhälleliga och politiska konstprojekt, där mänskliga relationer och sociala sammanhang står i fokus. Han har också påfallande ofta rört sig utanför institutionerna. Som exempel på det här kan vi ta ett verk kallat Regeringsmiddagen (1994).
Bakgrunden är denna: Jörgen Svensson fick erbjudande om att skapa konst på en krog i Stockholm. Eftersom Socialdemokraterna just det året vunnit valet och bildat ny regering, tyckte Svensson att det var en god idé att bjuda in statsministern plus ett antal stadsråd till krogen för att äta en trerätters. Men det stannade förstås inte där. Krogen var också öppen för så kallat vanligt folk (alltså sådana som du och jag) som fick droppa in, äta en kraftigt subventionerad middag (så att alla skulle ha råd) och samtidigt diskutera politik, livet eller annat intressant med representanter för den nytillträdda regeringen. Regeringsrepresentanterna fick inte sitta tillsammans, utan flyttade runt mellan borden under kvällen så att alla skulle få möjlighet att tala med dem.
Ett annat exempel är Public Safety (2000), ett mycket stort projekt som han både organiserade och deltog i. I projektet som tog plats i bruksorten Skoghall medverkade ett antal internationella samtidskonstnärer som Paco Cao, Ester Shalev-Gertz och Alfredo Jaar. Det mesta av den konst som skapades under projektet tog plats ute i samhället, ofta tillsammans med kommuninvånarna. En konst som bara fanns där, märkligt integrerad. Plötsligt var konsten en del av livet, för alla och på riktigt. Verket resulterade också i en dokumentär och en bok och ses som ett pionjärverk inom projektbaserad konst.
En viktig utgångspunkt i Jörgen Svenssons konst är, och tycks alltid ha varit, det lilla samhället. Och då inte bara det lilla samhället i sig, utan människorna, relationerna, livsbetingelserna.
Jörgen Svensson har sagt att alla de slag av människor han har stött på under sitt liv, de mötte han redan under sin barndom i den värmländska bruksorten. Där fanns de alla: disponenten, missbrukaren, provinsialläkaren, städerskan, läraren, arbetaren på bruket. Och många andra.
Typerna finns förstås överallt. Men på den lilla orten ser, hör och känner man lukten av varandra dagligen. Att leva i en egen bubbla låter sig helt enkelt inte göras.
Det är något visst med småorter. Man kommer inte undan. I en större stad finns en viss anonymitet, och vill man av någon anledning undvika att träffa en person är det ganska lätt ordnat. Man lever sitt liv och låtsas som ingenting. Risken att man stöter på den oönskade är ganska liten.
På den lilla orten ser det annorlunda ut. Där måste man hantera problemet. Genast man sticker näsan utanför dörren kommer man att möta någon man känner. Troligen just den man minst av allt vill träffa.
Det här kan ses som något negativt. Men det går ju också vända på det hela och tolka det så här: att möta problemen i stället för att fly stärker karaktären. Det mejslar fram det egna, oavsett om man vill det eller inte. Dessutom ger det lilla samhället en bild av världen i koncentrat. Utan att säkert veta kan jag gissa att det är en av grundorsakerna till att Jörgen Svensson tar det lilla samhället som utgångspunkt för sin konst. Genom den linsen kan man se världen.
Jörgen Svensson landade inte i projektbaserad politisk och samhällelig konst genom konstteori, utan genom sociologi. Innan han inledde sina konststudier på Valand läste han sociologi i tre år. Så intresset för samhällsfrågor har funnits där hela tiden.
Jörgen Svensson är alltså en konstnär som inte skyr maktrelationer, vare sig i politik eller vardag. Det visade sig inte minst ett projekt han genomförde på konstmuseet i Kristinehamn 2007, där han under ett dygn låste in sig i ett rum tillsammans med kommunchefen. De 24 timmarna av samvaro dokumenterades och visades sedan som en del av utställningen på museet.
Och strävan att få till ett möte mellan väljare och valda, eller folket och eliten om man så vill, har han inte övergett. Tjugo år efter verket Regeringsmiddag var det återigen dags för en socialdemokrat att bilda regering, och Jörgen Svensson försökte återigen få stadsråden att träffa vanligt folk och äta en trerätters middag tillsammans. Men den här gången gick det inte. Världen har förändrats och statsråden äter numera sina middagar i avskildhet.
Så Stefan Löfven blev aldrig något konstverk.
Text: Robert Åsbacka
Foto: Peter Widén
