La Mano Handen. Foto Rolf Waltersson

Manifestation vid La Mano 1 maj

Under inbördeskriget i Spanien 1936-1939 var det många frivilliga som stred i de internationella brigaderna för den spanska demokratin och mot Francodiktaturen. En diktatur som backades upp av Hitlers nazityskland och Mussolinis fascistiska Italien.

Det var uppemot 45 000 frivilliga från 53 länder som stred till försvar av den spanska demokratin.

Många av dessa frivilliga var unga svenskar, främst sjömän, men även metallarbetare, grovarbetare och andra grupper inom den fackliga rörelsen. De var socialdemokrater, socialister, kommunister, syndikalister som hade ett gemensamt, de stred till demokratins försvar mot fascismen.

Av de 500-600 svenskar som deltog i kriget mot diktaturen blev ungefär en tredjedel kvar i Spaniens jord.

För att hedra minnet av dessa som frivilligt offrade sig i kampen mot fascismen hålls varje år vid 1 maj en manifestation för att hedra dessa antifascistiska kämpar och för att uppmärksamma att kampen mot fascismen fortfarande är aktuell.

Manifestationen äger rum på söder i Stockholm vid monumentet La Mano – Handen. La Mano invigdes 1977 efter ett förslag från Vänsterpartiet (Vpk) i en motion i fullmäktige att Stockholm skulle anvisa mark för ett minnesmonument, samt utlysa en tävling om hur detta minnesmonument skulle utformas.

Bildhuggaren Liss Eriksson fick äran och uppdraget att skapa La Mano.

I år var första gången jag hade möjlighet att själv delta i denna manifestation. Redan 6.30 på morgonen bar det av mot Stockholm för att hinna fram till 9.30 då manifestationen årligen påbörjas.

Mycket folk hade samlats. Betydligt fler än jag hade förväntat mig. Det var inte bara ”tanter och farbröder” som nostalgiskt blickar bakåt, utan även många ungdomar som deltog i manifestationen.

En gammal man med rullator som jag fick några bilder på är förmodligen en av de få Spanienfrivilliga som fortfarande är i livet. Han hade några märken på kläderna där det stod ”Volontario” och”Regemento Fanteria”. Samt en namnskylt (?) med Angeli Enzo. Om han är en gammal Spanienfrivillig bör han nu vara runt 100 år. Även namnet ”Bologna” såg jag så jag antar att han är från Italien.

Mötet inleddes med att Vänsterpartiets blåsorkester spelade några kända kampvisor, bland annat Venceremos samt några av de kända Italienska partisansångerna som Bandiera Rossa.

Sedan var det tal av företrädare från ett flertal vänsterorganisationer och fackliga företrädare från några LO-förbund, varav många sa ungefär samma sak.

En sånggrupp som jag tror heter ”Jorden salt”, eller något i den stilen, sjöng sånger av bland andra Mikael Wiehe och Joe Hill.

Lagom när manifestationen var avslutad började regnet vräka ner.

Det var en Stockholmsresa och ett deltagande i en manifestation som jag kommer att minnas med både glädje och vördnad.

Text och samtliga foton Rolf Waltersson

Liknande artiklar: