När Liz Truss valdes till ny ordförande för Tories, det konservativa partiet i Storbritannien den 5 september och dagen därefter utsågs till ny premiärminister så ville hon efterlikna sin stora politiska idol Margaret Thatcher, som utsågs till premiärminister 4 maj 1979.
Liz Truss lade fram ett förslag helt i järnladyn Thatchers anda med stora skattesänkningar för de rika. Vad varken Liz eller hennes konservativa kabinett och parti förstod var att det Storbritannien som existerade under Thatchers dagar på 1980-talet är begravt för länge sedan. Politik är en dagsfärsk vara och kan inte bygga på drömmar om fornstora dagar.
Jovisst finns det paralleller mellan läget då Thatcher blev premiärminister och dagens Storbritannien. Landet befann sig även 1979 i en ganska djup lågkonjunktur. Och trots storstilade löften kunde inte Margaret Thatcher inledningsvis göra mycket för att bryta den ekonomiska nedgången. Tvärtom fördjupades den ekonomiska krisen under hennes första år vid makten.
Storbritannien plågades som många andra oljeimporterade länder av att energipriserna, precis som i år, även i slutet på 1970-talet, ökade kraftigt.
När Margaret Thatcher 1979 flyttade in på Downing Street 10 var Storbritannien precis som idag beroende av att importera energi. Det ökade priset på fossil olja skapade både inflation och försämrad handelsbalans för Storbritannien. Den ekonomiska krisen fördjupades under hennes första år vid makten.
Men några år tidigare hade oljeletare gjort stora fynd av fossilolja i Nordsjön. Ny teknik gjorde det möjligt att på ett lönsamt sätt utvinna fossila bränslen under havsytan.
Margaret Thatchers läge förändrades i takt med att oljan började flöda ur brunnarna på Nordsjöns botten. Storbritannien svängde 1980 från att vara ett oljeimporterande land till att bli oljeexporterande. Och exporten växte snabbt för att nå en topp vid mitten av 1980-talet. Det höga oljepriset som i slutet av 70-talet hade varit en nackdel blev på så vis i stället en fördel för Storbritannien.
I takt med ökade oljeinkomster så förbättrades också den brittiska ekonomin. Detta kunde Margaret Thatcher utnyttja för att genomföra en nyliberal politik som hade som måltavla att krossa fackföreningarna.
Kampen riktades främst mot gruvarbetarna som hade haft en maktställning, då landet var beroende av kol för den inhemska energiförsörjningen. I takt med att oljeflödet ökade så minskade gruvarbetarnas makt, vilket gjorde att Thatcher kunde krossa det en gång så starka gruvfacket.
Margaret Thatcher vann enkelt parlamentsvalen både 1983 och 1987, men nästan omedelbart efter valet 1987 sjönk produktionen vid Nordsjöns oljekällor och oljeexporten föll och var 1990 mindre än den hade varit tio år tidigare, det vill säga nära noll. Margaret Thatchers popularitet föll också i takt med de minskade oljeintäkterna och hon tvingades lämna partiledarposten och avgå som premiärminister 1990.
Med andra ord, det var oljeintäkterna som gjorde det möjligt för Margaret Thatcher att genomföra en extremt nyliberal politik som gynnade borgarklassen genom stora skattesänkningar utan att för den sakens skull underminera landets ekonomi.
Läget idag är ett helt annat, en thatcheristisk politik skulle på kort tid leda till att de brittiska statsfinanserna kraschade. Det konservativa partiets parlamentsledamöter hoppades tydligen på en reinkarnation av Thatcher när man valde Liz Truss till sin nya ledare. Finansmarknaden var dock inte lika sentimental, när den satte betyg på den “nythatcheristiska” ekonomiska politiken.
Liz Truss hade kanske ett hopp om att en ny satsning på oljeutvinning genom så kallad “fracking”, det vill säga spräcka berggrunden, för att få fram de sista resterna av Nordsjöoljan. Men kostnaderna blir så höga och oljebrunnarna sinar fort, så någon ny brittisk oljerusch kommer inte kunna rädda den eroderande brittiska ekonomin. Landet är och kommer att bli ännu mer beroende av import av fossila bränslen. Under senare år importerar Storbritannien till och med träpellets från USA för att driva kraftverk. Den viktigaste lärdomen av detta är att bygga upp inhemska alternativ till de fossila bränslena innan dessa tar slut.
När thatcherismen – och även slutligen under Tony Blairs tid * – tömde den skattkista som fanns på botten av Nordsjön, så dog också förutsättningen för att vända Storbritanniens ekonomiska sönderfall och möjligheterna att bygga ett fossilfritt välfärdssamhälle.
Skyll inte på Liz Truss, hon blev enbart ett offer för thatcherismen.
Hans F Hjälte
- Artikeln är även publicerad i tidningen Syre.