Mannen på Golgata som uppstod från det döda – en story för bra för att vara sann

I bibeln finns fyra beskrivningar av hur det gick till då Jesus dömdes till döden och avrättades. Det handlar dock inte om fyra ögonvittnesskildringar, utan om fyra versioner av samma beskrivning. Vi återger här den som tillerkänns signaturen Markus, vilken bedöms vara den äldsta nerskrivna versionen, Bibel 2000 Markus 15:1-39:

Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: “Du är alltså judarnas kung?” Han svarade: “Du själv säger det.” Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, och då frågade Pilatus honom: “Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!” Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.

Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. Han svarade: “Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?” Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt: “Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?” De ropade: “Korsfäst honom!” Pilatus frågade: “Vad har han gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: “Korsfäst honom!” Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom: “Leve judarnas konung!” De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.

En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.

Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: “Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar – hjälp dig själv nu och stig ner från korset.” Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: “Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom.” Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: “Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill hörde det och sade: “Han ropar på Elia.” En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: “Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom.”

Med ett högt rop slutade Jesus att andas. Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: “Den mannen måste ha varit Guds son.”

Men gick det verkligen till så här? Nej, denna text liksom de tre andra evangeliernas texter om Jesu död är inte någon ögonvittnesskildring. Det är litterära texter. Precis som romanförfattare är evangeliernas skribenter allvetande om de händelser som beskrivs.

Det finns en ännu tydligare scen som visar detta och som återges i tre av Evangelierna. Det är innan Jessus grips kvällen innan avrättningen.

Så här skriver Markus, 14:32-37:

Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: “Sitt kvar här, medan jag ber.” Men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, och han sade till dem: “Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.” Han gick lite längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var möjligt. Han sade: “Abba! Fader! För dig är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som du vill.” När han kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus: “Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda timme?”

Och så skriver Matteus, 26:36-40:

Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: “Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.” Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, och han sade till dem: “Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.” Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: “Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.” Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: “Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig?”

Och så skriver Lukas, 22:39-46:

Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. När han kom dit sade han till dem: “Be att ni inte utsätts för prövning.” Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: “Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.” En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, och han sade till dem: “Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.”

De närmaste vittnena sov. Men ändå kan evangelisterna återge exakt vad Jesus sade vid detta tillfälle.

Låg någon av Markus, Matteus och Lukas, som undersökande journalister och smög i buskarna eller hade de en anonym källa som förmedlade Jesus ord till dem. Och vem var i så fall källan? Nej, det handlar naturligtvis om litteratur där en författare hittar på vad Jesus säger. Denna författare kan vara signaturen Markus, som sedan Matteus och Lukas plagierar, eller en okänd tidigare författare som det tre evangelisterna plagierat.

Drygt 90 procent av Markusevangeliets text finns även hos Matteus och drygt 50 procent finns med Lukasevangeliet. Dessa evangelier kallas för de synoptiska eller på svenska sammanfallande evangelierna. Detta kan ge intrycket av att det är tre olika källor som bekräftar varandra. Troligare är att dessa tre evangelier är avskrifter av varandra.

Johannesevangeliet är avvikande men skildringen av Jesus död sammanfaller. Johannes har med ett avskedstal från Jesus, som upptar tre kapitel och innehåller mer än 2 500 ord. Det vill säga en dubbelt så lång text jämfört med den här artikeln. Johannesevangeliet är skrivet minst femtio år efter Jesus förmodade död, kanske ännu senare. De är naturligtvis helt osannolikt att det då finns bevarat en utskrift från en originalkälla som antecknat vad Jesus sa i ett tal till sina lärjungar dagarna innan hand dog.

Kristendomens främste missionär under det första århundradet var Paulus. Det är av tack vare honom som den nya religionen, kristendomen spreds i Romariket redan 50 år innan evangelierna nedtecknades. Paulus skriver mycket om Jesus Kristus i sina brev till församlingarna, de brev som man med säkerhet vet att han själv skrev har få – nästan inga beskrivningar av Jesus liv. Jesus död omnämnes enbart som en avrättning “hängt upp härlighetens herre på en påle” eller i Bibel 2000:s version “korsfäst härlighetens herre”. Första Korinthierbrevet 2:6-9.

Paulus besöker den kristna församlingen i Jerusalem, mindre än tio år efter den tid som brukar betraktas som Jesus dödsår i evangelierna. Trots detta finns inga detaljer varken om Jesus liv, födelse eller död i någon av Paulus brev.

Allt detta talar för att evangelierna är litterära texter. De är inte några historiska dokument som säger någonting om Jesus Kristus liv, vad han uträttade, vad han predikade, hur han föddes, hur han levde eller hur han dog. Vad Paulus inte visste år 50 e v t (e v t = efter vår tideräkning), kunde knappast evangelisterna veta år 100 e v t.

Mannen på Golgata är ändå en bra story, som har fascinerat människor i århundraden.

Hans Hjälte

Liknande artiklar:
Lukas, om han hette så, var en lysande diktare Så är det dags igen att
Medan krisen i Nicaragua intensifieras och de globala medierna, människorätts- industriella komplexet och de som
Flyget måste förlora sina privilegier – och tyvärr, det kommer att påverka vårt sätt att
Turerna är många i Italiens politiska kris. Den regering som inte kom till makten för

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Genom att använda kommentarsfunktionen förbinder du dig att:

  • Endast kommentera det som är relevant avseende artikelns innehåll.
  • Använda ett sakligt och vårdat språk.
  • Inte skriva kommentarer som innehåller personangrepp eller kan vara till skada för enskild person.
  • Inte kommentera samma kommentar upprepade gånger eller på liknande sätt störa eller sabotera diskussionen.

eFOLKET håller kontinuerlig uppsikt över publicerade kommentarer och tar bort kommentarer som bedöms bryta mot ovanstående punkter.

Kommentarer kan komma att raderas (gallras) sedan en viss tid förflutit efter publicering.

Kommentarer publiceras först efter granskning.

Läs vår personuppgiftspolicy