Samtidigt som alla politiska partier i högtidliga sammanhang bedyrar att skolan är av fundamental vikt för samhället rullar nu över landet en våg av beslut om neddragningar. Även Eskilstuna är drabbat.
Mot bakgrund av denna hotfulla situation har lärarnas fackliga organisation Sveriges Lärare axlat rollen som försvarare av förnuft och försvar av det genuina och långsiktiga samhällsintresset.
I sin tidning Vi lärare angriper man skönmålningen som det innebär att benämna de destruktiva neddragningarna som “besparingar”.
Sveriges Lärare betonar att utbildning måste ses som en viktig samhällsinvestering och en neddragning kan därför inte ses som att man begränsar en form av omedelbar förbrukning, av en form av konsumtion.
Att dagens skola skulle vara, så som “besparingsivrarna” hävdar, överdimensionerad, är också något som Sveriges Lärares tidigare ordförande Åsa Fahlén i en intervju i Vi Lärare med emfas avfärdar:
– Det råder inte arbetsbrist i skolorna, det finns hur mycket arbete som helst som måste göras. Det råder pengabrist. Tyvärr anses den kommunala budgeten stå över skollagen. Det är oerhört provocerande att höra att det råder arbetsbrist, för det gör det verkligen inte.”
Att det råder “pengabrist” är det samma som att budgetarna för skolan och förskolan är underfinansierade. De botemedel som står till förfogande är följande:
* Förstärkning av kommunernas intäkter genom skattehöjningar. Det innebär en överföring från privata disponibla inkomster, det vill säga från privat konsumtion och privat sparande.
* Överföring av medel från staten. Dessa medel kan framtas genom antingen höjd statlig beskattning eller omprioriteringar vad gäller statens utgifter på olika områden.
* Omprioriteringar vad gäller kommunerna utgifter på olika områden.
* Ianspråktagande av kommunernas fonderade medel i de så kallade resultatutjämningsreserverna (RUR).
Kommunernas RUR har byggts upp genom avsättningar från tidigare års överskott. Det finns kommuner som inte förmått bygga upp någon resultatutjämningsreserv, men många (226 av 290 kommuner) har det. Enligt den statistik som Vi Lärare redovisat har kommunerna sammanlagt 34 miljarder i RUR. Regionerna har 16 miljarder. För Eskilstuna uppgår resursutjämningsreserven till 200 miljoner kronor.
Lagstiftningen för kommunerna säger att RUR, överskott från tidigare perioder, inte får användas till att täcka driftskostnader, utan endast till att förstärka det egna kapitalet i balansräkningen (genom att betala tillbaka lån) eller till investeringar i tillgångar, som till exempel fastigheter.
Utbildning, skolans verksamhet, hanteras i kommunens bokföring som en driftskostnad. Resultatet av skolans verksamhet bokförs inte som en investering, som syns på balansräkningens tillgångssida. Där finns endast tillgångar vars värde enkelt kan uttryckas i kronor, något fysiskt och något som i princip kan avyttras av kommunen på en marknad. Utbildning, det som sker i skolan, är visserligen en investering ur samhällsekonomisk synvinkel, men i den kommunala apparatens synvinkel och bokföring hanteras den som en kostnad, som ett exempel på så kallad offentlig konsumtion.
Trots att RUR inte ska få kunna användas till att undvika neddragningar inom skolan finns det kommuner som, utifrån idérik argumentation, gjort det ändå. Trelleborg är en sådan kommun och Vi Lärare har gjort ett reportage om den initiativrika kommunen, som sedan fått efterföljare. Och i Eskilstuna har oppositionspartier föreslagit att en del av resursutjämningsreserven i år skall tas i bruk för att undvika neddragningar inom förskolan och skolan, som en akutinsats.
Även från regeringshåll, där man vill hålla i den egna börsen och helst kunna sänka den statliga skatten, har antydningar hörts om att kommunerna borde kunna uppvisa “flexibilitet”.
–Det finns möjligheter för kommunerna. Man har haft stora överskott under flera år, och man har en resultatutjämningsreserv, påpekade självaste finansministern Elisabeth Svantesson (M), i samband med budgetpresentationen i höstas.
Även skolministern, Lotta Edholm (L) har uttalat sig i samma riktning:
– Jag kan konstatera att resultatutjämningsreserven får under vissa förutsättningar användas för att undvika kortsiktiga och kraftiga nedskärningar, har hon sagt till Vi Lärare.
Vi kan alltså konstatera att det för de kommuner som har medel i resultatutjämningsreserven finns en möjlighet att genom att använda den undvika neddragningar i ett akut läge.
Men att använda RUR är ingen möjlig lösning på sikt, påpekar Sveriges Lärares tidigare ordförande ordförande Åsa Fahlén:
– Skolan är absolut en investering och i någon mån en del av det kommunala kapitalet men bokföringsmässigt är det inte så och det skulle vara svårt att räkna på, inte minst eftersom utbildning är en så långsiktig investering.
– Det krävs ett nationellt grepp. En översyn av hela finansieringssystemet. Gång efter annan får vi nya argument för varför dagens system inte fungerar. RUR räcker inte för att laga systemet. Även om det finns miljarder avsatt så är det ojämnt fördelat. Det finns kommuner som saknar RUR eftersom de aldrig lyckas gå med vinst.
Det är ju också så att på grund av att skolutbildning är ett samhälleligt och ickekommersiellt investeringsslag (i grundläggande avseende utanför marknadssystemet), samt att investeringarna som skolan representerar är en kontinuerligt pågående process måste de årliga utgifterna för den offentliga skolan finansieras med motsvarande årliga skatteintäkter.
Påståendet att neddragningar inom skolan idag på något sätt skulle vara “nödvändiga” är en absurditet. Produktiviteten och per-capita-produktionen har aldrig i vårt lands historia varit högre. Reala resurser finns. Allt är en fråga om fördelning och prioriteringar.
Resurserna till skolan måste nu öka, inte minska!
Ökningen måste komma tillstånd på andra sektorers bekostnad. Detta kan ske genom omprioriteringar inom den offentliga skattefinansierade sektorns ram, genom en minskning av umbärlig eller onödig så kallad offentlig konsumtion. Och då talar vi förvisso inte om sektorerna vård och omsorg.
Överföringen till förskola och skola kan också komma till stånd genom ökad beskattning och minskning av den privata konsumtionen. I detta fall handlar det naturligtvis om att inrikta sig på det som kan kallas lyxkonsumtion, och ett ökat skatteuttag sker genom en ökad progressivitet i skattesystemet. Det vill säga att höga inkomster beskattas mer.
En minskning av privatkonsumtionen och en ökad jämlikhet går ju också hand i hand med nödvändigheten av att – till fromma för miljön, artmångfalden och klimatet – minska förbrukningen av naturresurser.
Tillväxt måste i dagens situation vara förbehållet i första hand sektorer som vård, omsorg, skola, breddidrott, bildning och kultur.
Vad gäller förbrukning av naturresurser måste en plan för nedväxt upprättas. För våra barns och kommande generationers skull.
Och mycket akut gäller det nu, i Eskilstuna liksom i många andra kommuner, att se till att de destruktiva planerna på neddragningar inom skolan och förskolan slås tillbaka. För barnens och ungdomarnas skull.
Lästips:
Åsa Fahlén om miljarderna: “Oerhört provocerande” – Vi Lärare, 11 juni 2024.
Ändrade reglerna – räddade jobben för många lärare – Vi Lärare, 11 juni 2024.
Kommunerna har 50 miljarder – sparar ändå på skolan – Vi Lärare, 11 juni 2024.
